Ett barn i skolåldern blir självständigt i egen takt och tar samtidigt lite avstånd från sina föräldrar. Detta är ett viktigt steg i barnets utveckling. Genom att stödja barnets självständighet stödjer du samtidigt en sund självkänsla och modet att ta större ansvar för sig själv.
Men det är ingen brådska att bli självständig. Undvik att ge alltför mycket ansvar med tanke på barnets färdigheter och utvecklingsnivå. Ett tidigt oberoende kan göra det svårare för barnet att utvecklas och utmana dess trygghetskänsla.
Se därför till att barnet har tydliga gränser. Det är exempelvis viktigt att barnet får tillräckligt med vila och mångsidig stimulans samt har en hälsosam livsstil.
Det är vanligt att barnets behov av självständighet varierar. Detta är förvirrande och motsägelsefullt även för barnet. Försök förstå barnets föränderliga sinne och stödja denna omvälvning.
Ibland har barnet för bråttom att få ta del av de större barnens aktiviteter och intressen. Om en sådan situation uppstår ska ni överväga noga; barnet kanske anser sig vara moget trots att det inte är så.
Ett barns utveckling innebär att utmana sina föräldrar och tänja på gränserna. Det är en del av självständighetsprocessen. Men som förälder behöver du inte vara flexibel i allt eller ge för mycket makt åt barnet. Avtala med de övriga vuxna i familjen om när ni kan ge efter och vad barnet inte kan förhandla om.
Uppmuntra egna aktiviteter
Du kan uppmuntra barnet att självmant göra något om du ger små hemuppgifter eller ber barnet promenera kortare avstånd.
Barn njuter vanligen av att delta i bl.a. matlagning, dukning, flaskreturnering och att gå till butiken, biblioteket eller fritidsaktiviteter på egen hand.
Beröm när barnet vågar prova på något nytt, kanske det kan vara något man vill fortsätta med i familjen. Men undvik jämförelse med andra barn, eftersom alla barn utvecklas och blir självständiga i egen takt.
Om du anser att barnet inte vill ta ansvar, försök då att begrunda dina egna handlingar. Kan du utveckla sätt att stödja ditt barns initiativförmåga?
- Erbjuder du för mycket hjälp i vardagen? Vad händer om du inte hjälper till?
- Kan du hjälpa barnet att klara av den obehagliga känslan av osäkerhet och att vänja sig vid den? Hur kan ni träna känslan?
- Är de uppgifter som uppmuntrar till självständighet felaktigt dimensionerade? Kan du till exempel dela upp dem i mindre bitar? "Sätt sakerna i ordning" kunde heta "lägg skorna på skohyllan och rocken på knaggen när du kommer hem" och när det börjar gå bättre lägger du till ryggsäcken på listan.
Kuratorns kommentar
Du ska inte vara barnets kompis eller räta ut vägen i ditt barns liv. Ett barn klarar sig bättre när det lär sig att anstränga sig och får uppleva både framgångar och motgångar. Du får närmare kontakt med ditt barn genom att visa intresse och göra trevliga saker tillsammans.
Tips för att stödja självständigheten
- Försök ha koll på var barnet tillbringar sin tid, vem det umgås med och vad det gör på nätet och sociala medier. Diskutera, kom ihåg att ställa frågor och bry dig om vad barnet säger.
- Familjens alla vuxna ska förhålla sig seriöst till åldersgränser och rekommendationer.
- Förklara regler och gränser för ditt barn - ofta förstår och accepterar barnet beslutet.
- Om barnet hänvisar till vad kompisarna får - prata då med deras föräldrar så kanske ni kan komma överens om en gemensam linje. Detta är inte alltid möjligt, men kom ihåg att även då fatta beslut som är i överensstämmelse med barnets välfärd.
- Ibland undviker barnet samtal och vill inte berätta om sitt liv för de vuxna familjemedlemmarna. Fråga ändå och ge diskussionen en chans. Det är viktigt för barnet att föräldern bryr sig om och är intresserad även när barnet inte visar något utåt.
