Guider för barnfamiljer

Att hantera sinnets förnimmelser innebär en process i nervsystemet som resulterar i att man strukturerat kan ta in det som man ser och hör i sin omgivning. När behandlingen av sensoriska data fungerar effektivt sker det omedvetet. 

I och med att barnet utvecklas lär det sig registrera, bearbeta och strukturera sinnesförnimmelserna. Vi kan därför reagera på nödvändiga stimuli och ignorera de oväsentliga. 

Tips om ditt barn överreagerar på ljud 

Att beakta och ändra omgivningen 

Barnet kan reagera på ljud som du själv inte noterar. En tickande klocka eller en brummande luftkonditionering kan störa barnets koncentration. 

Ett högkänsligt barn är ofta känsligt för buller, vilket gör att omgivningens ljudlandskap belastar barnet mer än i genomsnitt. Barn kan ändå själva väsnas och testa förnimmelser. 

Begränsa omgivningens ljud eller vistelse i bullriga miljöer så gått det går. Är radion/tv:n på under långa perioder? Inred med mattor och gardiner och annat som dämpar ljud och eko. 

Viloplatsen 

Ge barnet en chans att lugna ner sig; tid och ro att läsa, göra uppgifter, skapande verksamhet eller koppla av.  Tillämpa de strukturerande funktionerna som finns i slutet av denna guide.  

Överlevnadspaket 

Öronproppar, hörselskydd och hörlurar hjälper till att minska påfrestningen. Musik och ljudböcker kan t.ex. provas i olika situationer för att dölja otrevligt buller, för att förbättra koncentrationen vid arbete eller vila. 

Fler tips 

• Undvik allmänna platser, i synnerhet rusning och ekande hallar, alltid när det är möjligt.
• Låt barnet pausa och dra sig undan från större grupper.
• Föredra små grupper.
• Det hjälper ofta att förflytta sig i etapper. Kan barnet få klä på sig först eller sist?
• Begränsa ljuden genom att stänga dörrar.
• Säg till åt barnet om det försjunker i sina tankar.
• Det är lättast att ta in informationen närmast läraren. 
• Om ett barn har känslig hörsel är det bäst att detta barn får den lugnaste platsen i klassrummet, morgonsamlingen och matsalen. 
• Spända kläder eller en vikt, t.ex. en havrepåse på axlarna kan bidra med en underlättande tryckkänsla.
• Lyssna på ljuden och diskutera dem. Man kan tillsammans fundera på eller gissa vad som ligger bakom ljuden som hörs utifrån eller från ett annat rum. Det underlättar barnet att veta varifrån ljuden kommer.
• Uppmuntra även de andra att skruva ner volymen. Tala lugnt, även viskningar kan lugna barnet. Undvik att skrika. Gå fram till barnet och tala direkt. Detta är en bra regel för hela gruppen.
• Försök att undvika hårda, överraskande ljud. Om du kan, varna barnet för höga ljud och ge barnet möjlighet att lämna rummet medan det borras eller används mixer.
• Självproducerat oväsen är lättare att tåla. Testa om det hjälper att barnet själv startar dammsugaren, mixern eller någon annan högljudd apparat. 

Tips om dit barn överreagerar på synintryck 

Att beakta och ändra i omgivningen 

Fråga dig själv om det finns något som stör barnet visuellt i omgivningen. Klara färger eller ljus? Ett överflöd av objekt som drar till sig barnets uppmärksamhet? 

Förvara leksaker och grejer i lådor eller skåp när de inte används. Barn kan även störas av bilder och tavlor. Det kan vara svårt för ett barn att fokusera, om det finns en hel del rörelse i bakgrunden. Uteslut om möjligt sådant som kan vara visuellt störande eller belastande. 

Viloplatsen 

Ett barn som inte kan filtrera miljöstimulanser kanske reagerar på allt som är synligt och överbelastas, och kan då behöva vuxnas hjälp för att lugna sig. Om barnet verkar ansträngt, ge det möjlighet att dra sig undan. Det vore bäst med ett stängt rum, en koja eller ett tält med kuddar och täcken.

På dagis eller förskolan kan det finnas ett avskilt och rofyllt utrymme, eller en fåtölj. Huvudsaken är att barnet har en personlig plats för att dra sig tillbaka en stund när sinnena överbelastas. 

Kom överens med barnet om en plats där man kan lugna ner sig. Tillämpa de strukturerande funktionerna som finns i slutet av denna guide. 

Överlevnadspaket 

Samla ihop ett överlevnadspaket med hjälpmedel för ansträngande situationer. Solglasögon eller skärm behövs på sommaren, men solglasögon kan också användas om det finns störande sken inomhus. Ett litet föremål att pilla på kan hjälpa under väntetider. 

Mera tips 

• Undvik att överraska barnet visuellt genom att exempelvis plötsligt tända och släcka lamporna eller använda kamerablixten när du är i samma rum som barnet. Berätta alltid i förväg vad som ska hända.
• Använd mjuk inomhusbelysning samt enkla och tydliga mönster.
• Undvik spotlights eller klart sken i allmänhet. Undvik speglar och blanka ytor om det är nödvändigt.
• Förhindra direkt solsken exempelvis med gardiner.
• Om ett kritvitt papper bländar, prova plastskydd i olika färger på texten.
• Ni kan göra ett ”fönster” av kartong så att endast ett begränsat område kan läsas genom det. Täck över en del av uppgifterna, ge en åt gången.
• Det är bäst att sitta längst fram eftersom de visuella retningarna är större längre bak i klassrummet. 
• Håll bara de nödvändiga materialen på bordet för att minimera irritationen.
• Dela in rummet med skärmar eller möbler för att dämpa intrycken. 

Strukturerande aktiviteter   

Rörelser och "tunga arbeten", dvs. arbete som belastar kroppens stora leder, påverkar nervsystemet på ett lugnande och strukturerat sätt och bidrar till att utveckla den fysiska medvetenheten. Funktionerna ger känslor djupt i muskler och leder. 

Använd de strukturerande och lugnande funktionerna på ett proaktivt sätt och tänk på hur du kan inkludera dem i de dagliga rutinerna. 

Tips för strukturering 

• Lyfta upp och bära tunga föremål: en matkasse, en ryggsäck, leka med tunga leksaker eller bollar, flytta mattor eller soffor tillsammans, snöskottning och gårdsarbeten.
• Att röra sig som olika djur: Kräftgång, lufsa som en björn, kaninhopp, grodhopp, kräla, leka skottkärra. Prova att lägga ärtpåsen på barnets rygg och låt barnet krypa med ett skal" på ryggen. Du kan också använda dessa som hjälp vid förflyttningar.
• Skuffa: en tung inköpsvagn, barnvagn, leksakslåda, flytta möbler, testa att skuffa väggen, försök att lyfta upp baken från golvet genom att pressa handflatorna nedåt ”genom golvet”, med handflatorna mot varandra försök skuffa omkull mamma eller pappa.
• Släpa och dra t.ex. en kärra eller pulka i uppförsbacke, dragkamp, fingerkrok, låt en vuxen släpa barnet på golvet så att barnet hänger i ett rep, lek med gympaband.
• Hänga i ringar, ribbstol, trapets eller stång, rep, parkens redskap. 

Källor

• Ayres, Jean. Aistimusten aallokossa.
• Kauranen, Sirpa 2008. Including SI for Parents, sensory integration strategies at home and school (käännökset teoksesta: Menetelmät, jotka helpottavat erilaisissa säätelyn ongelmissa)
• Kranowitz Stock, Carol. Tahatonta tohellusta - sensorisen integraation häiriö lapsen 
  arkielämässä.
• Mutanen, Ella. Opas aistiyliherkän lapsen toiminnan tukemiseksi.
• Tiivistelmä ja kooste toimintaterapeutti Annukka Lindholmin Aistiyliherkkyyksistä-ohjeesta, 
  2007.
• Yack, Ellen. Leikki linkkinä lapseen - toimintaterapiaa sensorisen integraation keinoin.

Hur tar man hänsyn till känselsinnet i vardagen? 

Känselsinnet är vårt största sinne. Vi får sensorisk information från hela hudytan, genom nervceller. Tryck, vibration, rörelse, temperatur och smärta är sensoriska fenomen. Vi får sensorisk information varje gång vi rör vid någonting eller något rör vid oss. Ett väl fungerande känselsinne styr den motoriska utvecklingen och växelverkan.  

Barnet kan till exempel 

• Undvika beröring eller överreagera
• Reagera svagt på förnimmelser
• Ha svårt att särskilja mellan förnimmelser 

I vardagen kan detta exempelvis 

• Barnet reagerar negativt på lätta förnimmelser, drar sig tillbaka från kontakten eller undviker grupparbete.
• Barnet gnider sig på ett ställe som vidrördes.
• Barnet reagerar negativt i rädsla för beröring. Kanske känner barnet sig säker med en käpp eller något annat föremål i handen i en större grupp.
• Barnet njuter mer av stark beröring som ger en djup tryckkänsla än av öm beröring.
• Barnet reagerar starkt på smärta eller verkar inte känna smärta.
• Barnet har svårt att urskilja förnimmelser (var man rör det eller hur kraftigt)
• Barnet vill inte röra vid vissa material, såsom vax, sand, deg, vatten.
• Barnet tycker det känns obehagligt med kläder. Hen undviker grova material, polokragar, fuktiga kläder och är mycket noga med hur man klär på exempelvis strumporna. 
• Barnet kommer liksom inte över förnimmelsen (vänjer sig inte vid en känsla).
• Barnet ogillar att man rör huvudet eller ansiktet.
• Barnet reagerar ovanligt starkt och motsätter sig tandtvätt, nagelklippning, hårtvätt och borstning.
• Barnet reagerar ovanligt starkt på matens sammansättning, smak, lukt eller temperatur och äter mycket selektivt. 

Tips för att stötta ett barn som reagerar på känslor 

• Följ med och respektera ditt barns reaktion på förnimmelserna, låt barnet berätta hur det känns.
• Tvätta nya kläder om ditt barn undviker styva och nya kläder. Ofta känns mjuka och stora kläder bekvämast. När du hittar ett passande klädesplagg, skaffa fler likadana.
• Man kan använda alla klädesplagg aviga, med sömmarna utåt.
• Man kan klippa bort tvättlapparna.
• Bädda sängen med mjuka lakan. Låt barnet själv välja pyjamas - vissa vill sova utan kläder, andra i tajta kläder och några i mjuka, lösa kläder.
• En del barn vill använda en spänd träningsdräkt under kläderna för att ge en känsla av tryck och hindra obehagliga kläder från att komma i kontakt med huden.
• Att rulla in barnet i en filt, en träningsmatta eller ett täcke kan ge en lugnande och strukturerande upplevelse av press. 
• ”Hamburgaren” då barnet ligger mellan två madrasser eller stora kuddar och en vuxen med jämna rörelser trycker på madrassen ger barnet en känsla av djupt tryck.
• En tunnel eller koja gjord av täcken eller att ligga under ett tungt täcke, dessa kan erbjuda en trygg plats när känslorna svallar.
• Barnet kanske vill stå lite avsides i skolans samlingar och grupper, t.ex. först eller sist i kön, i utkanten av en ring eller en bordsplats där ingen kan passera förbi.
• Uppmuntra barnet att själv hitta på aktiviteter som ger sensoriska upplevelser (t.ex. olika material att leka med, modellera, sandlekar, bakning tillsammans
• "Tunga arbeten", som att bära, dra, skuffa, hänga och hoppa ger strukturerande förnimmelser som ofta är nyttiga för känsliga barn. Som kvällsrutin kan du massera barnet med händerna eller en boll, smeka med en målarrulle eller pensel. 

Källor

• A. Jean Ayres: Aistimusten aallokossa. PS-kustannus 2008.
• Carol Stock Kranowitz: Tahatonta tohellusta – sensorisen integraation häiriö lapsen arkielämässä. PS-kustannus 2003

Funktioner som stöd för att handskas med föremål 

• Modellera eller vax med olika redskap, rulla bollar eller maskar.
• Pyssel med olika material, exempelvis klippa bilder från tidningar, riva tygbitar, klistra dekaler eller löv på papper eller kartong, trä stora pärlor eller stryka hama-pärlor.
• Använda verktyg: spika eller skruva i mjuka material såsom äggkartonger och frigolit, använd även muttrar.
• Byggklossar, lego och geomags
• Att bläddra i en bok eller blanda spelkort.
• Pussel och brädspel med olika knappar, tärningar, pengar osv.
• Att använda små föremål såsom slantar, nycklar, stenar, kulor.
• Bakning, matlagning, att öppna och stänga burkar.
• Att använda bestick. 

Aktiviteter som underlättar att använda penna 

• Uppgifter: labyrinter, punkt till punkt, kopiera former
• Färgläggning; bilder kan printas ut på nätet eller köp böcker för ändamålet.
• Rita med olika pennor (tunna och tjocka pennor, tusch, kritor, träpennor,)
• Rita eller måla på olika ytor: stort papper, väggmonterat papper, griffeltavla, i sanden, snön osv.
• Kopiera figurer med genomskinligt papper.
• Hitta på intressanta teckningsuppgifter (skattkarta, inköpslista med bilder, ett eget brädspel)
• Rita en berättelse tillsammans med barnet, använd olika verktyg.
• Uppgifter där en vuxen först ritar en del, en halv fjäril eller gubbe och barnet sedan fortsätter figuren. Testa att hålla den vuxnas halva dold. Öva på att rita cirklar och streck i olika riktningar. 

Funktioner som stöder samspelet mellan öga och hand 

• Att kasta ringar, frisbee, boll eller ärtpåse i ett ”mål”.
• Pilkastning (magnet eller kardborre), bowling
• Pussel och brädspel
• Pyssel, att klippa och skriva med penna
• Att flytta föremål i askar, att trä pärlor
• Bygga enligt modell, med klossar, lego, geomags
• Att kopiera mönster 

Tips

• Beakta arbetsställningen: när barnet sitter på en stol ska fötterna nå golvet med fotled, knän och höfter i 90 graders vinkel. Barnets armbågar bör vila bekvämt på bordet med axlarna avslappnade.
• Välj lämpligt utmanande aktiviteter enligt barnets intressen.
• Se till att barnet har tillgång till hela och fungerande redskap
• Ge beröm och uppmuntran ☺
• Det finns också uppgifter på nätet.
• Lek som inspirerar barnet. 

Källor

• Amundson, Susan J. 2005: Prewriting and Handwriting skills. Teoksessa Case-Smith, Jane (toim.): Occupational Therapy for Children. 5. painos. Missouri: Mosby.
• Case-Smith, Jane 2005: Development of Childhood Occupations. Teoksessa Case-Smith, Jane (toim.): 
  Occupational Therapy for Children. 5. painos. Missouri: Mosby. 88–116.
• Exner, Charlotte E. 2005: Development of Handskills. Teoksessa Case-Smith, Jane (toim.): Occupational Therapy for Children. 5. painos. Missouri: Mosby.
• Laakso, Inari; Peltoniemi, Sanna 2006: Konstikas kirjoittaminen ja kirjoittamisen konstit. Opinnäytetyö.
• Kahelin, Liina; Mäntyaho, Anita 2008: Näppärät niksit. Opinnäytetyö. Metropolia ammattikorkeakoulu.

Grovmotorik innebär hantering av stora muskelgrupper och att planera och vidta de åtgärder som behövs för att röra sig. Barnets utveckling påverkas bland annat av genetiska faktorer, sensorisk information från kroppen och omgivningen samt av de möjligheter till övning som finns i omgivningen. 

Motoriken utvecklas från bebisens reflexer till viljebaserade rörelser, från de centrala delarna av kroppen till de yttersta delarna och från de stora rörelserna till de mindre rörelserna. 

Ge ditt barn möjlighet att röra på sig dagligen och följ med utvecklingen av de motoriska färdigheterna. 

Träningstips 

• Stående, påklädning och avklädning, sträcka på sig, balansera på ett ben.
• Gå: till parken, till butiken, på skogsstigar, från sten till sten, gå baklänges, på tå, över hinder
• Springa; på jämn mark, uppförsbacke, nerförsbacke, i olika lekar, bollspel, galoppera
• Klättring: trappor upp och ner, rutschkana, klätterställning, träd, rep
• Hoppa; skutta, jämfota framåt och åt sidorna, på ett ben, uppifrån ner och nerifrån upp, över hinder.
• Hänga i klätterställning, ringar, ribbstol
• Rulla på golvet, i sluttningar, på mjukt underlag, göra kullerbytta.
• Bollar: stora bollar, små bollar, strandbollar, gymnastikbollar, kasta, fånga, sparka, korgboll, ballongtennis, kasta med andra handen, rulla, studsa, bowling, bandy.
• Redskap: gunga, sparkcykel, skidor, skridskor, pulka, trampolin.
• Mångsidiga arbetsställningar: på huk, knä, på golvet, på mage, stående, skräddarställning. 

Källor

• Haapala, Vainionpää. Opas 1–6-vuotiaan lapsen motorisesta kehityksestä ja sen tukemisesta.
• www.innostunliikkumaan.fi (Länk leder till extern tjänst)

Se till att vätskebalansen 

• Barnet ska dricka cirka 1 liter vatten per dygn för att magen ska fungera regelbundet och urinblåsan vara okej.
• Om det är svårt att tanka en liter vatten, är det bra att ta med sig en dricksflaska till dagiset och komma överens med personalen om detta.
• Du vet att du druckit tillräckligt när kisset är blekgult, inte för mörkt.
• Det finns drycker som irriterar blåsan, vilket gör att barnet måste gå på toaletten oftare. Till de drycker som ska undvikas hör exempelvis saft (särskilt jordgubbs-, äppel- och apelsinjuice), kakao, kolsyrade drycker, kaffe och te.
• Vatten är den bästa törstsläckaren. Det lönar sig att dricka ett glas vatten till varje måltid.  4–5 dl mjölkprodukter räcker. 

Håll tidtabellen 

• Påminn om att gå på toa innan ni åker, även om barnet inte är kissnödigt.
• Man ska kissa med 2–3 timmars mellanrum. Led barnet till toaletten hand i hand om det behövs.
• Efter att ha kissat måste man sitta en stund till och räkna till tio för de sista dropparna. 

Bajsa varje dag 

• Tarmen ska fungera, urinblåsan kan störas om ändtarmen är full av bajs.
• Tillräckligt med fiber är väsentligt för tarmfunktionen. Fiber bidrar till god ämnesomsättning och håller bajset mjukt. Under dagen är det bra att äta fem nävar frukt, bär eller grönsaker. Se till att äta fullkorn.
• Barn ska röra på sig ett par timmar om dagen för en aktiv tarmfunktion.
• Det är viktigt att dricka tillräckligt.
• Vid behov kan uppmjukande läkemedel ges till barnet. Till exempel Pegorion är ett tryggt alternativ. Om bajset är hårt eller liknar harkulor kan det behövas uppmjukande produkter. Men om bajset blir för löst måste man bedöma situationen på nytt.   

Sitt rätt på byttan 

Se till att sitta ordentligt på toa. Barnet ska sitta lugnt och i mitten, något framåtlutad med armbågarna på knäna. Under fötterna ska det finnas en pall om fötterna inte når golvet ordentligt. 

Anteckna toabesöken 

Skriv dagbok över barnets toabesök och sängvätning i en vecka.

Anteckna namn, datum och klockslag Anteckna händelser i dagboken enligt följande: 

• X = kissat, ingen sängvätning
• M = Kissat, våta underbyxor
• MM = Kissat, våta ytterkläder
• Y = sängvätning K = Bajsat
• T = kletat. 

Skriv ut en dagbok för uppföljning (pdf, ej tillgänglig)(Länk leder till extern tjänst)

Visuell uppfattning innebär hjärnans förmåga att förklara det man ser. Det innebär alltså inte att man har synförmåga. Visuell uppfattningsförmåga krävs i vardagen, såsom att leta efter en strumpa på golvet, att skriva, läsa, rita och lägga pussel.  

Om ett barn har problem med det visuella kan det vara svårt att förstå spelregler eller tolka vännernas ansiktsuttryck och gester i lekar. Det kan också finnas behov av stöd i inlärningen. 

Visualisering är uppbyggd av 

• Process av synintrycken i miljön
• Visuella observationer
• Att kunna se skillnad på saker
• Visuellt minne
• Rumslig uppfattningsförmåga
• Att kunna skilja mellan figurer och bakgrunder
• Att behålla formen
• Att uppfatta delar och helheter. 

Tips för att stödja barnet 

• Hitta detaljerna i en bild. Till exempel är Richard Scarrys och Mauri Kunnas böcker bra för detta ändamål.
• Låt barnet färdigställa en teckning På så sätt att du börjar och barnet fortsätter.
• Rita eller sy från punkt till punkt.
• Spela memory (börja med ett mindre antal kort).
• Gör olika former med modellera, piprensare eller rita i sanden.
• Bygga modeller Till exempel Duplo, lego, klossar, pussel. 
• Bygga med klossar i ett gömställe medan barnet berättar hur det gör åt föräldern, (t.ex. den blå klossen vid den gröna, den röda på).
• Tag hjälp av vardagsfunktioner, såsom att vika kläder, leta efter föremål och duka bordet. 
• Klassificera saker efter olika egenskaper, t.ex. former, storlek, material.  

Graviditetsdiabetes innebär en avvikande glukosmetabolism som upptäcks för första gången under graviditeten. 40% av dem som har graviditetsdiabetes drabbas senare av diabetes. 

Dessa instruktioner hjälper dig att undvika graviditetsdiabetes vid en eventuell ny graviditet eller att utveckla diabetes senare i ditt liv. 

Hälsosam vardag 

Återställ kroppsvikten 

• Försök att återställa kroppsvikten efter graviditeten så gott det går.
• Amning hjälper till att återställa kroppsvikten. Vi rekommenderar helamning i sex månader och amning vid sidan av fast föda till minst ett års ålder.
• Motion ger energi under spädbarnstiden och hjälper till att tappa vikten. 

Mångsidig motion

• Utöva lätt motion så ofta du kan och pausa långvarigt stillasittande. Hushållssysslor är bra.
• Träna raskt i två timmar och 30 minuter per vecka. All motion som höjer pulsen duger.
• Träna hårdare i en timme och 15 minuter per vecka. Med hårdträning avses att du blir så andfådd att det är svårt att prata.
• Träna muskler och kroppshantering dvs. motion som övar upp smidighet och balans två gånger i veckan. 

Tillräcklig sömn 

• Din sömn ska vara tillräckligt god och återhämtande. Under sömnen strukturerar hjärnan tankar, och kroppen och sinnet återhämtar sig från dagens påfrestningar.
• Lär dig känna igen dina sömnbehov och försök anpassa sömnen till barnets rytm. 

Balanserad näring 

• Förespråka en tydlig måltidsrytm: ät minst fyra måltider om dagen och, om nödvändigt 1 - 2 mellanmål, beroende på motion och matvanor.
• Ät minst fem portioner grönsaker, frukt och bär, totalt ett halvt kilo om dagen.
• Helst bröd med hög fiberhalt (> 5 g fiber per 100 g)
• Välj mjukt fett i stället för hårt fett
• Ät mellanmål med låg socker- och fetthalt. 

Test och uppföljning av sockerbelastningen

Om du hade medicinskt behandlad graviditetsdiabetes kommer rådgivningsbyråns hälsovårdare att ge dig en remiss till labbet för sockertest. Sockerbelastningen bör göras 6 till 12 veckor efter förlossningen och före efterkontrollen.  

På basis av testresultatet får du en vårdplan vid efterkontrollen. 
 
Alla graviditetsdiabetiker ska vara i kontakt med sin hälsostation ett år efter förlossningen för uppföljning av graviditetsdiabetes. 

Ett år efter förlossningen kommer du att behöva göra ett nytt sockertest samt mätning av blodfetter och levervärden. Uppföljning med 1–3 års mellanrum beroende på risken för att insjukna i diabetes. 

Vi kan också följa upp graviditetsdiabetes i Maisa, så att du automatiskt får påminnelser om hur uppföljningen ska genomföras.  

Låt barnet delta i familjens måltider. Barnet får själv bestämma vad, hur mycket och hur snabbt hen äter. Barnet får studera maten med olika sinnen: lukta, smaka och känna. 

Plockmat ger bebisen en upplevelse av framgång, stödjer utvecklingen av bettet och stärker fingerfärdigheten samt samarbetet mellan öga och hand. 

Ni kan välja om ert barn äter helt och hållet med fingrarna eller delvis mos med sked. Fråga rådgivningsbyrån om hur ni kan börja äta fast föda då barnet är prematur, har en sjukdom eller ett funktionshinder.  

Bered dig på att det kommer att vara stökigt. Det bästa sättet att uppmuntra barnet att äta är att vara avslappnad under måltiden och om det äter och när det är rörigt.  

När är det dags att börja med plockmat? 

Ofta är barnet redo att prova plockmat vid ungefär sex månaders ålder. Ibland kan en hälsovårdare eller läkare på rådgivningsbyrån märka att en bebis är redo för måltider redan tidigare. 

Bebisen är redo då hen  

• behärskar huvudets rörelser och kan samordna blicken.
• kan sitta stadigt upprätt i barnstolen eller famnen,
• Försöker att ta tag i maten och följer intresserat andras måltider 
• plockar upp maten i handen och sätter den i munnen.
• Skuffar inte ut all mat med tungan.  

Bra plockmat för nybörjare 

• Ångade eller lätt kokta grönsaker. Bitar av broccoli eller blomkål är exempelvis enkelt att börja med, eftersom bebisen kan greppa ”skaftet”.
• Mjuk frukt i form av pinnar eller stora bitar (avokado, melon, banan, moget päron, apelsin etc.).
• En bit mör kyckling, nöt- eller fläskkött, benfri fisk. 

Viktiga säkerhetsfrågor 

Det är lika tryggt att äta med fingrarna som att äta mos, bara du först sätter dig in temat.  

Kväljningar 

Bebisar får lättare kväljningar än vuxna, och detta förekommer vanligen när man börjar ge fast föda åt bebisen. Kväljningsreflexen hjälper till att hålla luftvägarna öppna. Det är normalt även att bebisen hostar då hen prövar att äta.  

Sätt aldrig dina fingrar i bebisens mun eftersom maten då kan skuffas djupare ner i strupen!  

Läs Röda Korsets första hjälpen-anvisningar innan du(Länk leder till extern tjänst)

Sittande ställning 

Bebisen ska alltid sitta upprätt då hen äter. Bebisen ska inte vara i en sitter om ryggen inte är rak och hen inte kan böja sig framåt

Göra själv 

Låt barnet själv styra sina måltider; att äta själv och välja matbitarna själv. Sätt inte mat i barnets mun.  

Det är alltid ditt jobb att hålla koll på måltiden så att inget händer.  

Lämplig mat 

Erbjud bebisen tillräckligt stora matbitar som är lätta att greppa. Ett spädbarn använder hela handflatan när det grabbar tag i maten. Hen känner på maten med handen.  

Bjud på mat som man kan känna på med tungan och hela munnen. Maten ska vara lagom mjuk, men inte så att barnet kan mosa det med handen.  

När barnet är över fem månader gammalt kan du bjuda på grönsaker, bär, frukt, spannmål och köttprodukter. Tills barnet är ett år ska maten vara salt- och sockerfri. 

Bjud inte bebisen på nötter, hela druvor eller körsbärstomater, frukter med kärna, fisk med ben, segt kött med brosk och inget hårt och smått. 

Att beakta i synnerhet med ett litet barn 

• Spädbarn har kväljningar. I takt med att barnet växer och övar sig förskjuts denna reflex bakåt i svalget.
• Välj bestick som är lätta att använda och passar barnets storlek. Man kan börja dricka med sugrör redan vid sex månaders ålder. Muggar med pip rekommenderas inte längre.
• Ge ditt barn en sked under måltiden, så att han eller hon kan öva på att använda den i lugn och ro.
• Tänk på en bra sittställning: Barnets fötter stadigt på underlaget och bäckenet stöds mot ryggstödet. Barnets huvud ska vara i rätt position.
• Låt barnet se, lukta, studera och känna på maten. Man behöver inte genast sluka den. 

Måltidstips för hela familjen

• Det är viktigt för barnet att familjen äter tillsammans. Från tidig ålder kan barnet äta själv med hjälp av en vuxen. Vid gemensamma måltider visar du ditt barn ett gott exempel.
• Regelbunden måltidsrytm (cirka fem gånger om dagen) utvecklar matvanorna, även när maten inte alltid passar barnet. Det är bra med en regelbunden måltidsrytm, men du kan vara flexibel i vardagen.
• Du bestämmer när ni ska äta, var ni ska äta och vilken mat som ska serveras barnet. Barnet väljer vilka maträtter han eller hon vill äta och hur mycket.
• Erbjud barnet en ny smak per gång, i små portioner. Det kan ta upp till tio gånger innan barnet vant sig vid en ny smak. Servera också alltid något som barnet känner till, så att hen säkert äter.
• Tillåt att barnet smakar och tar ut maten ur munnen, det underlättar smakningen om barnet vet att man också kan lägga tillbaka maten på tallriken.
• Ett känsligt barn kan reagera på starka dofter, smaker och matens textur. Du kan göra det lättare för barnet genom att minska andra intryck under måltiden (t.ex. ljud från hushållsapparater och telefoner, starka lampor).
• Beakta barnets eventuella känslighet för lukter. Mat kan dofta starkare som varm. Prova om samma mat smakar som ljummen eller till och med kall.
• Under måltiden kan ni prata om vad maten smakar och hur den känns. Kommentera inte barnets matvanor eller aptit om det inte är absolut nödvändigt.
• Måltiden ska helst dröja i 30 minuter (5 minuter för att förbereda, 20 minuter för att laga mat, 5 minuter för att städa undan). Du kan ge ett förhandsbesked om att måltiden slutar (”snart städning”) så att barnet kan skynda på sig om det behövs. 

Om det finns ett barn i familjen som har fyllt sex månader och ofta vaknar upp på nätterna, och om detta är påfrestande kan du, om du vill, lära barnet förmågan att sova mer självständigt i en sömnskola dvs. tassvård. 

Barn på över sex månader behöver inte matas ofta på natten, men några gånger kan behövas. Vissa bebisar behöver matas på efternatten upp till ett års ålder. 

Målet för sömnskolan är att lugna barnet till sömns ganska enkelt: Du svarar på bebisens behov och lugnar ner den men detta sker varje gång med allt mindre medel.   

Lugna barnet till sömns 

1. När ett barn gråter före sömnen eller då det vaknar på natten, lyssna på gråten en stund. Försök bedöma om barnet gråter efter dig eller av trötthet eller om gråten kan lugna ner sig av sig själv.
2. Ifall barnets gråt fortsätter eller blir kraftigare, gå till barnet och lägg din hand stadigt men ömt på barnet. Håll handen på plats tills barnet lugnar ner sig, men inte så länge att barnet somnar.
3. Ifall barnets gråt ökar, smek barnet med kännbara, regelbundna, rytmiska rörelser. Axlarna, ryggen och rumpan passar bra för det här.
4. Ifall barnet fortsättningsvis inte lugnar ner sig, lyft upp det i famnen och håll det stadigt mot ditt bröst medan du smeker ryggen. När barnet lugnar ner sig, lägg det tillbaka i sin egen säng, men håll kvar ”tasskontakten” ett ögonblick. 

För att sömnskolan ska lyckas

• Det är bra om barnet har en regelbunden dagsrytm innan ni börjar.
• En snuttefilt, sovleksak eller napp hjälper barnet att lugna ner sig och falla i sömn.
• En god nattsömn grundar sig på att ömhetskvoten fylls under dagen. Var nära barnet och lek lekar som innehåller mycket fysisk närhet.
• Var lugn och tålmodig under kvällsbestyren, eftersom barnet reagerar på vårdarens sinnestillstånd.
• Se till att barnet inte somnar medan det äter. Ifall barnet somnar exempelvis under amning, väck det försiktigt och lägg det i sin egen säng. När barnet är medvetet om att det lagts i sin säng kommer det inte som en överraskning om hen vaknar på natten.
• Om det finns flera vuxna i familjen ska ni turas om att sköta bebisen på natten.  Det ideala är att den som är mest utvilad sköter bebisen nattetid.  

Barnet kan till en början reagera genom att gråta intensivt på kvällar och nätter. Er uppgift är att hjälpa barnet att stå ut med de problem som förändringarna orsakar: ni finns där, ni tröstar, ni tar i famnen om det behövs och ni hjälper barnet att vänja sig vid det nya.  

Om du följer denna sömnskola konsekvent kan ditt barns nattsömn förbättras redan på tre eller fyra nätter.  

Instruktionen baserar sig på psykolog Katja Rantalas modell för tassvård.