En tonårings självständighetsprocess formar familjens interaktion. Det är vanligt att unga visar mindre tillgivenhet än tidigare, kanske drar sig undan mer än tidigare och berättar ganska fåordigt om hur han eller hon mår.
Det betyder inte att en fungerande känslomässig koppling mellan er saknas. Tonåringen behöver bara mer tid. Mobilen gör det också lättare att dra sig tillbaka och söka upp kompisarna även hemma.
Ert förhållande till varandra har byggts upp i många år. Sambandet finns så länge det finns förtroende och acceptans mellan er. Även forskningen visar att majoriteten av de finländska ungdomarna upplever sig kunna diskutera sina angelägenheter med föräldrarna.
Tips för att behålla kontakten
- Bered tid för familjen att umgås utan program.
- Ta initiativ till diskussion vid ett bra tillfälle.
- Fråga om åsikter och visa vilja att förstå den ungas upplevelser.
- Tillsammans kan ni bland annat göra hushållssysslor, gå på bio eller sporta.
- Erbjud ett ansvar som visar förtroende och stärker ert förhållande genom jämlikt samarbete.
- Tänk högt på din egen ungdomstid. Finns det någon likhet i era erfarenheter?
Lär dig nya sätt för interaktion
Notera att din tonåring kan vara mer benägen att ta allting personligt. Undvik därför humoristiska eller ironiska kommentarer. Det är även bäst att inte verka fundersam över tonåringens sysslor eller sätt att vara, åtminstone inte så att ditt barn hör.
Försök att inte ge så mycket råd som tidigare. Låt den unga personen göra saker och ting på sitt sätt om det inte medför någon risk för exempelvis hälsa eller säkerhet.
Du måste också acceptera motgångar. Missförstånd, olika tolkningar av situationer och direkta tvister kan också uppstå ibland. Samspelet varierar, men varje situation är en ny möjlighet till framgång.
Du kan själv ta emot råd. Försök dig på något som den unga kan bättre än du. Du kan be om hjälp eller vänta på att din tonåring erbjuder hjälp.
Tillåt balansen att skifta
Att styra en ung person är inte ett trick eller ett försök att påverka. Era kontakter måste basera sig på växelverkan och balans. Genom att förstå den ungas upplevelse blir det lättare för dig att stötta, vägleda och reagera. På så sätt stödjer du den ungas välfärd, självständighet och mognad.
Låt också din tonåring påverka dina intressen. Om du får en chans, lyssna på samma musik, kolla in underhållning och sociala medier tillsammans. Var öppen, nyfiken och låt den ungas önskemål påverka dig. Du kanske måste bryta fördomarna och utmana dina preferenser.
Problem med växelverkan
En tonåring kan föra med sig stress från den yttre världen. Även förändringar i hjärnverksamheten och hormonerna påverkar psyket och kan till och med orsaka regression i social kompetens och empati. En ung människa som verkar hård, dyster eller upprörd kanske inte medvetet riktar ett otrevligt sätt mot dig eller någon annan familjemedlem.
Ungdomarna tolkar världen i enlighet med deras belastning och sensitivitet. Störande meningsskiljaktigheter kan bli allmänna:
- Du är bestämd men tonåringen tolkar det som att bli överkörd eller övervakad.
- Du är orolig och visar ömhet men det tolkas som jobbigt svammel.
- Du på gott humör men ungdomarna ser det som störande låtsasglädje.
- Du visar uppmärksamhet med ungdomarna tycker att du borde fokusera mer på dig själv.
Det kan också kännas smärtsamt att skiljas från sina föräldrar, och många ungdomar kan omedvetet underlätta uppbrottet genom att ersätta ett positivt förhållande med osämja och känslomässiga utbrott. Det är därför typiskt att man i unga år är arg, anklagar sina föräldrar och talar otrevligt och fult.
Trygg miljö för känslostormar
Om du kan ta emot en ung persons vrede och hålla dig till rollen som vuxen, erbjuder du en trygg miljö för att söka gränser och hantera svåra känslor. Försök att komma ihåg orsakerna till symtomen, så att det blir lättare för dig att ta itu med humörsvängningarna på ett konstruktivt sätt.
Erbjud förståelse och acceptans, men sätt också gränser för olämpligt uppförande. .
Sök hjälp om det inte löser sig
Ibland leder missförstånd och oroligheter i familjen till en ond spiral. Grälen upprepas, bitterheten växer och förtroendet börjar brista. Det kan behövas utomstående hjälp.
Kontakta exempelvis socialrådgivningen för barnfamiljer eller skolkuratorn. Allting blir lättare om detta kan göras tillsammans, eller ens med tonåringens godkännande.