Nybondas naturstig

Omkring dig har du blåbärsskog och hällmarkstallskog. Det vanligaste trädslaget i blåbärsskogen är granen, som är mer krävande än tallen när det gäller växtplatsen. Kan du hitta växtarter som är typiska för friska moskogar: skogsstjärnan och den gracila linnean som slingrar sig på marken? Linnean blommar i mitten av sommaren, skogsstjärnan redan i början av sommaren. 

Här har naturen bevarats nästan i naturtillstånd. När skogarna på Nordsjö gård avverkades innan gården övergick i stadens ägo, lönade det sig inte att avverka just här för att terrängen var så bergig. På andra ställen avverkades skogarna och nuförtiden är de mycket yngre än dessa hällmarksskogar. 

Nybondas är det största sammanhängande skogsområdet i Östra Helsingfors där du kan påträffa fågelarter som föredrar skogar i naturtillstånd. 

Kan du se eller höra den högljudda spillkråkan, den ugglelikt hoande ringduvan, trädkryparens lägmälda lockläte zrrii eller talltitans lockläte ti-ti tjäh-tjäh? 

För över 10 000 år sedan låg ett nästan kilometer tjockt istäcke på denna plats. Den stenhårda berggrunden pressades nedåt och jämnades ut av isen. Slutresultatet var en slät berghäll med ett mäktigt stup, som isen inte slipade. En av klippans bergarter är mörk gabbro. Den i Finland sällsynta gabbron är en basisk bergart, som krävande ormbunkar gillar, därför hittar du till exempel svartbräken på klippan. Den vintergröna stensötan växer i klippväggens sprickor även vintern. 

Se du den? 

Strandens växter och smådjur är mycket anpassningsbara. De tål väta, torkande solgass och havssalt. En strandväxt behöver alltså vara seg och ha starka rötter så att vågorna, vinden och isarna inte far iväg med den. 

Växlingar i vattenståndet och vågorna formar ideligen om Notvikens stränder. Vid lågvatten kan du leta efter musselskal i sanden och vid högvatten undersöka stenarnas och klippornas former. Vilka skatter har havet spolat på stranden? 

Ser du dykande änder eller vackra knölsvanar i strandvattnet? De hämtar sin föda genom att äta bottenväxter eller fånga små fiskar. Om du har stor tur kan du få se glimten av huvudet på en gråsäl! 

Död ved är livsviktigt för många organismer. Hackspettar och vissa mesar hackar gärna hål i murket trä. Vissa ugglor, knipan och talltitan utnyttjar färdiga hål för att häcka, förvara mat och skydda sig mot kylan. I Nybondas finns det gott om gamla träd, torrakor av gamla furor, björkar som brustit och blivit högstubbar, och murknande granlågor. 

Svamp åstadkommer röta inne i veden. På stammarna kan du se vilken ticka eller svamp som håller hus i trädet. Lättast hittar du fleråriga tickor, men ettåriga, mjuka tickor kan du bara se under hösten. Vissa tickor är kräsna när det gäller sällskapet och de kalasar bara på någon viss art av ticka, som ”efterrätt”. Vanliga tickor som klibbticka eller fnöskticka finns på alla trädslag, men sällsynta arter specialiserar sig på ett visst trädslag, t.ex. gran eller asp. 

Hur många olika slags tickor ser du? Hur många levande arter kan du hitta på en död trädstam? 

Stigen ut till udden går till en rastplats där du kan vila en stund och beundra havet! 

Till höger om stigen ser du en dal som odlats under en lång tid men som ursprungligen varit grund havsbotten. När den leriga marken höjdes ur havet, stannade näringsämnena från havet kvar i jorden och gödslade den. Efter att jordbruket upphörde övergick området via många skeden till elevföreningen vid Helsingfors arbetarinstitut och förvandlades till odlingslotter. Lotternas grönsaker berikade många helsingforsares kost på 1950-talet, då det inte alltid fanns färska grönsaker i matbutikerna. Nuförtiden odlas grönsaker, bärbuskar och prydnadsväxter på lotterna, som har en yta på en ar (10 x 10 m). 

Vänster om stigen finns håligheter i marken. Grävlingen har grävt ut gångarna med sina framtassar, som är försedda med långa klor. Också en mårdhund har hållit till i gryten. Om ett gryt är tillräckligt stort, kan mårdhundar hålla till i de övre våningarna samtidigt som grävlingar har sitt bo i de nedre våningarna. Odlingslotterna och dikena förser båda djuren med mat. Grävlingen gillar rötter, maskar och bär, mårdhunden äter nästan vad som helst från grodor till sopkärlens skänker. 

Objudna gäster håller till också här, och de är svåra att bli av med. Främmande arter, såsom jättefloka och kanin, kan visserligen vara vackra, men de orsaka stor skada på vår ursprungliga natur. Andra arter som etablerat sig i Finland är bl.a. mårdhunden, som spritt sig till Finland från Ryssland, knölsvanen, som importerats från Kina, minken, som rymt från pälsfarmer och det kanadensiska gullriset, som spritt sig från trädgårdar. I naturen är de främmande arterna skadliga, för i avsaknad av naturliga fiender kapar de åt sig livsrum av de ursprungliga arterna. 

Invid stigen växer den starkt doftande jättebalsaminen. Det är en främmande art som härstammar från Himalaya, men har blivit rätt vanlig i Helsingfors. Jättebalsamin är en trädgårdsflykting, dvs. den har rymt från trädgårdar och odlingslotter ut i naturen. Den trivs på fuktiga och frodiga ställen, såsom lundar, dikesrenar och frodiga skogskärr. 

”Jag har stått här sedan födseln av Alexander II, tsar och storfurste över Finland, dvs. nästan i 200 år. Jag är stolt över min höga ålder, för min sköldbark är tjock och vacker jämfört med de unga tallarnas bark. Jag har sett både det ena och det andra under årens lopp. Dalsänkan framför mig har alltid varit uppodlad, men i min ungdom växte där råg och på de blötaste partierna hö åt dragoxarna. Under andra världskriget trodde jag min sista stund var kommen, när ryska trupper år 1944 bombade det nästan obebodda Nordsjö. Helsingfors centrum kom dock undan med små skador. I ett stort pådrag mörklades Helsingfors och fiendens bombplan vilseleddes med hjälp av eldar tända ute på Nordsjö. Lyckligtvis undkom jag elden, eftersom min bark först nu skulle klara av hettan från en stor eldsvåda.” 

Framför dig har du ett lantligt landskap, som har formats under århundradenas lopp. Innan människan kom hit växte här skog. Sedan röjdes skogen till odlingsmark och därefter har det använts som betesmark för boskap. Utan betesgång skulle det öppna landskapet växa igen med buskar och småningom återgå till skog. 

Varför finns det ett stenröse i hagen? De tunga stenbumlingarna grävdes upp ur marken utan grävskopa och transporterades med häst och kärra till röset! Höet på åkern slogs förr i tiden med lie. Om lien träffade en sten, blev bladet trubbigt. Därför lönade det sig att plocka bort stenarna. 

Vid vägkorsningen ligger Skata hemman från slutet av 1800-talet. På den tiden var gården självförsörjande, man fick spannmål och grönsaker från de egna markerna och fisk ur närvattnen. Hästen användes troligen som dragdjur och därtill fanns några mjölkkor, grisar och höns. Efter kriget skaffade gården en traktor, omvandlade ängarna till sädesåkrar och upphörde med boskapsskötseln. 

Naturstigens första runda slutar här. Du kan fortsätta till naturstigens andra halva på Ratauddens naturskyddsområde eller gå tillbaka till startpunkten. 

Fladdermössen jagar i strandskogen på natten och under en sommarnatt äter de upp massor av insekter. I Nybondas kan du se nordisk fladdermus, som är snabb i flykt och välanpassad till stadsmiljö, mustaschfladdermus, som trivs i skogsmiljöer, och vattenfladdermus, som jagar i vattenmiljöer. 

I skydd av mörkret kan fladdermössen röra sig även långa sträckor, förutsatt att nattemperaturen är ovan fem grader och det inte regnar. Fladdermössen ligger i dvala över vintern t.ex. i en jordkällare eller på andra fuktiga och svala ställen. Vissa arter flyttar söderut. Fladdermössen håller gärna till i gamla byggnader uppe på vinden. På lämpliga ställen kan man rentav hitta en koloni, där flera fladdermöss häckar tillsammans. 

Du kan hjälpa fladdermössen genom att bygga en holk anpassad för dem. I holken kan fladdermössen vila i fred för ugglor och katter. 

På bägge sidor om stigen ser du Nybondas kuriositeter, flador och glon! Till följd av den långsamma landhöjningen efter istiden uppstår nya havsvikar, flador. Om det finns en tröskel i vikens mynning, avsnörs viken småningom och det uppstår ett glo, som har kontakt med havet endast vid högvatten. Med tiden torkar gloet ut och blir en strandäng, som sedan förvandlas till skog. 

Det södra gloet ligger gömt bland växtligheten. I gloet växer vass och den ovanligare havssäven, som har trekantiga strån. I skydd av vassen häckar sävsångaren, på försommaren kan den lätt upptäckas på basis av sitt knattrande läte. 

Om våren leker grodorna och hanarna lockar honor till gloet. Kan du höra hanarnas lockläte? Honan väljer ut hanen, som får befrukta hennes rom i vattnet. Ur rommen kläcks grodyngel, som utvecklas till små grodor i gloet. Du får se men inte röra. Grodorna och deras rom är fridlysta. 

Trollsländorna glimmar som ädelstenar i luften. Utmärkt flygförmåga behövs då trollsländorna fångar andra insekter i flykten. Trollsländelarverna sprider förskräckelse i undervattensvärlden, där de jagar småkryp av olika slag. 

Vänd och gå tillbaka en bit så hittar du till kontroll 11. 

Stränderna i Nybondas är steniga och strandängen är bara en smal zon. Salttåg, havssälting och kustarun är typiska arter för strandängen nära vattenbrynet. De är saltväxter som kräver ett salt växtunderlag. Östersjöns salthalt sjunker ju längre in i Finska viken och Bottniska viken man kommer, och saltväxterna klarar sig allt sämre i dessa områden. 

Den lågvuxna käringtanden växer på sandstranden och på strandängen. Den blommar i juni–juli. Käringtanden är inte enbart en strandväxt för den påträffas i södra Finland också vid vägar, järnvägar och på åsar. På Ratauddens stränder hittar du också strandveronika, som har en blå axlik blomställning, och den kända lökväxten gräslök. 

Om du så önskar, kan du bekanta dig med strandnaturen mer utförligt genom att fortsätta på stigen. Den förenas med friluftsleden längre fram. Stigen är tidvis blöt. En del av stigen har spångar. 

Skatafjärden öppnar sin vidd framför dig och i horisonten hägrar Svarta Hästen och Torra Hästen, som båda är holmar. Vågskvalpet och vinden från sydväst formar om stranden dagligen. En mulen dag tecknas landskapet i grått, emedan solskenet reflekteras i vattnet vid uppehåll så att holmarna blir nästan svarta. I vilken färgskala ser du landskapet idag? 

Höststormarna kastar upp högar av tång på stranden, s.k. tångvallar. Blåstången är näringsrik och bildar ett gott underlag för många saltälskande växter. I tångvallarna kan du också hitta små kräftdjur eller små flugor. Tångvallarna bildar en helt egen värld! 

I strandvattnen skjuter en gädda ut ur sitt gömställe för att fånga en fisk. Stimmet av randiga, små abborrar simmar tillsammans och håller ett öga på rovfisken. Ute på fjärden simmar strömmingar och vassbukar i stora stim. Insjöfisken Abborre och Havsfisken Strömming stöter på varandra här utanför Nybondas. Mötet är möjligt tack vare Östersjöns brackvatten, som är en blandning av saltvatten och sötvatten, och lämpar sig därför för båda fiskarterna. 

Ute på fjärden simmar sikar, laxar och strömmingar. Både sik och lax är naturliga rovfiskar i Finska viken, men nuförtiden är största delen av dem utplanterade. Utplantering är nödvändigt, för fiskens lek lyckas inte längre i många älvar. 

Ett skogskärr uppkommer då en moskog försumpas. Försumpningen inleds då tillrinningen av vatten är större än avdunstningen på ett låglänt ställe. Uppkomsten av ett skogskärr kräver att marken är frodig och att vattnet är syrerikt och rörligt. Många krävande arter trivs i skogskärr. 

Granen trivs i skogskärr, för den tål både skugga och väta. Ljusälskande träd dör i granens skugga. Därför är skogskärr ofta dunkla och sagolika miljöer. Tittar tomtar och troll fram bakom granstammarna här också? 

Naturstigen slutar här. Hoppas utflykten var givande! Du kan återvända till startpunkten vid Ratauddens parkeringsplats eller den andra rundans startpunkt i riktning mot Solvik. Om du orkar kan du fortsätta till Skatauddens spets för att beundra rundhällarna och landskapet där. På vägen till Skataudden kan du bekanta dig med befästningsverket från första världskriget.