Stadsdirektörerna i de sex största städerna: Kostnader som orsakats av coronapandemin ska ersättas rättvist till fulla belopp

Regeringen har i sin budgetmangling år 2020 fattat beslut om att till fulla belopp ersätta kommuner och samkommuner för social- och hälsovårdens kostnader som orsakats av covid-19-pandemin. Enligt statsunderstödsförordningen som är på remiss tänker regeringen nu bryta sina löften och endast ersätta cirka hälften av kostnaderna. Detta skulle innebära förluster på miljontals euro för städerna.

Enligt nuvarande uppskattningar skulle Helsingfors bli utan åtminstone cirka 70 miljoner euro, Esbo cirka 30 miljoner euro, Tammerfors cirka 20 miljoner euro, Vanda cirka 20–30 miljoner euro, Åbo cirka 10–20 miljoner euro och Uleåborg cirka 14 miljoner euro. Beloppen är avsevärda och om de uteblir riskeras genomförandet av basservicen. De sex största städerna anser att regeringen ska hålla sitt löfte och ersätta de kostnaderna som orsakats av skötseln av den utdragna krisen till fulla belopp och baserat på faktiska kostnader.

Förordningen måste ändras och stödet anvisas rättvist i förhållande till inkomstförluster och kostnader till just de kommuner och städer, vars ekonomi drabbats värst av coronapandemin. Krisen och dess effekter har synts särskilt i storstäderna, som har haft majoriteten av de konstaterade fallen av coronavirussmitta och där begränsnings- och stängningsåtgärderna har haft störst påverkan.

Detta beaktas inte i utkastet för förordningen. De likställda kompensationsmetoderna som presenteras i utkastet är mindre lämpliga för ersättning av kostnader vid kriser liksom covid-19-pandemin, vars effekter har framträtt på olika sätt i olika regioner och vars kostnader varierar mellan regionerna.

Svårigheterna i att behandla understödsansökningarna har kunnat förutses och det är således inte en tillräcklig orsak till att inte ersätta kommunernas faktiska kostnader. Om ersättningen ändå baserades på genomsnittliga kalkylmässiga enhetskostnader, skulle den genomsnittliga enhetsersättningen inte kunna vara rikstäckande, utan den borde beakta regional variation och ersättningsnivån borde vara hundra procent och inte 40–65 procent som anges i utkastet för förordningen.

Åtminstone ska förutsättningarna för beviljandet av understöd enligt prövning ändras så att det fullt ut ersätter de faktiska kostnaderna som orsakats av pandemin. Understödsnivån ska inte beakta höjningen av samfundsskattens utdelning, coronakompensationen för år 2020 eller statsandelssystemets statsandelsprocent. Det är inte motiverat att beakta dem som kompensation för kostnaderna, eftersom exempelvis höjningen av samfundsskattens utdelning kompenserar den väsentliga förlusten av inkomster av samfundsskatt som orsakats av såväl pandemin som begränsningsåtgärderna.

I utkastet för förordningen har man inte heller tillräckligt beaktat flera olika typer av tilläggskostnader som pandemin orsakat för kommunerna och samkommunerna. Om kompensationen baseras på genomsnittliga kostnader för exempelvis provtagning och spårning, täcker den inte kommunernas och samkommunernas faktiska kostnader och är således inte en rättvis kompensationsmetod.

Juhana Vartiainen
borgmästare, Helsingfors

Jukka Mäkelä
stadsdirektör, Esbo

Ritva Viljanen
stadsdirektör, Vanda

Tuomas Heikkinen
kanslichef, Åbo

Anna-Kaisa Ikonen
borgmästare, Tammerfors

Päivi Laajala
stadsdirektör, Uleåborg

Foto: Paavo Jantunen