Regeringen sammanträder den 15–17 april nästa vecka för förhandlingar om budgetramen. Då kommer regeringen att besluta om planen för den offentliga ekonomin för de kommande fyra åren.
För närvarande bereds flera samtidiga reformer som alla påverkar kommunernas ekonomi på ett betydande sätt. Reformen av kommunernas statsandelssystem pågår samtidigt som kommunerna vänjer sig vid en ny situation i och med att finansieringen av social- och hälsovårdstjänsterna har överförts till välfärdsområdena. Sysselsättningstjänsterna överförs för sin del till kommunerna den 1 januari 2025. Ingen helhetsbedömning av reformernas kumulativa effekt på kommunerna och kommunekonomin har gjorts.
C21-stadsdirektörerna anser för det första att det är viktigt att de tilläggsnedskärningar i statsandelarna som kom till kännedom förra året kompenseras till kommunerna. En periodisering av nedskärningarna är inte en lösning, eftersom de omfattande minskningarna ändå oundvikligen skulle leda till sparåtgärder, särskilt för fostrans- och utbildningstjänsterna. Eventuella nedskärningar av anslagen för skötseln av sysselsättningen skulle för sin del äventyra ett framgångsrikt genomförande av reformen av arbets- och näringstjänsterna. Man bör beakta att samtidiga nedskärningar av socialskyddet de facto kommer att öka kommunernas utgifter, bland annat på grund av att användningen av utkomststödet sannolikt kommer att öka.
Sysselsättningstjänsterna överförs till kommunerna från och med början av 2025. När staten beslutar om nya eller utvidgade uppgifter och skyldigheter ska den försäkra sig om att kommunerna har reella möjligheter att klara av dem. Beträffande reformen av arbets- och näringstjänsterna 2024 har staten lovat att till fullo finansiera de kostnader som uppstår för kommunerna för ordnandet av arbetskrafttjänsterna. De nuvarande anslagen för sysselsättning för år 2024 är otillräckliga, vilket innebär att de nya arbetskraftsmyndigheterna inleder sin verksamhet med förlust. Anslagens otillräcklighet förorsakar stor brist på tjänster. De här bristerna överförs också till kommunerna år 2025. Dessutom kommer kommunerna år 2025 att vara tvungna att betala för statens sysselsättningsåtgärder under 2024. Staten ska ta ansvar för sina sysselsättningsåtgärder och se till att budgetera tillräckliga medel för att täcka de kostnader som uppstår år 2024 i sin helhet.
I finansministeriets förslag till ramar för statsfinanserna skulle däremot anslagen för sysselsättning och företagande sänkas med 40 procent. Anslagen för integration och internationell kompetens, som är starkt kopplade till främjande av sysselsättning, skulle sänkas med hela 74 procent. De föreslagna nedskärningarna av anslagen är avsevärda och äventyrar genomförandet av arbetskraftstjänsterna samt de sysselsättningsmål som regeringen själv satt upp. Nedskärningarna skulle avsevärt försämra kommunernas möjligheter att ordna sina lagstadgade uppgifter.
Om nedskärningar ändå görs i anslagen är det nödvändigt att de inriktas jämlikt också på statens återstående uppgifter inom sysselsättning och integration. Nedskärningarna får inte inriktas uteslutande på de uppgifter som kommunerna har ansvar för att ordna och finansiera.
Dessutom betonar C21-stadsdirektörerna att man i samband med en eventuell nedskärning av anslagen måste fatta beslut om att avveckla normerna för arbetskraftstjänsterna. De lagstadgade uppgifterna för arbetskraftsmyndigheterna ska minskas avsevärt. Det är särskilt viktigt att slopa den detaljerade regleringen av serviceprocessen för arbetssökande (den så kallade nordiska modellen för arbetskraftsservice). Lagstiftningen ska möjliggöra tjänster som skräddarsys för lokala behov, de arbetssökandes situation och som baserar sig på servicebehovet. Definitionen av de lagstadgade offentliga arbetskraftstjänsterna bör förnyas för att möjliggöra utveckling och tillhandahållande av nya typer av tjänster.
C21-nätverket för de största städerna består av stadsdirektörerna i Helsingfors, Esbo, Tammerfors, Vanda, Uleåborg, Åbo, Jyväskylä, Kuopio, Lahtis, Kouvola, Björneborg, Joensuu, Villmanstrand, Tavastehus, Vasa, Rovaniemi, Seinäjoki, S:t Michel, Kotka, Salo och Borgå. Stadsdirektörernas permanenta nätverk stärker den stadspolitiska diskussionen och städernas gemensamma intressebevakning.
Över tre miljoner människor, det vill säga 54 procent av Finlands befolkning, bor i städerna och nästan två tredjedelar av de finländska arbetsplatserna är belägna i dem.