En räddningsstation och en lågstadieskola är mycket olika arbetsplatser men har likheter när det gäller det som gör dem till goda arbetsgemenskaper.
Gårdsbacka räddningsstation är fortfarande splitterny. Stationen är bara drygt ett år gammal.
Det första året tillsammans har gått utmärkt, eftersom Gårdsbacka räddningsstation fick över 86 procent som det totala resultatet enligt Fiilari-enkäten, som genomfördes i slutet av 2025. Fiilari är stadens egen personalenkät som genomförs vartannat år. Ju närmare en arbetsplats kommer hundra procent, desto bättre.
– Arbetsgemenskapen är helt fantastisk. Vi kan prata om vad som helst vid kaffebordet. Jag vet att om jag har bekymmer och sorger så får jag stöd av denna grupp, berättar stationsmästaren Kimmo. Av säkerhetsskäl uppträder personalen vid räddningsstationen alltid med förnamn.
Som stationsmästare är Kimmo i chefsställning men deltar också i larmuppdrag. Sami och Väinö är underställda honom, och Sami har varit med sedan stationen inrättades.
– En stor del av det goda resultatet är ett tecken på att vi har skapat denna arbetsgemenskap från början, säger räddare-förstavårdaren Sami.
Räddare-förstavårdaren Väinö är en av de nyaste anställda.
– Jag kände nästan alla i detta skift från förut. Det var lätt att flytta hit, säger Väinö.
Stationen har planerats i enlighet med personalens önskemål så att man kan åka ut på larmuppdrag så snabbt som möjligt. Genast i början kom man på stationen överens om gemensamma spelregler, av vilka en var att man håller fast vid den fördel som stationen möjliggör, det vill säga att man kan åka ut på larmuppdrag mycket snabbt. Exempelvis vill man vara den snabbaste enheten vid stora larmuppdrag.
– En annan spelregel är att vi måste våga tala och vara öppna, om något inte känns bra eller om något grämer en. Vi ska genast ta tjuren vid hornen och diskutera saken så att den inte gnager under en lång tid. Annars kan man inte längre hantera det. Vi ska vara öppna, säga direkt och modigt att hej, jag gillar inte det du gjorde, berättar Kimmo.
Detta, att föra saker på tal, är något han också rekommenderar för andra arbetsgemenskaper: Det lönar sig att genast lösa saker som grämer en.
Gårdsbacka räddningsstation invigdes i januari 2025, medan lågstadieskolan Strömbergin ala-astes byggnad i Sockenbacka byggdes redan på 1960-talet. I lokalerna fungerade tidigare Strömbergs fabriks verkstadsskola. Byggnaden har använts som lågstadieskola i 25 år. Det finns naturligtvis många skillnader mellan Gårdsbacka räddningsstation och Strömbergin ala-aste, men man kan också hitta något gemensamt i byggklossarna för en bra gemenskap.
– Vi ordnar varje vecka så kallade testunder i klassrummen, det vill säga klassmöten, där vi pratar om aktuella ärenden. Det som är absolut väsentligt är att man tar tjuren vid hornen om det finns något man vill säga eller en utmaning, berättar skolans rektor Päivi Katila.
Klassmötena är också kopplade till tacksamhetsetoset, som Strömbergin ala-aste satsar på. Här tackar och önskar man. Vad betyder det då?
– Först funderar vi på vad vi är tacksamma för. Sedan har man också möjlighet att fundera på vad man skulle vilja ändra. På så sätt är det lättare för människor att ge kritik och också ta emot den när det finns något som man vill att ska ändras. Samma tanke tillämpas också bland personalen: jag tackar och önskar, berättar Katila.
I skolan tillämpas freinetpedagogik som betonar bland annat gemenskapsanda och inlärning genom aktiviteter. Studierna innehåller många praktiska ansvarsuppgifter, såsom skötsel av växter, ordnande av gemensam motion och främjande av jämlikhet. Undervisningen anordnas i enlighet med läroplanen. Skolan har klasser från ettan till sexan och en klass ända till nian. Det finns cirka 200 elever.
Katila var med om att grunda Strömbergin koulu, och S2-läraren Salla Kavén har arbetat i skolan sedan 2017.
Strömbergin ala-aste fick ett utmärkt resultat i Fiilari-enkäten, 84 procent. De anger strukturerna som en orsak till det goda resultatet. Det handlar bland annat om årsklockor för olika ärenden, fyra perioder, en testund i klassen varje vecka samt verksamhetsscheman över evenemang.
– När strukturerna är i skick upplever man på riktigt att man kan delta och påverka. Det spelar en roll vad man säger och gör. Sådan ansvarsfullhet och vilja att verkligen göra saker gemensamt, berättar Kavén om orsakerna bakom det goda resultatet.
Strukturerna i Strömbergin ala-aste omfattar bland annat tydliga sätt att fira olika högtider, och det behövs inga separata kommittéer för det. Strömbergin ala-aste firar högtider från olika kulturer, till exempel fanfest, jul, avslutningsfest för ramadan, påsk och kinesiskt nyår.
– Alla firar alla högtider här. Det är inte fråga om religionsutövning, utan vi firar och bekantar oss med olika festvanor i olika kulturer med hjärtlig nyfikenhet: Vi inleder alltid med ett informationsinslag, fortsätter med verkstäder och annan verksamhet och till slut kalasar. Det är viktigt att ta hänsyn till alla i gemenskapen, säger Katila.
Strukturerna syns också i att skolan är verksam fram till klockan fyra på vardagar. De flesta lärare gör sina uppgifter i skolan, med andra ord strävar man efter att inte jobba hemma eller på veckoslut.
Strukturer är också viktiga på Gårdsbacka räddningsstation. Där tillbringar samma skift mycket tid tillsammans, alltid 24 timmar åt gången. Ett normalt arbetspass innehåller kontroll och underhåll av stationens utrustning, fordon och anordningar. Dessutom finns det utbildningar, övningar och motion. Och naturligtvis alla larmuppgifter som hör till dygnet. Därför övar man på saker och ting kontinuerligt.
– När vi övar mycket kan vi göra det som behövs. Vi har tydliga modeller för vad vi gör. De hjälper verkligen till att hantera svåra situationer och minskar belastningen, säger Kimmo.
Vi utvecklas naturligtvis hela tiden och arbetar för gemenskapsandan. Den uppstår inte av sig själv.
I Katilas och Kavéns arbetsgemenskap upplevde alla enligt Fiilari-enkäten att deras arbete är meningsfullt. Denna meningsfullhet återspeglas bland annat i de små ögonblicken.
– Det var skönt när två elever kom från en S2-lektion, knackade på min dörr och berättade glatt att Salla hade sagt att deras kunskaper i finska har utvecklats bra, minns Katila en stund.
Båda betonar vikten av gemenskap. Enligt Kavén kräver den också arbete.
– Vi utvecklas naturligtvis hela tiden och arbetar för gemenskapsandan. Den uppstår inte av sig själv, säger Kavén.
– Vi har också haft besökare som har sagt att skolan är fin men att den inte passar dem. Gemenskap är ju ömsesidighet. Man måste också vara beredd att satsa själv på den, säger Katila.
Gemenskapsandan består till exempel av gemensam humor och att det inte finns några separata yrkeskårer i kafferummet utan att alla är tillsammans. Eller om någon har det svårt på jobbet, får hen hjälp av andra.
– Gemenskap handlar om konkreta handlingar. Det finns inte några dina eller mina elever, de är allas elever, säger Kavén.
De lyfter båda fram saker som kan kännas små men som har en stor betydelse.
– Något som känns smått men är stort är att hälsa på varandra. Alla säger hej när de träffas. Eleverna och de vuxna, alla! Det ses i allmänhet som något fantastiskt, säger Kavén.
Katila anser att följande saker hjälper man att klara sig på jobbet: tacksamhet och förtroende, trevliga och professionella kollegor och tryggheten i att man får stöd när något händer.
Inom räddningsbranschen svetsar arbetsbeskrivningen samman arbetsgemenskapen, nästan automatiskt. Man är med varandra ett dygn åt gången ganska tätt. Det bidrar till att stärka känslan av gemenskap. Enligt Väinö tillbringar de också mycket tid tillsammans på fritiden.
– Förvånansvärt mycket. Vi sportar eller reser utomlands. Vi stannar ofta kvar efter vårt skift för att träna på gymmet här, säger Väinö.
Kimmo berättar att arbetet som chef är lättare när man hela tiden tillbringar tid med det egna teamet.
– Vi har – förhoppningsvis – en mycket låg tröskel för samtal mellan chefen och en medarbetare, berättar Kimmo.
Räddningsarbetet för människor samman och stärker gemenskapsandan också eftersom man kan möta även livsfarliga uppdrag varje dag. Arbetet är exceptionellt på många sätt.
– Om vi till exempel får ett tungt uppdrag så litar vi helt på varandra och vet att man aldrig blir ensam i någon situation, säger Väinö.
Enligt Väinö är förtroende absolut nödvändigt i arbetsgemenskapen och deras arbete. Sami håller med.
”Sådant förtroende svetsar säkert oss samman”, konstaterar Sami.