Under sommarnätterna i staden är det inte alla som festar eller sover – en del ser till att gatorna är säkra och transporterar människor över havet.
Halv nio på kvällen hinner du ännu låna en boll från Ode. Om en halvtimme stänger biblioteket. Bollen måste returneras.
– Man umgås, får vänner. Jag är hellre här än hemma där jag bara stirrar på telefonen och blir deppad, berättar 16-åriga Elias, som hänger på Ode nästan varje kväll.
– Med kompisar, det är viktigt, tillägger Anki Herlin, uppsökande ungdomsarbetare.
Herlin har arbetat med ungdomar i nästan 30 år. Ikväll arbetar hon med ungdomsledare Kalle Fagerholm. Det uppsökande ungdomsarbetet görs alltid parvis.
Ungdomsledarna pratar med och lyssnar till de unga och hjälper dem under kvällen. Många möten, som i dag på Odes innergård, är positiva. De unga är nyktra. De har roligt med varandra.
– Under sommarnätterna betonas dock semesterns övertramp, rusmedel, slagsmål och sexuellt våld, berättar Herlin.
Ungdomsledarna samarbetar bland annat med polisen, barnskyddet och organisationer. De vägleder ungdomarna och ser till att de kommer bort från gatan och till en säker plats, till exempel hem eller till ett härbärge. De letar efter kontaktuppgifter och hjälper unga även i vardagen.
Var hittar man ungdomar?
– Det lär man sig genom intuition och erfarenhet. I köpcenter, parker och på stränder, berättar Fagerholm.
Efter midnatt har staden en magisk puls i skymningen som du känner när du tar i land vid Salutorgets kaj. Det tycker i alla fall Santeri Velin, kapten på Sveaborgsfärjan.
– Det har funnits någon form av transport till Sveaborg redan på 1700-talet. Suokki-färjan har varit i bruk sedan olympiska året 1952. Det här är en del av en uråldrig kedja, säger han.
Färjan används av både turister, dagsbesökare och invånare i Sveaborg. På sommaren ser man också hemlösa och de som inte har någonstans att ta vägen.
Det blir ro i själen till sjöss. Det lugnar ner dig, även om du kör i tuffa förhållanden.
Havet har blivit en del av den 34-årige Velins identitet. Han är utbildad skeppare för inrikes fart.
– Det blir ro i själen till sjöss. Det lugnar ner dig, även om du kör i tuffa förhållanden.
Farledsmarkeringarna hjälper dig att köra i alla väder. I mörker och dimma kan du också använda radar. Färjan lämnar Salutorget för sista gången två på natten. På den här 20 minuter långa resan hoppar ofta även Helsingin Sanomats utdelare. Sedan börjar den längsta pausen under färjans nattskift, cirka tre timmar lång. Detta ger också besättningen tid att sova.
Klockan två saktar stadens puls upp. Det råder en lugn stund fram till fem på morgonen, nu kan man reparera vägar och leder för lätt trafik. Arbetet utförs när det är få trafikanter på vägarna.
Det fanns en viss charm i solen som steg upp bakom husen klockan fyra på morgonen.
Juha Ovaska, ansvarig arbetschef på Stara, säger att på sommaren kan arbetsdagarna bli hela 12 timmar långa när underhållspersonalen byter ut slitna vägmarkeringar och reparerar sprickor.
Stara ansvarar för nästan hälften av Helsingfors vägnät. Det kan till exempel handla om att laga en spricka i en väg med en fog, där en varm massa som värmts upp till cirka 200 grader hälls i sprickan och vägen tätas. Ofta är en grävmaskin inblandad och massan värms upp på plats i en särskild gryta.
– Förra sommaren arbetade vi med fogar på Eriksgatan. Det fanns en viss charm i solen som steg upp bakom husen klockan fyra på morgonen.
