När man talar om växthusgasutsläpp i kommunerna avses ofta växthusgasutsläpp som beräknats med regionala utsläppsberäkningsmodeller. Dessa modeller omfattar huvudsakligen utsläpp som uppkommer inom kommunens område, utsläpp från energi- och avfallshanteringen samt utsläpp från jordbruk och produktion, oberoende av var produkterna förbrukas.
I den konsumtionsbaserade kalkylen beaktas däremot alla utsläpp som orsakas av kommuninvånarnas konsumtion, oberoende av var de konsumerade förnödenheterna har producerats. Beräkningsmodellerna är inte alternativa utan kompletterar varandra och ger tillsammans en bredare kunskapsbas om växthusgasutsläppen från kommunens och kommuninvånarnas verksamhet.
– Utvecklingen av beräkningsmodellen ger närmare information om bland annat konsumtionen av närproducerad mat. Det är intressant att koldioxidavtrycket från Helsingfors matkonsumtion är det minsta bland de städer som deltagit, säger klimatdirektör Hanna Wesslin från Helsingfors stad.
Helsingfors har förbundit sig att delta i utvecklandet av beräkningen av koldioxidavtrycket och strävar efter att minska invånarnas koldioxidavtryck. Metoderna för att räkna ut koldioxidavtrycket vidareutvecklas. Det finns osäkerhetsfaktorer särskilt när det gäller utsläpp från flyg- och fartygsresor, reparationsbyggande samt från anskaffning av varor och tjänster.
Kommunernas konsumtionsbaserade utsläpp räknades nu för tredje gången i projektet Kulma som genomfördes av Sitowise och Naturresursinstitutet. I år deltog 22 kommuner i projektet. I detta projekt kunde beräkningen preciseras särskilt i fråga om den privata sektorn, dvs. hushållens konsumtion. Dessutom uppdaterades utsläppsfaktorerna för byggverksamheten så att de motsvarar de senaste forskningsrönen.
Resultaten av kalkylen stärker tanken att hushållens och individernas val i vardagen är viktiga med tanke på att stävja klimatförändringen. Till exempel minskar fördubblingen av livslängden för ett enskilt klädesplagg eller en hemtextil växthusgasutsläppen till hälften. Å andra sidan kan övergången från en kötthaltig kost till att äta i huvudsak fisk minska utsläppen från måltider med upp till en tredjedel.
Varför följer man upp kommunernas konsumtionsbaserade växthusgasutsläpp?
Utsläppen från de kommuner som deltagit i Kulma-projektet varierade från 7,1 ton till 9,9 ton 2024. För att nå en hållbar nivå, dvs. en nivå på 1,5 grader enligt målet i Klimatavtalet från Paris, 2,5 ton CO2e, är det alltså ännu en bit att gå.
Kommunernas möjligheter att påverka minskningen av växthusgasutsläppen från konsumtionen är betydande. Kommunerna kan stödja sina invånare i val som är hållbara med tanke på klimatet, till exempel genom satsningar på kollektivtrafik och hållbara matval i skolor och förskolor, genom att erbjuda fjärrvärme med låga utsläpp samt genom att informera om ämnet.
Ett brett kunskapsunderlag om växthusgasutsläppen från kommunens och kommuninvånarnas verksamhet hjälper kommunerna att planera och rikta klimatåtgärder samt mäta effekterna av vidtagna åtgärder.