Sveaborgs daghem firar hundra år

Sveaborgs daghem fyller hundra år. Daghemmet grundades i den nya staten, som blivit självständig bara några år tidigare, och har under sin historia bevittnat både den finländska nationens och den finländska småbarnspedagogikens utveckling.

Trots den storslagna historien och den idylliska miljön är Sveaborgs daghem enligt föreståndaren ett helt vanligt daghem.

- Det här är ett ganska traditionellt daghem. Stämningen här är lugn och stressfri, och vi ger barnen tid och värdesätter lek. Vår vardag kretsar kring de grundläggande sakerna, berättar Maritta Mellin, föreståndare för Sveaborgs daghem.

Daghemmet, som verkar i ett gammalt kanonförråd, firar sitt jubileum hela året.

- Vår personal har satsat massor på att planera firandet. Vi vill fira på barnens villkor och med respekt för historien. Jubileumsåret märks bland annat i våra sångstunder, där vi har tagit med lite mer traditionella sånger.

Vi har också tagit hänsyn till de andra stadsbornas intresse för det hundraåriga daghemmet. Vi har sammanställt en utställning av bilder och dokument från daghemmets arkiv i fönstren mot gården. Utställningen lyfter fram minnen från olika decennier, ända fram till våra dagars verksamhet. Man kan fritt bekanta sig med utställningen efter daghemmets öppettider hela sommaren.
 

Vi brukar göra utfärder här på Sveaborg och kommer väl överens med aktörerna i området.

Från barnträdgård till daghem

Redan i slutet av 1800-talet grundades privata barnträdgårdar i Helsingfors, främst för arbetarnas barn. Även på Sveaborg fanns barnträdgårdsverksamhet innan det nuvarande daghemmet grundades.

Barnträdgården på Sveaborg inledde sin verksamhet verksamhetsåret 1924–1925. Den var till en början privat, men fick bidrag från staden. Den nya barnträdgården hade en föreståndare, två lärare och platser för 75 barn.

Dagens program bestod under de första åren av hushållssysslor, lek, sång och pyssel. Förutom praktiska färdigheter var målet att lära ut ordning, renlighet, flit och gott uppförande.

Fram till 1931 verkade barnträdgården byggnad C 15, Linnanportti. När barnträdgården flyttade till byggnad C 71 betalade staden för de reparationer som behövdes i lokalerna. Samtidigt blev Sveaborgs barnträdgård kommunal.

Under krigsåren var barnträdgården bara öppen ibland. Lokalerna användes för att inkvartera soldater. Krigsvintern 1944 bodde krigsbarn från Ingermanland där.

År 1990 flyttade den tidigare barnträdgården, numera daghemmet in i sina nuvarande lokaler i byggnad C 31. Året därpå togs Sveaborg upp på Unescos världsarvslista.

Numera har Sveaborg ungefär 800 invånare, och ungefär 45 barn får sin småbarnspedagogik på daghemmet. Även om adressen har varierat under årens lopp och småbarnspedagogiken har utvecklats, har daghemsgruppernas namn förblivit desamma: Päivänkukat, Pääskyset och Puolukat.
 

Gammalt träd och Käärijä-ställning

Vardagen på Sveaborgs daghem ser likadan ut som på många andra daghem. Den pedagogiska verksamheten utgår från Helsingfors plan för småbarnspedagogiken, även om en femton minuters färjetur skiljer ön från fastlandet. De historiska ramarna och det omgivande havet sätter sin prägel på daghemmets verksamhet.

- Färjan går när den går, men vi lämnar inte ön så ofta. Vi brukar göra utfärder här på Sveaborg och kommer väl överens med aktörerna i området. På utfärdsmålen träffar vi ofta någon av barnens föräldrar som jobbar där, beskriver Mellin.

I början av juni hade daghemmet en gårdsfest, där barnen och deras familjer och också bland annat tidigare anställda och samarbetspartner var inbjudna. Förvaltningsnämnden för Sveaborg ordnade bänkar till festen, och även vårdnadshavare deltog i att ordna programmet.

Den stämningsfulla gården kantas av syrenbuskar, och mitt på gården står en gammal ask. Daghemmets femåringar har mätt askens omkrets, och det omutliga resultatet blev att den är ”fem eller sex femåringar bred”. Bredvid asken står en ny klargrön lekställning som restes förra sommaren.

- Barnen har gett den namnet Käärijä, säger Maritta Mellin med ett leende.