Vet du hur gator, gränder och klippor får sina namn i Helsingfors? Helsingfors stads namnkommitté, som fyller 80 år i år, ansvarar för namngivningen.
När man pratar om Helsingfors är platsnamnen i flitigt bruk. Staden och dess liv behandlas till exempel utgående från hemgata, arbetsplatsadress och stadsdel. I namnen ingår betydelser som samlats under flera årtionden, en färggrann stadshistoria och en stor mängd tankearbete som använts vid namnplaneringen.
Arbetet med att namnge platser utförs i Helsingfors stads namnkommitté, som fyller 80 år i år. Kommittén ansvarar för vilka nya namn som kommer ut på stadens kartor och vägskyltar. Det uppkommer cirka hundra nya namn per år i Helsingfors.
Suvi Tyynilä har varit ordförande för kommittén sedan 2017. Hon anser att namnbeståndet är en väsentlig del av hur Helsingfors uppfattas:
– Namnen är det material med vilket människorna använder denna stad. De klär starkt stadslivet i ord med hjälp av namn och orienterar sig att tänka på hela staden.
Helsingfors stad ordnade förra sommaren promenader för att fira namnkommitténs jubileumsår, där man bekantade sig med områdenas namn under ledning av en guide. Under namnpromenaden i Kungseken som ordnades i juni gick man igenom områdets namnfamilj, som byggs upp kring konstmålarens arbete. Ett av Suvi Tyyniläs favoritgatunamn finns i området.
Om jag skulle plocka en favorit därifrån, skulle det vara Orangegränden, för den är så solig och positiv. Den orange färgen fungerar som pigmentfärg i konst, men på sätt och vis är orange också ett sinnestillstånd som jag hoppas att människorna upplever där. Den kan skapa en positiv identitet för området hos besökarna.
Namnbeståndet i Kungseken är ett exempel på en namnfamilj som innehåller fler betydelser än vad som syns ovanpå. Gränderna har namngivits enligt olika färgpigment och bildar ett färgspektrum runt Bildkonstnärsgatan. Namnen på Temperagatan och Akvarellgatan hänvisar i sin tur till målarkonstens kategorier. I kanterna har gatorna namngivits enligt olika målartyper – till exempel Porträttgatan och Stillebengatan. Badplatsen i området heter Palettdammen.
Enligt namnplaneraren Johanna Lehtonen, som varit verksam som namnplanerare sedan 2003, är sådana betydelser en av rikedomarna i namnbeståndet.
– Man strävar ibland efter att medvetet dölja idéer i namnbeståndet. Det är helt underbart när en invånare eller någon som rör sig i området inser det. En av namnbeståndets dolda krafter är hur man genom namnen kan öppna ny information och kännedom. Utbildningen av allmänheten har tidigare också varit ett av namnbeståndets viktigaste mål.
Planeringen av ett nytt namn börjar i allmänhet med ett behov – något nytt kommer att komma och det behöver ett namn. Namnkommittén sammanträder cirka en gång i månaden för att besluta om namnärenden, och kommitténs beslut godkänns senare i stadsfullmäktige som en del av detaljplanen.
Namnets färd från idé till vägskylt kan ta flera år, berättar planerare Hanna Ikonen som har arbetat mycket med namnfrågor.
Det kommer som en överraskning för många att namnen görs som en del av detaljplanen och dess tidtabeller. Från att namnet har planerats kan det ta väldigt lång tid till att använda det på riktigt.
Vid namnkommitténs möten förs färggranna diskussioner och man kommer på nya namnidéer. Som hjälp kan man använda namnbanken, i vilken man har sparat tidigare idéer och namnförslag från stadsbor.
Många olika faktorer måste beaktas då nya namn fastställs. Man måste till exempel fundera på hurdana föreställningar namnet kan väcka. Enligt Suvi Tyynilä förenas några saker i bra namn.
– Namnet måste vara verkligen användbart exempelvis som adressnamn, men också lämpa sig för området med tanke på dess historia och händelser.
Enligt Johanna Lehtonen betraktar man alltid det förflutna och historien när man planerar den framtida staden.
– Först undersöker man lite om det i omgivningen finns något som gör det möjligt att fortsätta med existerande namnteman. Detta är dock ofta inte möjligt, så man är tvungen att komma på något helt nytt. Till exempel gamla kartor är en mycket bra källa till vad som tidigare förekommit i området.
Dessutom bör Helsingfors tvåspråkighet beaktas. Namnet måste fungera lika bra på finska och svenska. Enligt Suvi Tyynilä är detta viktigt i namnplaneringen.
När namnen planeras samtidigt på finska och svenska måste båda fungera lika bra. Det har många gånger förekommit situationer där man hittat ett bra förslag till gatunamn, men man hittar inte en lika bra översättning till den.
Ett namn som fungerar på ett språk kan alltså hamna i skräpkorgen, om man inte kommer på en motsvarighet på det andra språket. Man måste också vara uppmärksam på helheten som uppstår av alla namn. Närkommunerna ses över för att undvika samma namn. Enligt Hanna Ikonen medför även helhetshanteringen utmaningar.
– Vi har drygt 7 000 namn till vårt förfogande, och naturligtvis kan samma namn inte användas två gånger. Man kan heller inte för tydlighetens skull ta namnteman från vissa områden och använda dem på andra platser.
Man funderar på det nya namnbeståndet genom att hitta på ordfamiljer som följer olika teman och som hjälper till att gestalta stadens olika områden. Till exempel i Kasberget finns en ordlista som hänför sig till barnsagor och om man vet detta, kan man kanske gissa var i Helsingfors till exempel Snövits väg finns. Man beaktar också att namnet är lättbegripligt och därmed användbart. Enligt Tyynilä, Lehtonen och Ikonen är upptäckandet och beslutsfattandet av namn teamarbete som utförs i samarbete.
Den 80 år gamla namnkommittén har levt med det föränderliga samhället, och tyngdpunkterna inom namngivningen har med tiden ändrat. Under Suvi Tyyniläs ordförandeskap har en av tyngdpunkterna legat på att öka på kvinnonamnen. Detta syns också i Kungseken, vars namn förutom färger och konstord också synliggör kvinnliga konstnärer från den finländska konstens guldålder.
– Jag ville lyfta fram kvinnonamn i Helsingfors gatunamn, eftersom de är kraftigt underrepresenterade. Idén om guldålderns kvinnliga konstnärer fanns i namnbanken, och området började utvecklas från detta.
I området finns till exempel Venny Soldans stig och Ellen Thesleffs park. Konstnärernas namn är också ett exempel på hur olika ord har olika roller vid namngivning. Långa och eventuellt svåra namn, såsom Helene Schjerfbeck, ges hellre till parker och öppna platser än till adresser för hemgator. Namnet Ockragränden är lättare än Fanny Churbergs klippa att berätta eller skriva till exempel åt en taxichaufför.
Enligt Suvi Tyynilä har den andra tyngdpunkten under den senaste tiden legat på kulturen.
– Under den senaste tiden har mycket kultur lyfts fram i namn, och kulturen har också närmat sig nutiden. Till exempel i Hermanstadsstranden omfattas temat av schlagermusik och 50- och 60-talens schlagerartister.
Det är vanligt att människor blir en del av namnbeståndet först efter sin död. De pensionerade presidenterna är ett undantag. Enligt Johanna Lehtonen tar man inte heller genast i bruk de allra nyaste trendorden i namnbeståndet.
En lång tidsfrist måste förekomma i namngivningen. Något trendord, som till exempel emoji, kan verka dumt till exempel om fem år. När man efter tjugo år ser om man fortfarande använder ordet, kan man fundera på att använda det i ett namn.
Dagens fenomen kan dock redan inspirera namnbeståndet. Exempelvis i Malmgård har namn som Värssypolku och Tuplariiminpolku inspirerats av områdets levande rapgenre, det vill säga musiken. Värssy och riimi passar dock också in i områdets historiska namnbestånd.
