Året innan ett barn börjar skolan går hen i förskola. Där lär sig barnet nya saker, exempelvis sociala färdigheter och hur hen tar hand om sig själv.
Det är en grå onsdagsmorgon på Laajasalon peruskoulu i sydöstra Helsingfors. Klockan är 8.15 och trots vädret råder det en livlig stämning i förskolegruppen Flamingornas lokaler. På båda sidorna av korridoren slingrar sig en rad färggranna jackor, stövlar och egenhändigt gjorda namnskyltar som en glad regnbåge.
De äldre eleverna har redan börjat sina lektioner i klassrummen intill, och barn släntrar in i klassrummet med jämna mellanrum.
Gruppens lärare Riikka Haarma-Sipilä välkomnar varje enskild elev och ber dem tvätta händerna.
Även om miljön vid första anblicken liknar en vanlig skola är klassrummet en mysig blandning av daghem och skola: Bredvid ingången står rader av pulpeter. Bredvid dem finns lärarens kateder och en krittavla med undervisningsmaterial, siffror och bokstäver med olika bilder och färger. Längst in i rummet finns ett särskilt område för lek och vila.
Förskoleundervisningen, eller kort och gott förskolan, är som en mjukstart inför skolan. De flesta barn har vant sig vid daghemmets rutiner, där man leker utomhus och äter frukost och lunch. Ibland är är man ute och lär sig i grupp. Samma trygga rytm återkommer i förskolan, men i den större gruppen är man närmare skolans vardag – även fysiskt.
En del av Helsingfors stads förskolegrupper verkar i anslutning till daghem och en del direkt i anslutning till skolor, som daghemmet Ilomäki.
– Lunchen skiljer sig väldigt mycket från hur det är på daghemmet, eftersom man hos oss äter i skolans matsal där det är fler barn och mycket oväsen. På daghemmet kanske man har lyssnat på lugn musik under lunchen och bara ätit med sin egen grupp, så det är en väldigt annorlunda upplevelse. Även utevistelsen sker samtidigt som skolan har rast, och det kan också vara ganska stimmigt. Barnen kan ibland bli lite förbryllade när det är hundratals barn ute, säger Haarma-Sipilä.
Hon berättar att man har en vilostund varje dag som motvikt till allt stoj och stim. I förskolan sover man inte längre under dagen, men den gemensamma vilostunden är fortfarande en viktig del av dagen.
– Under vilostunden lyssnar vi på bra musik, kopplar av och ägnar oss åt mindfulness. Barnen behöver nog fortfarande vilan, säger Haarma-Sipilä.
Trots att förskolan först kan verka förvirrande menar Haarma-Sipilä att förskolan underlättar barnets övergång till skolan. Barnet får i lugn och ro bekanta sig med skolans lokaler och omgivning och se hur skolan fungerar, som en del av skolgemenskapen. I Helsingfors stads förskolor samarbetar man alltid med närskolan.
I förskolan samarbetar man alltid med den närliggande skolan. Varje förskolegrupp har en egen samarbetsklass på skolan. Tillsammans med dem får barnen bekanta sig med skolan och besöka en riktig skolklass.
– Det är också enkelt att göra utflykter och röra på sig med barn i förskoleåldern. På fredag ska vi besöka riksdagshuset med dem, fortsätter Haarma-Sipilä.
Läraren nämner också att familjerna har tillgång till elevhälsans tjänster redan under förskolan, vilket vårdnadshavarna ofta inte vet. Förskolans psykolog kan till exempel stödja barnet i utmaningar med känslofärdigheter eller beteende eller i kriser i livet, och planera lämpliga stödåtgärder tillsammans med familjen.
Förskolans kurator bidrar med mångsidigt familjearbete och rådgivning för att göra barnets studier smidigare. Hen kan erbjuda professionellt stöd för föräldraskapet, stödtjänster i vardagen och skolgången.
Varför är förskolan ett oersättligt viktigt år i barnets skolgång? Enligt Haarma-Sipilä är förskolans viktigaste uppgift att hjälpa barnet att lära sig styra sitt eget agerande, så att barnet klarar sig självständigt i skolan.
– Här behöver ingen lära sig att läsa, men man lär sig färdigheter och sådana grundläggande kunskaper som gör att man klarar sig i skolan; att ha ryggsäcken med sig och ta hand om sig själv, klä på sig själv och gå på toaletten, berättar Haarma-Sipilä.
Även om barnet ännu inte behöver kunna läsa eller skriva, övar man redan på dessa färdigheter. Även Flamingogruppen har hunnit lära sig alfabetet.
– På måndagarna lär vi oss en ny bokstav och sedan talar vi om den under veckan. På onsdagar jobbar vi med hantverk och motion, berättar Haarma-Sipilä. Enligt henne är 5–6-åringarna ivriga att lära sig:
– Förskolebarnen är verkligen intresserade av att lära sig. Man kan lära dem vad som helst, och de är intresserade av allting. Det är underbart att undervisa dem. De har en sådan kunskapstörst.
Även om förskolan inte har läroämnen eller mål för lärandet som är bindande för barnet, övar man mångsidigt på olika färdigheter under ledning av en vuxen. Varje barn får komma till gruppen precis som det är och med de färdigheter det har.
Leena Nurmi, som är mamma till sexåriga Maija i Flamingogruppen berättar att många av de färdigheter barnen lär sig redan är bekanta sedan småbarnspedagogiken.
– Till exempel har de redan på dagis lärt sig sociala färdigheter och känslofärdigheter. I förskolan lär de sig att koncentrera sig, och dagarna har redan en betydligt tydligare struktur. Det gick lätt för Maija att börja här, och vi hade tur då Riikka var Maijas lärare redan på dagis. Förskolan har känts som en fortsättning på daghemmet, men mer som en skola.
Visst finns det också skillnader. Den största förändringen jämfört med daghemsvardagen torde vara att förskoleundervisningen är obligatorisk. Varje barn som deltar i den måste alltså delta i undervisningen, vilket kan komma som en överraskning för många.
– I praktiken är skillnaden jämfört med daghemmet att man måste vara här klockan 9–13. På daghemmet var det mer flexibelt i fråga om vilken tid man kommer på morgonen och när dagen är slut, fortsätter Nurmi.
Enligt mamman har Maija kommit in bra i förskolegruppen och ser med stor nyfikenhet fram emot att börja ettan i augusti 2026.
– Maija vet mycket väl vad som väntar och frågar ibland hur saker och ting fungerar i skolan. Hon vet redan att man som skolelev kan gå till skolan själv och att man är där utan föräldrarnas hjälp.