Stadens ledning fick en värdefull inblick i skolbarnens åsikter och önskemål när elever samlades i stadshuset för att fira barnrättsdagen.
Varför firar vi barnrättsdagen? Frågan ställdes i stadshuset av Heidi Halkilahti, expert på pedagogik och en av arrangörerna av evenemanget Lasten ja nuorten ääni kuuluu (”Barns och ungas röster hörs”).
Publiken, som bestod av ettor och tvåor, var skärpt och kom med ett svar som bra sammanfattade idén med dagen:
– Vi firar barnrättsdagen för att barn ska ha rätt att vara barn.
Vi firar barnrättsdagen för att barn ska ha rätt att vara barn.
Barnrättsdagen firades onsdagen den 20 november. Utöver elever i grundskolans lägre klasser bjöds även elever från de högre klasserna i skolor i ett stadsförnyelseområde in till stadshuset. I stadsförnyelseområdena byggs det nytt med fokus på trivsamhet och service.
Staden har arrangerat ett liknande evenemang en gång tidigare. Den här gången deltog klasser från lågstadieskolorna Keinutien ala-aste, Laakavuoren ala-aste, Vesalan ala-aste, Nordsjö lågstadieskola, Vesalan peruskoulu och Malmin peruskoulu. Temat var ”Drömmarnas Helsingfors”.
Alla ettor och tvåor fick inte plats i stadshusets entréhall, så barnen ockuperade också en del av stadsmuseet.
Diskussionen bland ettorna och tvåorna fick en flygande start redan från början, när de fick till uppgift att rita sin favoritplats i närheten av där de bor.
Många av teckningarna föreställde en närliggande skog eller en lekplats med en rutschbana och klätterställningar. Andra favoriter var skolgården, fotbollsplanen, simhallen och biblioteket. De ligger alla tillräckligt nära för att barnen ska kunna ta sig dit på egen hand eller med en kompis.
Vad skulle det kunna finnas mer av i området? Den frågan var svårare. Nå, simhallen kunde vara ännu större. Det skulle kunna finnas ännu fler fotbollsplaner.
Barnen funderar också på hur de skulle kunna göra platsen där de bor ännu bättre och mer inspirerande. En lysande sammanfattning av en tvåa löd ”färre ölställen och fler glasskiosker”.
De små borden gjorde det lätt att fördjupa sig i temana. Experter från alla stadens sektorer var närvarande, så frågor kom också från fostrans- och utbildningssektorn, kultur- och fritidssektorn, stadsmiljösektorn och social-, hälsovårds- och räddningssektorn.
Barnen turades om att dra frågor ur en trollkarlshatt. De fick bland annat berätta om saker de har gjort på biblioteket, om de får göra saker tillsammans i skolan och vad de gillar att göra efter skolan. Barnen fick också möjlighet att dela med sig av sina erfarenheter av att besöka skolhälsovårdaren.
Barnen verkar ha en bra uppfattning om vad de ska göra när allt inte är som det ska, när de känner sig sjuka, ensamma eller retade. I skolan kan man vända sig till läraren, rektorn, rastvakten, en assistent eller hälsovårdaren. Hemma berättar man det för mamma eller pappa.
Och vad gör att du känner dig trygg i skolan? Förutom de vuxna på skolan tycker barnen att kompisarna, och ibland hela klassen, gör att de känner sig trygga.
När synpunkterna från barn från olika stadsdelar sammanställdes var det tydligt att barn och unga trivs i sina egna hemtrakter.
I Nordsjö kan man, förutom att vara hemma och i skolan, också tillbringa tid på Nordhuset, på biblioteket, i simhallen och vid havet.
Skolbarnen från Gårdsbacka tycker också att det finns mycket att vara tacksam för i deras område. Det som är särskilt bra är att det finns mycket att göra. Andra är lite bekymrade över obetänksamma elsparkcyklister och köpcentret efter det har blivit mörkt.
Barnen drömmer om att ha ett eget Borgbacken i sina hemtrakter. Om det inte är möjligt skulle det kanske kunna finnas en spelhall i stället.
Ettorna från lågstadieskolan Laakavuoren ala-aste i Mellungsbacka önskade fler fotbollsplaner i sitt närområde och blev mycket glada när de fick höra att den nya idrottsparken kommer att få en allaktivitetsplan och en stor konstgräsplan.
I väntan på dem kan ettorna glädjas åt 100-dagarsfesten som går av stapeln när ettorna har gått i skolan i hundra dagar. Nu är det inte långt kvar, eftersom vi redan har 70 i bagaget.
Ettorna tycker om metron. Det är så lätt att ta sig runt med den att man kan åka till en kompis utan föräldrarna.
Ettorna och tvåorna från Laakavuori undrar om den nya, fina skolan kommer att vara tillräckligt stor. Nu är rummen och skolgården onödigt små. Barnen tycker att det borde vara möjligt att röra på sig ordentligt på gården, så att rasten inte går åt till att pilla med telefonen i stället.
Barnens önskningar, som de delat med sig av genom att rita och berätta, samlas in och vidarebefordras till de personer som ansvarar för frågorna.
Studiehandledaren Merituuli Vuorikoski var på plats och ledde gruppen för vänelevsverksamheten vid högstadieskolan Vesalan yläaste.
– Jag visste att de kunde uttrycka sig, men jag blev ändå förvånad över hur bra de gjorde det. Man fick ut mycket av diskussionerna och jag lärde mig också själv mycket om Ärvings och Gårdsbacka ur en ung människas synvinkel. Det var fascinerande att vara med.
Hon fick lära sig vilka som är ungdomarnas favoritplatser när de markerade dem på flygfoton. Åtminstone skateparken, ungdomsgården, idrottsparken, den närliggande skogen och de bästa kaféerna markerades.
Ungdomarna tycker att den offentliga bilden av Ärvings och Gårdsbacka är för dyster. Där finns jättemånga olika möjligheter att göra aktiviteter eller bara umgås med vänner. Men också de tycker att köpcentret skulle kunna ha mindre ölställen.
I diskussionerna betonades hur viktigt det är att det finns pålitliga vuxna i skolan. Man måste alltid kunna vända sig till dem när det behövs.
Eleverna blev imponerade av det fina lunchstället på andra våningen i stadshuset. Samtidigt fick de se var kommunfullmäktige sammanträder och fattar beslut. Det togs många foton av festsalen och skulpturerna. Samtidigt kom det faktum på tal att vem som helst av dem kan vara en framtida beslutsfattare.
– Vi lämnade alla evenemanget med en bra känsla i kroppen. Ungdomarna fick komma till tals och känna att de kan påverka, säger Vuorikoski.
Heini Puro, lärare i tvåan på Keinutien ala-aste, uttryckte också sin uppskattning för det lyckade evenemanget. Hon anser att det är viktigt att även de yngsta skolbarnen involveras och får komma till tals. På hennes skola får alla i tur och ordning delta i elevkåren, som har till uppgift att samla in åsikter.
Puro berättade att hon var väldigt glad och stolt över sina elever, som modigt deltog och uttryckte sina åsikter och idéer. Naturligtvis hade de förberett sig och funderat över evenemanget i förväg.
– Reflektionsfrågorna var riktigt bra. Barnen kunde kanske inte dela med sig av alla sina idéer, så vi kommer att arbeta vidare med temana i skolan.
Puro säger att det oftast är ganska lätt att få barnen att engagera sig i nya idéer. När det händer något nytt emellanåt blir vardagliga saker enklare.
– Dagar som den här är till stor hjälp, för då orkar vi fokusera på tråkigare saker imorgon igen.
När förmiddagens arbete var slut bad Heidi Halkilahti barnen att vinka om de var på gott humör. Vid en snabb anblick såg det ut som att alla vinkade.
Text: Kirsi Riipinen
Bilder: Kirsi Riipinen och Tiina Antila-Lehtonen
