Barn och unga får inte falla mellan silor eller bollas i köer

Barn och unga ska få de högklassiga mentalvårdstjänster de behöver i rätt tid, smidigt och samordnade. För att säkerställa detta ska man alltmer systematiskt ta hand om förebyggande vård, med andra ord ingripa i situationerna innan de blir problem.
Jarmo Lonkola och Marjo Alatalo påminner att barnet hjälps genom att stöda föräldraskapet och familjesituationen. Ju yngre barnet är, desto viktigare är det att stöda familjen. Barnets delaktighet och ett individuellt arbete är förstås också viktiga. 
Jarmo Lonkola och Marjo Alatalo påminner att barnet hjälps genom att stöda föräldraskapet och familjesituationen. Ju yngre barnet är, desto viktigare är det att stöda familjen. Barnets delaktighet och ett individuellt arbete är förstås också viktiga. 

Kort sagt var det fråga om detta när man allt kraftigare började utveckla social- och hälsovårdstjänsterna för att stöda barns, ungas och barnfamiljers välbefinnande. I förebyggandet av risker är psykisk hälsa hos barn och unga samt våld i nära relationer, rusmedel och beroende i barnfamiljen de centrala fenomenen.

Projektledare Marjo Alatalo säger att en utgångspunkt för utvecklingen är dessutom förståelse för att man måste svara bättre på servicebehoven.

"Vi har varit tvungna att stärka kompetensen som grundar sig på forskningsrön, förtydliga samarbetet mellan olika yrkespersoner och skapa nya tjänster – eller öka utbudet av de befintliga tjänsterna", säger hon.

För att lyckas med detta beskrevs och avbildades en sömlös gemensam servicekedja för att underlätta de yrkesutbildade personernas arbete.

"Detta hjälper yrkespersoner att se vad man har kommit överens om i samarbetet och vad var och en gör som en del av servicekedjan", säger Alatalo.

Projektledare Jarmo Lonkola är nöjd med hur alla stadens sektorer samt HUS barnpsykiatriska och ungdomspsykiatriska poliklinik har delaktiggjorts i den gemensamma utvecklingen.

Duon säger att tjänsterna och kompetensen utvecklas och stärks för att se till att barn och unga inte faller mellan silor eller bollas i köer.

Alatalo medger att köerna inte försvinner eller verksamhetsmodellerna inte blir perfekta genom att knäppa på fingrarna. Vi är dock på väg åt rätt håll och nu har vi kommit i gång. 

Viktiga verktyg för yrkespersoner

För att få mer heltäckande tjänster och effektivisera förebyggandet måste man först utreda för vilka behov stöd och vård särskilt behövs. Det har också varit viktigt att lösa hur de yrkesutbildade personer som arbetar med barn, unga och familjer lär sig att identifiera vilket stöd och på vilken nivå deras kunder behöver.

Servicestigarna måste utvecklas enligt behoven. För att förstå situationen byggdes illustrativa trappor som hjälper yrkespersonerna att se när ytterligare stöd från olika yrkespersoner behövs.

Före den nya utvecklingen av servicekedjan betonar Lonkola och Alatalo att det har funnits stark kompetens och verktyg för att hjälpa barn, unga och familjer. Genom samutveckling har man dock kunnat underlätta luckor i tjänsterna och säkerställa ett välfungerande samarbete. 
Kompetensen vidareutvecklas systematiskt genom utbildningar och bland annat genom att införa verktyg som stöder att föra saker på tal och identifiera dem.

Ett exempel är det mycket välfungerande Turva10-verktyget inom skolhälsovården för att föra trygghet och otrygghet på tal. 

Lonkola nämner hur en familj som behöver tidigt stöd också kan använda egenvårdstjänster. Diskussionerna med yrkespersoner stöds av tjänster på nätet, bland annat på Mielenterveystalo.fi. 

Bättre livskvalitet och besparing

Man har också velat säkerställa stödet till yrkespersoner i utvecklingen av servicekedjan. Om kompetensen eller medlen hos den yrkesperson som möter ett barn, en ung person eller en familj inte räcker till, är det bra att hen vet vem hen kan fråga råd av, eller vart det barn, den unga person eller den familj som behöver stöd ska hänvisas, så att servicestigen inte avbryts genast i början – samt för att stigen från en tjänst till en annan är smidig.

Ingen vill ha en situation där man inte vet vem som ansvarar för till exempel en ung person med symtom. Ett mål för utvecklingen av mentalvårdstjänsterna är att kunden och medarbetaren hela tiden vet vem ansvarar för kundens serviceprocess.

Alatalo och Lonkola säger att även om ”utvecklingen av servicekedjan” kan låta som konsultjargon, är det inte alls fråga om en enorm projekthelhet, utan en rätt och vardaglig utveckling av verksamheten, där det finns finansiering och resurser. 

En ständig utveckling bidrar till att få smidigare och högklassiga tjänster för Helsingforsbor, men samtidigt sparar det pengar.

När man kan reagera på situationer proaktivt, förbättras livskvaliteten hos barn, unga och familjer och de tyngsta behandlingarna undviks. Förutseende hjälper också att förebygga utslagningen av unga.

Syftet med utvecklingen av servicekedjan inom mentalvårdstjänsterna för barn och unga är bland annat

  • Förebyggande av utslagning samt främjande av välbefinnande och hälsa beaktas i all verksamhet och alla tjänster.
  • Det säkerställs att kunderna får de social- och hälsovårdstjänster på basnivån som de behöver smidigt och i rätt tid, samt att tjänsternas kontinuitet tryggas.
  • Helsingfors egna mentalvårds- och missbrukartjänster för barn och unga på basnivån med låg tröskel stärks.
  • Barnskyddets och barn- och ungdomspsykiatrins uppsökande stöd säkerställs för att undvika bortfall.
  • Skolans och läroanstaltens roll i identifieringen av mentalvårdsbehov och i vården med låg tröskel stärks.
  • En gemensam stegvis modell för servicekedjor skapas för yrkespersoner.

Text och bild: Kirsi Riipinen