Kronbroarna är ett bra exempel på hur spårtrafiken integreras i stadsutvecklingen. Kronbroarna kommer att förbättra livet för stadsborna på många sätt, säger Ville Alajoki och Niko Setälä.
När Kronbergsbron öppnade för fotgängare och cyklister exploderade intresset för Kronbroarna. Under invigningshelgen kom hela 50 000 Helsingforsbor för att titta på broarna som förbinder Degerö, Högholmen, Fiskehamnen och Hagnäs.
Kronbergsbron, Finkes bro och Havshagsbron ska också få spårvagnar, eventuellt redan i slutet av året. Enligt HRT öppnar två nya linjer: linje 11 från Kronbergsstranden via Fiskehamnen till Böle och linje 12 från Uppby till Hagnäs och till Järnvägstorget medan Tågvägens metrobro förnyas. Samtidigt bevaras bussförbindelserna från olika delar av Degerö till Hertonäs på en god nivå.
– Det är fantastiskt att vi redan har kommit så här långt. När spårvägstrafiken kommer igång kommer restiden från Kronbergsstranden till stadens centrum med kollektivtrafik att halveras. Den har redan halverats för cyklister. Det är den största förändringen som Kronbroarna för med sig, säger teamchef Niko Setälä, som ansvarar för utveckling av kollektivtrafiksystemet vid Helsingfors stad.
Vägen mellan Kronbergsstranden och centralstationen förkortas från 11 kilometer till 5,5 kilometer, när man inte längre behöver ta omvägen via Hertonäs för att nå centrum. Med spårvagn tar man sig till centrum på ungefär 15 minuter.
– Vid invigningen sade folk att nu kan man åka från Kronbergsstranden på kaffe till Hagnäs, säger Ville Alajoki, projektledare för Kronbroarnas spårväg.
Man börjar också se det omvända. Folk rör sig mer och från flera riktningar till arbete, skola och annat, vilket skapar efterfrågan på nya tjänster längs rutterna. Rutten är värd att testa bara för landskapets skull. Den omkring 1 200 meter långa Kronbergsbron är Finlands längsta bro, och dess bärande pelare, alltså pylon, är 135 meter hög.
Kronbroarna är ett bra exempel på hur spårtrafiken integreras i stadsutvecklingen. I takt med att nya bostadsområden byggs behövs nya förbindelser mellan stadsdelarna.
Enligt Helsingfors stadsstrategi är smidig mobilitet en del av en fungerande vardag. Det innebär att spårvägs-, gång- och cykeltrafiken utvecklas starkt. Detta stöder också stadens klimatmål. När en del trafik kommer bort från gatorna blir det samtidigt smidigare att köra bil. Enligt Setälä bygger Helsingfors ut spårvägsnätet i flera väderstreck.
Som en fortsättning på Kronbroarna planeras en snabbspårväg till Västra hamnen. Linje 12 ska gå från Hagnäs via Brunnsgatan och Kampen till Busholmen. Utredningsplanen för den har godkänts och beslut om projektplanen och genomförandet fattas i år.
Bygget av västra Helsingfors spårväg går framåt. Den kommande snabbspårvägslinje 14 går från centrum via Mejlans, Munksnäs, Haga och Lassas till Gamlas. I nordost skapar snabbspårvägen mellan Vik och Malm en ny förbindelse via Gumtäkt, Vik och Malms flygplats till Malm. Beslut om projektplanen fattas före slutet av 2029.
Alla dessa spårvägsprojekt kopplas till huvudstadsregionens övriga trafik genom knutpunkter och utökar kollektivtrafiknätverket med hög servicenivå. Inom detta nätverk kan man lita på att det finns täta turer och enkla byten mellan olika kollektivtrafikformer.
Samtidigt förändras landskapet när man får planteringar, cykelvägar och förnyade gator längs de nya spårvägarna.
– Det handlar om att bygga om gatumiljön. Det kan göras på ett högkvalitativt sätt och förbättra stadsbilden, säger Setälä.
Här går spåret, här finns det service.
Ville Alajoki reflekterar över Kronbroarna. Det känns nästan lite overkligt för honom att detta exceptionellt stora och komplexa projekt så småningom kommer att försvinna från hans skrivbord. Alajoki berättar att projektet har varit utmanande på många olika sätt. Förutom spårvägen har man för Kronbroarna byggt tillfälliga och nya broar, tagit hänsyn till de marina förhållandena och anpassat byggarbetsplatserna till den trånga Helsingforsudden.
Omvärlden har också bidragit med en del. Bra exempel är coronapandemin, som ställde till det i början av bygget, och effekterna av Rysslands krig mot Ukraina på exempelvis tillgången till stål. Att säkra stålleveranser var en fråga om timmar.
– Vi har lyckats hålla fast vid de stora linjerna, även om tidtabeller och annat hela tiden har ändrats, beskriver Alajoki.
I slutändan kommer spårvagnsnätets framgång att mätas utifrån hur förbindelserna fungerar i praktiken. Vi behöver täta turer och fungerande bytesförbindelser, pålitliga spårvagnar och smidig körning. Därför har också utbildningen av förarna stor betydelse.
Genom förarutbildningen och planeringen av tidtabellerna vill vi hitta en rytm för den nya rutten, som känns smidig för passagerarna. Enkelhet i spårvagnstrafiken och spårtrafiken i allmänhet intresserar Alajoki, som rör sig med både spårvagn och tåg.
– Jag går till hållplatsen och vet att jag i allmänhet bara behöver vänta några minuter innan det kommer ett tåg, säger Alajoki.
Setälä tycker att det är trevligt när man inte behöver öppna reseplaneraren längs ett kollektivtrafiknätverk med hög servicenivå. Framöver kan det tillfälligt vara nödvändigt för att lära sig de nya rutterna. Han ser spåren som ett servicelöfte.
– De ger en känsla av något bestående. Här går spåret, här finns det service.
Text: Katja Alaja