Välfärdsarbetet inom fostran och utbildning genomförs med hjälp av den gemensamma elev- och studerandevården. Det innebär att hela gemenskapen satsar på verksamhetskulturen så att alla – från barn, elever och studerande till lärare, upplever sig trygga, delaktiga och välmående. Det gemensamma välfärdsarbetet stöds av den individuella elev- och studerandevården, såsom kurator- och psykologtjänster, rådgivningstjänster, skolhälsovården samt sektorsövergripande expertgrupper.
Enligt den utredning (på finska)(Länk leder till extern tjänst) som Utbildningsstyrelsen publicerade i våras betonas det individuella och korrigerande arbetet ännu inom elev- och studerandevården i Finland, och den gemensamma elev- och studerandevården kräver utveckling. Helsingfors stad har redan i flera år satsat aktivt på den gemensamma elev- och studerandevården. I mars 2023 inleddes ett projekt för att utveckla den gemensamma elev- och studerandevården, där aktörer inom förskoleundervisningen, den grundläggande utbildningen och utbildningen på andra stadiet deltog. Nu är projektet slutfört.
Utvecklingen svarar på identifierade behov
Både finsk- och svenskspråkiga daghem, skolor och läroanstalter deltog i projektet som finansierades av undervisnings- och kulturministeriet. I alla dessa har den gemensamma elev- och studerandevården stärkts avsevärt internt inom läroanstalterna.
– Kärnmålet med projektet för gemensam elev- och studerandevård har varit att hitta nya, fungerande lösningar för att genomföra gemensam elev- och studerandevård, svara på identifierade behov och främja elevernas, studerandenas och vårdnadshavarnas delaktighet, säger projektchef Linus Andler.
– Precis som inom den gemensamma elev- och studerandevården har det ända från början varit fråga om samutveckling. Projektarbetarna har gått ut till daghem, skolor och läroanstalter och arbetat parallellt med lärarna och den övriga personalen.
Gemenskapen ber alla med
Den gemensamma elev- och studerandevården utvecklas ingalunda bara genom projektverksamhet, utan den stärks som en del av vardagen inom fostran och utbildning. I Helsingfors vill vi särskilt säkerställa att barn, elever och studerande i fortsättningen hörs bättre än tidigare. Under projektets gång har man på ett genuint sätt kunnat satsa bland annat på att stärka emotionella färdigheter och interaktionsfärdigheter, på programmet mot mobbning samt på sätten och strukturerna för regelbunden delaktighet. Det långsiktiga utvecklingsprojektet har dock gjort det möjligt att effektivt och systematiskt kunna satsa på idéer och lösningar, försök och spridning.
– Varför skulle vi utveckla någonting så att kärnan i hela verksamheten, det vill säga våra elever och studerande, inte är med i utvecklingen? De rektorer som presenterade sina åtgärder vid slutseminariet motiverade vikten av att höra barn och unga.
De klokaste aktörerna inom fostran och utbildning är ofta eleverna och studerandena själva. Till exempel barnen i förskoleundervisningen berättade i videohälsningen till slutseminariet hurdan en bra kompis är:
– En bra kompis bjuder alla med.
Framgångarna i utvecklingen var kännbara i slutseminariets anföranden och hos publiken. I inledningsanförandet av Niclas Rönnholm, Riina Ståhlberg, Vesa Nevalainen och Nina Malaska, ledarna för välfärdsarbetet inom fostran och utbildning, berömdes projektet som ett av de mest effektiva inom hela fostrans- och utbildningssektorn.
Gemensam utveckling som en del av skolornas och läroanstalternas vardag
Genom långsiktig och delaktiggörande utveckling förbinder man sig genuint till den gemensamma verksamhetskulturen och åtgärderna blir en del av vardagen. Projektet stärkte det gemenskapliga arbetssättet i vardagen i daghemmen, skolorna och läroanstalterna. Det uppmuntrade också vardagsproffsen att se sig själva som aktiva utvecklare av sitt arbete. De upplevelser av trygghet, jämlikhet, delaktighet och välbefinnande som uppnåtts förbättrar ytterligare till exempel utvecklingen av undervisningen i läroanstalterna.
Den gemensamma elev- och studerandevården har utvecklats och utvecklas även i fortsättningen tillsammans med barnen och de unga i spetsen. Linus Andler sammanfattar kärnan och styrkan i det gemenskapliga arbetet:
– Vill du gå fort, gå ensam. Om du vill komma långt, gå tillsammans.
