Borgmästaren gör Helsingfors till en stad med trivsamma grannskap. Riktningen är klar: de grundläggande tjänsterna ska bli bättre och livskraften ökas.
Under de första skolåren brukade borgmästare Daniel Sazonov ofta gå till Malmgårds bibliotek efter skolan.
– Som liten letade jag efter gröngölingsböcker här, och som lite äldre spelade jag Habbo Hotel i datorsalen. Min Avatar-karaktär hette Racsi”, berättar Sazonov mitt i biblioteket.
Det här är hans favoritplats i barndomens Malmgård, som alltid ger en ”varm känsla i bröstet”.
Sazonov har tagit med sig mig och fotografen till Malmgård också av en annan anledning. Området är ett stadsförnyelseområde, som ska utvecklas genom byggande, genom att utöka och förnya tjänsterna och genom att göra parkerna och torgen mer välkomnande.
– Malmgård är ett exempel på hur mycket vi som stad satsar på att renovera och bygga nya skolor och daghem.
Han hör sig för hos bibliotekarierna om frågan om tillfälliga lokaler har lösts. Inom fem år kommer biblioteket att flytta till nya, dubbelt större lokaler. Bibliotekets nuvarande byggnad, som ska byggas ut, kommer att inhysa en förskola, Malminkartanon ala-aste och Apollon yhteiskoulus gymnasium och högstadium.
Genom byggandet i Helsingfors och utvecklingen av kollektivtrafiken vill man skapa en ”god cirkel”. I slutändan innebär det att människor trivs i sina grannskap och känner sig stolta över sin hemstad. För Sazonov är det här ett av de viktigaste målen i stadsstrategin.
I den tidigare stadsstrategin talade man om trivsamma stadsdelar, men nu försöker man komma bort från förvaltningsspråket.
– Våra liv finns i det grannskap vi är knutna till. Där finns hemmet, daghem och skolor för barnen, affärer, idrottsföreningar och andra hobbyer, kollektivtrafik och så vidare. Jag hoppas att grannskapen ska ge starka upplevelser av gemenskap och välbefinnande och att livet känns tryggt, funderar Sazonov.
För att säkerställa detta har det också krävts snabba åtgärder. Sazonov berättar att staden har ingripit i de utmaningar för tryggheten som drogen alfa-PVP eller ”peukku” har fört med sig på olika håll i staden. Samarbetet med polisen har intensifierats, och man har satsat på hänvisningen till vård och på de uppsökande tjänsterna. Kameraövervakningen utökas också.
”Vardagen bör vara sådan att alla barn lär sig läsa och räkna.
Ett annat viktigt mål för borgmästaren är att stärka de grundläggande tjänsterna, i synnerhet grundskolan. Timantalet i grundskolans undervisningsspråk, finska eller svenska, utökas, och stödet för lärande effektiviseras.
– Vardagen bör vara sådan att alla barn lär sig läsa och räkna, säger Sazonov.
Tanken är att alla barn, oavsett modersmål, ska vara väl rustade för skolan och samhället. Därför driver Helsingfors tillsammans med andra stora städer en lagändring som skulle göra småbarnspedagogiken obligatorisk ett år tidigare än nu och göra förskoleundervisningen tvåårig.
På tal om utveckling av tjänsterna lyfter Sazonov fram att staden också vill ge invånarna snabbare tillgång till icke-brådskande vård och planerar att införa en husläkarmodell.
Men dessa två lyckas inte utan en tredje faktor. Sazonov påminner om att livskraften är ett kritiskt verktyg som gör att man kan förverkliga planerna. Därför vill staden locka ännu fler nya experter, företag, investerare, turister och evenemang till Helsingfors. Han nämner att de inhemska och utländska turisternas övernattningar i Helsingfors har ökat mycket jämfört med senast.
– Det finns också andra positiva tecken i luften, som Supercells plan för ett nytt huvudkontor och de nya beställningarna av isbrytare från Helsingforsvarvet. Å andra sidan är arbetslösheten i Helsingfors högre än i resten av landet, säger Sazonov.
Han tillägger att Helsingfors sysselsättningstjänster har ingått ett partnerskap med Helsingforsvarvet för att utbilda kunnig arbetskraft för varvets behov.
Sazonov är inte bara stolt över stadsstrategin, utan också över hur den togs fram.
– Jag är stolt över att vi har kunnat bygga en gemensam vision på grundval av ett brett samarbete. Det ger en bra grund för utvecklingen av staden.
Sazonov tar sitt jobb på allvar och berättar att han som borgmästare varje dag jobbar hårt för Helsingfors och dess invånare. Det gör ingenting för honom om arbetet och fritiden går in i varandra.
– Det är viktigt för mig att vara närvarande i helsingforsarnas vardag och att besöka till exempel stadsdelsevenemang, matcher och strömmingsmarknaden, säger han.
Sazonov ordnar också middagsbjudningar med sin fru Anita, läser och motionerar.
På Malmgårds bibliotek kastade han ett öga på en av de senaste böcker han läst, Ulla Rasks Blanka, Itämeren tytär. Han tyckte att den historiska äventyrsromanen var lagom djup. Han går på gym en gång i veckan och joggar två gånger i veckan. När han springer längs havsstränderna i Tölö tänker han inte på något annat än landskapet.
– Ibland rinner joggingen ut i sanden, men jag börjar alltid på nytt.
Text: Katja Alaja
Bilder: Cata Portin
Artikeln har publicerats i Helsingforstidningen 2/2025.
