Pamela Pihl har i över 30 års tid varit en trygg punkt för hundratals barn i Degerö lågstadieskola.
– Här byggde jag en gång en klocka med hjälp av stolar och bord.
Skolgånghandledare Pamela Pihl pekar på möblerna runtomkring henne i Degerö lågstadieskolas bibliotek. Under klockbygget förvandlades borden till urtavlans trea, sexa, nia och tolva. Stolarna representerade de övriga siffrorna.
Hon säger att barnen hade svårt att förstå sig på konceptet före och efter. Men när de fick förflytta sig från ett ställe till ett annat vid jätteklockan var de abstrakta begreppen betydligt lättare att greppa.
– Jag tycker om att tänkta ut sådana här saker, tillägger hon.
Pamela Pihls karriär på Degerö lågstadieskola började för snart 32 år sedan. Då hade hon titeln assistent och hjälpte enskilda elever.
Idag är hon skolgångshandledare och erbjuder stöd till de barn som behöver det. Vad barnen behöver stöd med och i vilka situationer stödet behövs varierar.
En vanlig dag deltar hon i fem till sex lektioner. I klassrummet har läraren ansvar för undervisningen och det pedagogiska, medan Pamela har möjlighet att följa med klassen och observera eleverna.
– Det kan hända att jag märker att en sittplats inte fungerar för en elev av olika orsaker. Eller att jag märker att någon behöver hjälp med språket för att hänga med. Eller att den behöver ett konkret exempel för att greppa något matematiskt.
Hon tillägger att hjälpen hon erbjuder elever kan gälla nästan vad som helst. Förutom stöd och hjälp med inlärning kan det kan handla om att reda ut händelser, att trösta eller att plåstra om. Vissa elever har utmaningar med övergångar från en situation till en annan och andra hjälper hon med att skriva upp läxor.
På raster bistår hon ofta med handledning i sociala situationer och lekar.
För att vara skolgångshandledare krävs framförallt anpassningsförmåga och flexibilitet, säger Pamela Pihl. En förmåga att snabbt sätta sig in i situationer och greppa vad det handlar om är också viktigt, säger hon.
– Men alla är olika. En helt annorlunda person än jag kan ju passa bättre för ett visst barn. Men flexibilitet och samarbetsvilja med kollegorna är kvaliteter jag tror att alla behöver.
För att verkligen kunna ge en elev det stöd hen behöver är det viktigt att se barnet.
– Har du tillräckligt mycket tid att se och lyssna på barnet tror jag du hittar lösningen. Ibland kanske en lösning inte är helt konventionell, men om det fungerar för den eleven, så varför inte?
Pamela berättar att hon under sin 30-åriga karriär har sett olika trender inom skolvärlden komma och gå.
Trots sin barnskötarutbildning, kompletterad med grundexamen i social- och hälsovård och specialyrkesexamen i skolgångshandledning uppskattar hon att under årens lopp kunnat delta i olika fortbildningar för att hålla sig ajour med det senaste.
– Jag har kunnat fortbilda mig vilket har hållit mig uppdaterad med det som är aktuellt just nu och de nyaste rönen, till exempel inom NPF. Här på skolan har vi också prövat på olika lösningar under åren för att förstå vad som passar eleverna bäst.
Hon säger att det inte bara är pedagogiken som förändrats utan också eleverna. Hon upplever att elever idag har svårare att vara en del av en grupp. Om läraren ger generella instruktioner åt hela klassen har en del elever svårare att förstå att det också gäller dem.
Samtidigt tycker hon att eleverna också blivit mer öppna.
– Också yngre elever kan glatt komma fram och hälsa och berätta något för mig.
Hon säger att en skolgångshandledarens arbetsdag är fylld till brädden av varierande situationer där en vuxen verkligen behövs som stöd och hjälp. Därför är hennes dröm att skolgångshandledaren i framtiden skulle vara en självklar del av vardagen i alla skolor.