Helsingfors stads projekt Hållbara val i vardagen främjar särskilt nyinflyttade invånares miljömedvetenhet tillsammans med organisationer och frivilliga. I reparationsverkstäderna som är avsedda för invånare lär man sig vardagliga färdigheter, som att reparera kläder och språk, och stärker delaktigheten i samhället.
I African Care ry:s lokaler i Östra centrum finns en förväntansfull stämning när tio kvinnor sätter sig vid ett långbord. En reparationsverkstad kommer att ordnas i klubbrummet där var och en kan reparera sina egna kläder och få handledning, om de egna färdigheterna ännu inte räcker till.
Vid bordet slösar man inte bort tiden, utan man tar tag i saken direkt. En sömmerska vid namn Dirac reparerar den trasiga fållen på en röd klänning.
– Att sy med symaskin är nytt för mig, det här är första gången, säger hon. Pau Kettunen, handledare för reparationsverkstaden, ger steg-för-steg-instruktioner, och resultatet av arbetet börjar ta form.
Bredvid lär sig Keya att lappa ett hål med yllegarn.
– Jag kan använda symaskinen mångsidigt, eftersom min mamma lärde mig det. Att lappa hål är däremot något helt nytt, berättar hon.
Reparationsverkstaden är en del av Helsingfors stads projekt Hållbara val i vardagen. Målet är att öka miljömedvetenheten bland invånarna för att stadens ambitiösa klimatmål ska nås. För detta behövs invånarnas deltagande. I stadens mål för miljöskydd har det antecknats att såväl arbetstagarna, företagen som invånarna ska agera miljöansvarigt.
– Helsingfors har arbetat mycket med att utveckla stadens egna tjänster och sakkunnignätverk till exempel inom trafik och byggande. Under de senaste åren har vi i allt större utsträckning tillsammans med invånarna och organisationerna prövat att utföra miljöarbete på olika sätt. Vi hoppas att även andra städer ska kunna dra nytta av dessa erfarenheter, säger projektchef Terhi Takala.
Projektet Hållbara val i vardagen inleddes i början av 2024 och pågår fram till slutet av 2026. Projektet fokuserar på cirkulär ekonomi och dess särskilda målgrupp är de som flyttat till Finland. De valdes till målgrupp bland annat för att personer med ett främmande språk som modersmål utgör 22 procent av Helsingforsborna och deras andel förväntas öka.
Vi vill säkerställa att alla Helsingforsbor har tillräcklig information och möjlighet att delta i genomförandet av en hållbar vardag.
– Stadens tjänster är avsedda för alla invånare i Helsingfors. Vi har funderat på hur vi även kan få de mest utsatta till tjänsterna. Samtidigt vill vi säkerställa att alla Helsingforsbor har tillräcklig information och möjlighet att delta i genomförandet av en hållbar vardag, säger Takala.
De lösningar som testats inom projektet är samarbete med organisationer, ekologisk grannverksamhet samt rådgivnings- och diskussionsmöten.
Staden har utvidgat sitt samarbete också till fjärde sektorn, det vill säga självstyrande stadsaktivism. Samarbetet med reparationsverkstäder uppstod av en slump.
I Redi i Fiskehamnen ordnas Reparationsstadsverksamhet som en kamratgrupp den första lördagen i månaden, där vem som helst kan reparera sina egna kläder och saker samt lära sig av andra. Under ett evenemang med temat cirkulär ekonomi diskuterade Laura Penttinen, aktiv inom hållbar livsstil, med en annan aktiv, när Helsingfors stads miljöexpert Leona Silberstein, som satt vid bordet bredvid, hörde diskussionen.
– Vi började diskutera från bord till bord och fundera på hur vi kan samarbeta med staden för att främja en hållbar vardag, minns Penttinen.
Mötet ledde till samarbete som nu syns som praktiskt arbete i reparationsverkstäderna.
Huda Ibrahim, grupphandledare för verksamheten African Cares Hyrrä, säkerställer ett smidigt samarbete mellan organisationen och projektet. Hon är ingenjör i energi- och miljöteknik. För henne utgör cirkulär ekonomi och miljöfrågor vardagen.
– Jag har kunnat utnyttja mina färdigheter i detta projektsamarbete. Miljön och människorna går hand i hand, och dessa teman är klart intressanta. Många har redan praktisk information om cirkulär ekonomi utan att veta att det handlar om cirkulär ekonomi, grubblar Ibrahim.
Sanna Honkaniemi, koordinator för välfärdsverksamhet, började arbeta på African Care i augusti, men hörde redan av sin föregångare hur entusiastiska kunderna var över verkstäderna.
– Grundtanken hänför sig till integration och miljöfrågor som var och en har rätt att få information om. Organisationens egna kulturtolkar och barnskötare deltar i evenemangen för att deltagandet ska vara så enkelt som möjligt, berättar Honkaniemi.
Terhi Takala bekräftar samma efterfrågan.
– Människorna önskar alltid att reparationsverkstäderna ordnas på nytt. Vi får ständigt respons på att verksamheten upplevs som oerhört viktig.
Laura Penttinen och Pau Kettunen, handledare för reparationsverkstäderna, anser att erfarenheten är givande också för dem själva. Arbetsspråket i verkstäderna är lätt finska, vilket kräver att handledaren uttrycker sig kortfattat och tydligt. Enligt Kettunen leder det till att man själv blir tvungen att tänka på ett nytt sätt.
– Handarbeten kräver upprepning, och samtidigt kan man lära sig språket till exempel genom att namnge föremål och arbetsfaser, beskriver Kettunen.
Penttinen tillägger att det ibland kan vara svårt att beskriva lappningsstygn också på finska, varpå saken blir förståelig då man visar för hand.
– Då man går från verkstaden hålls det egna talet kortfattat och tydligt ännu ett tag efter evenemanget.
Gemensamma sysslor sänker tröskeln för att tala finska, som många invandrare inte kan öva tillräckligt i sin vardag. Språkkunskaperna ökar samtidigt som kläderna får ett nytt liv.
Det mest givande är att se hur kunskapen börjar spridas och att gruppmedlemmarna hjälper varandra. Gemenskapen och kompetensen börjar leva sitt eget liv, säger Kettunen.
Verkstadens betydelse sträcker sig allt längre. En deltagare som intervjuats anonymt via en tolk berättar att handarbete är en viktig färdighet i ett land med höga levnadskostnader. Den största vinsten är dock psykisk.
– Man blir på gott humör i gruppen. Det är betydelsefullt att delta och känna sig som en del av samhället. Om man har en dålig dag blir man på bättre humör här. Det påverkar hela familjen och därmed vidare till samhället.
Text: Elina Hakola