Lärkans tidning Flingan firar 140 år med jubileumsnummer

Gymnasiet Lärkans tidning Flingan är Finlands äldsta, fortfarande aktiva, skoltidning. I år fyller tidningen 140 år och firas med ett tjockt jubileumsnummer skapat av en redaktion på över 30 studerande.

Publicerad , uppdaterad
Flingans logga
Bild: Flingans webbsida

Temat censur blir tydligt genast när läsaren får Flingans jubileumsnummer i handen: tidningen levereras i ett brunt kuvert med texten redacted i rött, alltså maskerat eller överstruket.

Temat valdes av redaktionen bestående av 32 medlemmar. Tillsammans har de producerat en tidning på 60 sidor med artiklar om allt från Donald Trump, rasistiskt språkbruk på Lärkan och en humoristisk väderprognos från skolan.

Chefredaktör Hampus Koskelo, som går andra året på Lärkan, har läst alla texter flera gånger om. 

– Jag är ett så pass stort grammatikfreak. Och vårt motto var att göra tidningen så bra som möjligt.

Att just Koskelo blev chefredaktör var ingen självklarhet. Han hade nämligen några motkandidater.

– Det är jättefint att det finns ett stort engagemang för tidningen. Som chefredaktör har jag försökt inspirera och uppmuntra, inte vara en chef som tvingar de andra att göra något.

Respekt och respons

Hampus Koskelo har strävat efter att skapa en samhörighetskänsla på redaktionen.

– Vi har läst varandras texter och gett feedback, berättar han.

– Jag har varit imponerad av hur fint ni har gett feedback till varandra. Det har varit respektfullt och genomarbetat, flikar modersmålslärare Antonia Aalto in. 

Hon är handledande lärare för Flingan, men också tidigare skribent i Flingan under de egna gymnasieåren på Lärkan. I sin lärarroll betonar hon att det är studerandenas tidning.

– Jag är mer av ett bollplank för praktiska grejer och vår rektor Magnus Westerlund är ansvarig utgivare för tidningen, säger Aalto.

Chefredaktör Hampus Koskelo uppskattar att Flingan har stora friheter.

– I Flingan får vi skriva fritt och inte enligt studentexamensnämndens regler.

Tidigare deltog redaktionsmedlemmarna i en kurs som resulterade i en tidning, nuförtiden är arbetet fritt från den officiella undervisningen på Lärkan. I praktiken innebär det att redaktionen har haft sina möten under matraster.

För Koskelo och redaktionen har det varit viktigt att få ta upp olika teman – också kritik mot Lärkan.

– Det är fint att vi på Lärkan har en sådan miljö att studerandena också på ett respektfullt sätt har möjligheten att kritisera saker, även skolvärlden och skolan i sig, säger Aalto.

Studerandenas engagemang bär tidningen

Både Hampus Koskelo och Antonia Aalto betonar hur ovanligt det är att en skoltidning har klarat sig så länge som Flingan. De första åren bestod Flingan främst av diktsamlingar.

– Men redan 10-årsjubileumsnumret liknande mer en tidning med reportage och artiklar, berättar Koskelo.

För honom var Flingan faktiskt ett lockbete för att välja just gymnasiet Lärkan. När Koskelo gick på nian var hans kompis chefredaktör för Flingan och han blev nyfiken. 

– Jag hade räknat ut att 140-årsjubileet infaller mitt andra år, så när jag funderade på vilket gymnasium jag ska söka till tänkte jag på att jag skulle ha chansen att jobba med det här projektet, säger Koskelo.

Sedan 2019 utkommer Flingan två gånger om året på webbplatsen flingan.org. Hur tidningen kommer att se ut om ytterligare 140 år vågar den nuvarande chefredaktören inte sia om.

– Men så länge det finns engagerade studerande kommer tidningen inte att dö ut. De som är äldre får med sig de yngre och berättar hur man kan göra, medan de yngre kommer med egna idéer, tror Koskelo.

Antonia Aalto betonar att Lärkan är en skola som värnar om sina traditioner.

– Traditionerna är viktiga för studerandena. Därför tror jag att tidningen kommer att fortsätta finnas. Det är en möjlighet att uttrycka sig i skrift, ha en deadline och hitta läsare.

Flingans jubileumsnummer går att köpa för 10 euro via Flingans webbsida från och med hösten. Alla inkomster går direkt till Ukraina, via Karavanen Ukraina.

Du kan också läsa Flingan på Flingans webbsida.(Länk leder till extern tjänst)

Text: Michaela von Kügelgen