På den här sidan
Centralparken kortfattat
Centralparken är ett mer än 100 år gammalt mångsidigt natur- och utomhusområde som ligger mitt i Helsingfors. Den 10 kilometer långa Centralparken sträcker sig från Tölöviken i söder till Tomtbacka vid stadens norra gräns. Centralparkens huvudled går genom parken från söder till norr.
Centralparken är ett område för genomgång, vandring, motion och rekreation. Det finns guidade friluftsleder i området, och många helsingforsares väg till jobbet går genom Centralparken. På vintern är en del av friluftslederna skidspår.
Naturen i Centralparken är mångsidig och terrängen varierande. Parken har stora skogsområden, landskapsåkrar och ängar. Den sydligaste delen av parken är en mer parkliknande stadsmiljö.
Nytt i Centralparken
Centralparkens terrängcyklingsrutt
En ny 16 kilometer lång terrängcyklingsrutt har anlagts i Centralparken. Rutten kan också användas av andra motionärer.
Förhoppningen är att rutten ska guida terrängcyklingen på ett sådant sätt att överdrivet slitage av naturen i Centralparkens känsliga naturområden minskar.
Nya skyltar
Det kommer att finnas kartografiska skyltar vid friluftsstugorna och de viktigaste korsningarna samt skyltar vid korsningarna. På den nya guidekartan kan du bland annat se Centralparkens friluftsleder, skidspår, motionsslingor, friluftsstugor samt hållplatser och parkeringsområden. Centralparkens guidekarta (pdf, inte tillgänglig)(Länk leder till extern tjänst)
Att röra sig i Centralparken, natur och historia
I den norra delen av Centralparken finns de populära natur- och friluftsområdena Tomtbacka och Svedängen. Längre söderut i Centralparken finns Månsas, Britas, Brunakärr och Dal. Det finns mycket att se och göra i området.
Läs mer om Centralparkens frilufts- och naturområden på denna sida under Centralparkens friluftsområden och tjänster
Färdsel och rutter
Det finns många stigar och leder i Centralparken. Nya skyltar kommer att installeras i Centralparken år 2023, vilket gör det lättare att röra sig i parken. Det kommer att finnas kartografiska skyltar vid friluftsstugorna och de viktigaste korsningarna samt skyltar vid korsningarna. Man kan också gå utanför lederna i Centralparken och plocka svamp och bär. I vissa naturskyddsområden finns begränsningar för var man får gå.
På belysta rutter släcks belysningen kl. 23 och tänds igen kl. 6 på morgonen.
Se Centralparkens rutter, friluftsstugor och idrottsparker på denna sida under Saker att göra i Centralparken, eller se på guidekartan Centralparkens guidekarta (pdf, inte tillgänglig)(Länk leder till extern tjänst)
Beakta andra parkanvändare
Centralparken är Helsingfors populäraste friluftsområde med mer än 2 miljoner friluftsbesök per år. Detta lyckas när motionärer och andra som passerar genom området uppmärksammar varandra.
Det finns många cyklister och fotgängare på friluftslederna. Vid möten och omkörningar bör cyklister sakta ner tillräckligt och vid behov använda ringklockan eller någon annan ljudsignal för att göra omkörningen säker.
På vintern korsar plogade friluftsleder med skidspår, som cyklister bör beakta särskilt. Det är också viktigt att inte gå på skidspåren.
Följ allemansrätten och ordningsreglerna i alla friluftsområden och rör dig ansvarsfullt i naturen:
Centralparkens natur är typisk för den lummiga södra finska moskogen. Lundartade och friska moskogar samt lundar är vanliga. Grandominerade och gamla blandskogar råder.
Åldern på skogarna varierar mellan 60 och 100 år och många skogar har träd i olika åldrar. De äldsta gran- och björkskogarna i Centralparken har nått 100–120 års ålder och har börjat visa tecken på försämrat skick, inklusive småskaliga insektsskador.
Skogsområdenas tillstånd övervakas och vårdas för att förhindra att trädskadorna sprids.
Läs mer om Centralparkens natur
Centralparken grundades 1911 när arkitekten Bertel Jung ritade en parkplan som inkluderade Tölöviken och dess omgivningar. Centralparken grundades 1914, varefter den slutligen utvidgades till Vanda å genom ett markköp 1934.
Under krigen 1941–1945 utfördes omfattande skogsavverkning i Centralparken för ved, och på andra håll i stadens skogar. Sedan 1952 har Centralparkens skogar systematiskt skötts som utomhus- och rekreationsområden för stadens invånare, vilket också skyddar naturvärdena.
I slutet av 1900-talet och på 2000-talet har naturskyddsområden grundats i Centralparken. Skogsvården har främjat den biologiska mångfalden i Centralparken och utvecklat möjligheter till friluftsliv för ett ständigt ökande antal besökare.
