13 Helsingfors hade dittills varit en lantbruks- och hantverkarstad, där verkstäder och hantverksbodar med några få arbetare blomstrade. Inte bara de nya arbetsplatserna utan också de förbättrade kommunikationerna var ägnade att öka beredvilligheten för att flytta till Helsingfors. Finlands första järnvägssträcka invigdes 1862. Den år 1870 invigda bansträckan från Riihimäki till S:t Petersburg gjorde järnvägen lönsam och förbin delserna till det inre av landet förbättrades. Befolkningsökningen medförde också problem: bostadsbrist och därigenom ständigt stigande hyror. Visserligen hade man redan på landsbygden vant sig vid att bo trångt, så trångboddheten blev sed också i Helsingfors. Privata entreprenörer började bygga trävillor för arbetarna i närheten av fabrikerna. År 1890 beboddes villorna av 4,6 invånare per rum. Arbetarbosättningen spred sig från de värdefulla tomterna i stadens centrum närmast till trakterna norr om Långa bron, där också de stora industrianläggningarna koncentrerade sig. Först på 1890-talet, i samband med nödåren och arbetarrörelsens radikalisering, vaknade stadens beslutsfattare till insikt om bostadsbristen. Vid sekelskiftet gick staden in för att börja bygga också hyresbostäder. An efter som de gamla bostadsvillornas arrendekontrakt gick ut uppstod flera tätt bebyggda arbetarstadsdelar såsom Linjerna, Berghäll och Åshöjden. Finland in the 19th century In the 1840s, when still a Grand Duchy of Russia, Finland had no large cities. Most of the population were peasants, and there were very few nobility and middle-class people and even the clergy was scattered throughout the country. The senior government officials, lead by Tsar Alexander, ran the country with bureaucratic rigour, and most of the people were extremely poor. Helsinki had been made the capital by the Russians in 1812. The university had been transferred from Turku to Helsinki in 1832. Around this time, Finnish literary and scientific activities gradually began to gain momentum within academic circles. The university was the educational route for the civil servants and officials of the autonomous Finland. The reign of Alexander II (1855-1881), particularly in the 1860s, was a period of extensive reforms and liberalisation in Finland. The most significant reform was the Diet: in 1863 the first ever Diet was convened in Helsinki. The establishment of a Finnish army, deregulation of trade, permitting limited companies and banks, women’s right to equal inheritance, the primary school institution, and many other such reforms were all signs that the country was about to step into a new era, to transform from a bureaucratic to a civic society. The 1860s also saw the first beginnings of industrialisation in Helsinki, causing a rapid growth in population from 16,000 in 1857 to double that by 1870. The most dramatic increase, however, took place between 1870 and 1900 when the population tripled, bringing the number of inhabitants to nearly 100,000. At the same time, the number of industrial plants and workers doubled. Until then, Helsinki had been a rural town providing a fruitful ground for workshops employing a few craftsmen.
Elaintarhan huvilahistoriikki
To see the actual publication please follow the link above