Villa Eläintarha, the neo-Renaissance wooden villa, was built in 1889 as a home for Frans Oskar Blom, who worked for the Finnish state railway company, and for his wife Olga Cecilia Wikander. They had seven children. The villa used to be part of a larger villa community on the outskirts of the city, but only part of it remains today. Along the years, the buildings have had to make way for new railway lines. The old wooden villa was later bought by the City of Helsinki, and it has been carefully restored, retaining the building’s original spirit. The house was converted back for residential use in 2000. The idea was to create a window into the atmosphere of a 19th century bourgeois home as closely as possible and to offer an artist residence that was out of the ordinary. The bourgeois home exhibition is also a fine addition to Helsinki’s home museums. Each year, more than a hundred artists in residence from around the world and from all fields of art get to enjoy the villa’s peaceful surroundings in the middle of the city by the sea. The residence at the top floor of the villa has helped create a variety of cooperation and networking opportunities, with many residents eager to return. This publication has been written and compiled by Satu Sirén of the City of Helsinki Cultural Office, who is in charge of the residence. It offers snapshots from the history of the old ornamented villa and tells small stories of those who lived there, and of the bygone Helsinki that still lives on in the villa’s atmosphere. Helsinki, 23 February 2016 Veikko Kunnas, Head of Division, City of Helsinki Cultural Office Den trävilla i nyrenässansstil som numera är känd som Villa Djurgården byggdes 1889 som hem för Frans Oskar Blom som utfört sin livsgärning för Statens Järnvägar och för hans hustru Olga Cecilia Wikander. I familjen föddes sju barn. På den tiden utgjorde villan en del av ett villasamhälle som byggts i utkanten av den dåvarande staden. Numera finns endast en del kvar av villasamhället. Byggnaderna har under åren fått ge vika för järnvägsbyggen. Den gamla trävillan har senare kommit i Helsingfors ägo och renoverats omsorgsfullt. Utgångspunkten var att den ursprungliga atmosfären i huset bevaras. Huset togs åter i boendeanvändning år 2000. Principen är att huset ska ge besökare en så genuin bild som möjligt över stämningen i ett borgarhem på 1800-talet. Samtidigt är målet att erbjuda de konstnärer som arbetar i residensbostaden något som avviker från det traditionella. Borgarhemutställningen kompletterar utbudet av helsingforsarnas hemmuseer. Årligen får över hundra residenskonstnärer från olika håll i världen och som representerar alla konstgrenar njuta av den rofyllda miljön mitt i staden, intill en havsvik. Residenset i villans övre våning har lett till samarbete av många slag och gett möjligheter att skapa nätverk samt är en populär boendeplats, dit många gärna återkommer. Satu Sirén från Helsingfors kulturcentral som är ansvarig person för residenset har skrivit och sammanställt denna artikel. Artikeln ger situationsbilder över det snickarglada husets historia och återger små historier om invånarna i huset, om den gångna tid som fortfarande kvarlever i villans stämning. Helsingfors den 23 februari 2016 Veikko Kunnas Avdelningschef, Helsingfors kulturcentral 7
Elaintarhan huvilahistoriikki
To see the actual publication please follow the link above