Teo Hänninen förhåller sig lugnt till sitt besök på rådgivningsbyrån. En orsak till leendet kan vara att hälsovårdaren Kaisu-Liisa Hänninen är bekant för honom.

Den första rådgivningsbyrån i Helsingfors öppnade för 100 år sedan – hälsovårdare vid Svedängens rådgivningsbyrå har drömjobbet

Rådgivningsbyråerna har all orsak att fira stort detta år, eftersom det har gått 100 år sedan den första rådgivningsbyrån startade sin verksamhet.

Den första rådgivningsbyrån i Finland öppnades 1922 på Barnets Borg i Helsingfors. Verksamheten inleddes i synnerhet tack vare professor Arvo Ylppös och Mannerheims Barnskyddsförbunds aktiviteter.

Genom rådgivningsverksamheten nådde man resultat snabbt. Barndödligheten i Helsingfors och dess närområden minskade från 15 procent till 3 procent på tre år.

Under sin historia har rådgivningsbyråerna blivit så kära för finländare att då Yle ordnade en omröstning om vilken som är den bästa finländska uppfinningen, vann rådgivningssystemet och lämnade bland annat AIV-fodret, torkskåpet för disk samt textmeddelandena bakom sig.

Med tanke på folkhälsan är det fortfarande viktigt att personalen på rådgivningsbyråerna når nästan alla gravida, barn och barnfamiljer.

Kunderna är det bästa

Den hundra år långa historien omfattar krigstider, lågkonjunktur och välfärdsstatens uppkomst, men hur ser rådgivningsbyråernas vardag ut idag?

Vi ska besöka Svedängens rådgivningsbyrå, som inledde sin verksamhet redan för nästan 40 år sedan.

Hälsovårdare Kaisu-Liisa Hänninen berättar om rådgivningsbyråns vardag. Hon utövar sitt drömyrke. Redan när hon var bara fem år gammal lär hon ha sagt att hon vill arbeta antingen på en rådgivningsbyrå eller som direktör på ett barnhem.

På rådgivningsbyråns väggar finns teckningar av barn och tackkort från kunder. I den färgglada inredningen med sina hängande mobiler har man särskilt beaktat de yngsta.

Hänninens yrkesdröm har inte förändrats under årens lopp. Genast efter gymnasiet inledde hon sina sjukskötarstudier och därefter studerade hon till hälsovårdare.

Nu, efter över 40 arbetsår, berättar Hänninen att hon inte har ångrat sitt karriärval. På Svedängens rådgivningsbyrå tar hon emot familjer som väntar barn, bebisar och upp till sex år gamla barn.

Hon samarbetar med rådgivande psykologer, näringsterapeuter, talterapeuter, fysioterapeuter och läkare.


Denna gång har Kaisu-Liisa Hänninen bekanta kunder, eftersom rådgivningsbyrån besöks av hennes barnbarn Teo, 4 månader, och svärdotter Anette Hänninen.

Hänninen följer de blivande mödrarnas graviditet, stöttar och följer med barnens utveckling, delar med sig av information och handleder även i enstaka vardagliga frågor, såsom hur man lyckas med amningen eller hur man kokar mannagrynsgröt.

Förmågan att lyssna anser hon vara en särskilt viktig del av arbetet. Det finns ett eget program för varje rådgivningsbesök, vare sig det är fråga om fostrets utveckling, familjens välmående, uppföljning av barnets tillväxt eller vacciner.

Hänninen betonar att de uppgifter som hör till uppföljningen naturligtvis måste utföras men att man dessutom måste vara känslig och kunna iaktta kundernas sinnestillstånd och tankar.

”Jag upplever att mitt arbete är viktigt och känner att jag är duktig. Jag kan dra nytta av min långa erfarenhet och ge råd även åt yngre hälsovårdare. Arbetet är en enorm rikedom för mig”, berättar Hänninen.

Det bästa med arbetet är de underbara kunderna. Hon lär känna dem bra, i synnerhet familjer med flera barn. Hon kan arbeta med samma familj i upp till 15 år – eller rentav så länge att barnen återvänder när de själva ska bli föräldrar.

Förändringarna i vardagen överraskar nya föräldrar

Det finns många barn i Svedängens område jämfört med hela staden. Det finns ganska få invandrarfamiljer, men bonusfamiljer har blivit allt vanligare. Precis som i Helsingfors och Finland i övrigt.

På Hänninens mottagningar pratar man inte bara om graviditet och barnskötsel, utan också mycket om partnerskap, och hur man ska hitta tid och ork.

Förlossningsrädslan verkar ha blivit mer utbredd under Hänninens karriär, eller åtminstone talar man mer om den än tidigare. Även depression och ångest förekommer allt oftare.

Sömnproblem hos såväl vuxna, spädbarn som barn orsakar ångest.

”Det är underbart att dela glädjen i föräldraskapet, som nu mera är mycket krävande. Hälsovårdaren försöker i samarbete med föräldrarna hitta lösningar för att underlätta sorg och oro.”

Även den offentliga diskussionen väcker oro. Ibland funderar vi på kolik, ibland på halsbränna, kort tungband eller på ferritinet, som berättar om hur kroppen alstrar järn.

Det är ganska vanligt att man som nybliven förälder förvånas över hur lite egen tid man har efter att barnen fötts.

Hänninen märker ibland att föräldrar försöker för mycket och strävar efter att göra mer på en dag än vad som kan krävas av någon. Man klarar sig mycket bra även om man gör mindre.

Gamla rävar stöttar unga kollegor

Om världen har förändrats, så har också hälsovårdarens arbete vid en rådgivningsbyrå gjort det. Arbetet har blivit mer krävande och hälsovårdarna har fått mer ansvar.

Nu för tiden erkänns till exempel faderskap vid rådgivningsbyråer, medan det tidigare gjordes endast av barnatillsyningsmän. Apotti-systemet har varit ett eget projekt som vi har studerat vid sidan av arbetet.

Medicinen och hälsovetenskaperna utvecklas och rådgivningen ändras utifrån de nyaste rönen.

”Det krävs uppmärksamhet för att följa de nyaste råden. Lyckligtvis erbjuds utbildning regelbundet. Dessutom har vi åtminstone här i Svedängen trevliga och pålitliga rådgivningsläkare, och samarbetet med dem har varit mycket lätt”, tackar Hänninen.

Hänninen anser att en av hennes viktigaste uppgifter är att stödja yngre personer som börjar sin karriär i branschen. Trots att utbildningen håller hög standard, vet Hänninen att lär man sig en stor del av yrket genom praktik.

”Vi har kommit överens med kollegorna om att man får och måste fråga oss gamla rävar om råd och stöd i oklara situationer. Det vore verkligen synd om vår kompetens och erfarenhet inte utnyttjades i högre grad.”

Också de som studerar till yrket kommer ofta till Svedängens rådgivningsbyrå för att öva sig i det praktiska arbetet. Det tar naturligtvis tid att handleda de studerande, men satsningen lönar sig. När de utexamineras, kan man få nya duktiga kolleger.

Man blir aldrig trött på barn

Hänninen själv har fyra barn och fyra barnbarn. Hon säger att hon aldrig blir trött på barn eller barnens grejer.

Och inte heller på sitt arbete. Uppgifterna är mångsidiga, och före pandemin innehöll arbetet också gruppmöten med familjer med ett halvt år gamla spädbarn. Gruppmöten kan troligen ordnas igen på hösten, kanske även familjeträningen kan göras live.

”Vi samarbetade också med lekparker, förhoppningsvis kan vi snart börja med det igen.

Hänninens budskap till unga som funderar på yrket är, att den som är intresserad av att jobba med barn och föräldrar ska söka sig till branschen. Arbetet är varierande och framför allt betydelsefullt.

Mödrar och barn på föreningen Mjölkdroppens rådgivningsbyrå på Hagnäskajen 1932.

Erfarenheterna från vedkällaren inspirerade och servicen utvidgades

När den första rådgivningsbyrån i Finland inledde sin verksamhet i vedkällaren på Barnets Borg, fanns det bara ett stort rum för mammor och barn. I rummet granskade läkare och hälsosyster, som hälsovårdare då kallades, barnen och gav mödrarna råd för vården (därav namnet rådgivning).

Rådgivningen var en avgiftsfri och allmän service. I synnerhet arbetarkvinnorna började anlita rådgivningsbyrån.

Vid Finlands första rådgivningsbyrå ordnades moderskapskurser under ledning av Arvo Ylppö. I Helsingfors delades också de första korgarna ut som cirkulerade bland spädbarnsfamiljer. Dessa var moderskapsförpackningarnas föregångare.

De resultat som rådgivningsbyrån nådde var så goda att Mannerheims Barnskyddsförbund inrättade fler rådgivningsbyråer, i början på fabriksorter och sedermera också i landskommuner.

Efter att barnrådgivningen hade kommit igång började man också främja mödrarnas hälsovård. De första mödrarådgivningsbyråerna i Finland startades 1926 i Helsingfors och Viborg.

Rådgivningsbyrån i Helsingfors fanns då på Fabriksgatan i anslutning till kvinnokliniken och fick information om gravida mödrar från barnarådgivningsbyrån vid Barnets Borg. Hälsosystrarna besökte dessa mödrar och bjöd in dem till mottagningen.

Före vinterkriget hade omkring trettio mödrarådgivningsbyråer öppnats. Dessutom främjade hälsosystrarna mödrahälsovården vid sidan av arbetet. Från och med 1938 föreskrevs det i barnmorskelagen att barnmorskorna ska bedriva preventiv mödrahälsovård.

Servicen blir kommunal

Så småningom började man ordna rådgivningstjänster i samarbete med kommunala myndigheter. Lagen om kommunalisering av rådgivningsbyråerna trädde i kraft 1944.

Redan före andra världskriget började man betala ut moderskapsbidrag. Detta bidrag var då 450 mark, vilket motsvarade drygt en tredjedel av den genomsnittliga månadslönen för en industriarbetare.

Den finländska moderskapsförpackningen är globalt sett en unik uppfinning. Ett liknande system infördes i Skottland och mindre versioner finns också i England, Mexiko och Nya Zeeland.

Källor: Helsingin Suomalainen Klubi ry:s webbplats över Arvo Ylppös livsverk, ylppo.fi samt FPA:s forskningsblogg ”Äitiysavustus toi äidit neuvoloihin”.

Originaltexten: Kirsi Riipinen

Bilder: Kaisa Sunimento och Helsingfors stadsmuseum, Helsinkikuvia.fi/Olof Sundström. Olof Sundström