Stadsplaneringens möjligheter att värna om stadsnaturen

En färsk forskningsöversikt från Helsingfors stadskansli kommer med synpunkter på planerandet och skötseln av stadens grönstrukturer. Översikten består av sju artiklar med forskning i naturens mångfald och stadens grönstrukturers betydelse ur samhälleligt, stadsplanerings-, ekologiskt och historiskt perspektiv.

Helsingfors stads nya strategi Världens bäst fungerande stad betonar värnandet om stadsnaturen och vikten av att grönområdenas kvalitet höjs och naturens mångfald ökas. Artiklarna i forskningsöversikten kommer med ståndpunkter och kunskap som stöd för att nå dessa målsättningar.

Välskötta grönstrukturer höjer trivsamheten i stadsmiljön

Att ta väl hand om grönstrukturerna i staden är till nytta för trivsamheten i stadsmiljön, medborgarnas hälsa, naturvärderingarna och fastigheternas värde. Stadsstrukturen förändras och blir tätare, och då är det viktigt att värna om stadsnaturen. Enligt den färska forskningsöversikten är det skäl att – som en central del av grönstrukturpolitiken – slå fast principerna för hur obebyggda grön- och rekreationsområden skall avgränsas. Dessutom skulle staden till exempel i anknytning till generalplanen behöva en månginriktad grönstrukturplan.

Genom stadsplanering går det att inverka även på naturens mångfald, ekosystemservicen och grönområdesfrågor. Man har inte effektivt kunnat hindra att arter dött ut. Det råder brist på basdata om ekosystemservicen. Det behövs strategisk grönområdesplanering och omfattande program både på stadens och regionens nivå för att kunna nå en gemensam utvecklingsvision och en prioritering mellan olika ärenden.

Bristfällig medvetenhet om miljötyper i finländska städer

Artikelsamlingen visar att det saknas biotopkartläggningar av städerna i Finland, alltså grundläggande kunskap om miljötyper. Detta försvårar planeringen, skyddet och skötseln av städernas grönomgivning och – bland annat – avgränsandet av obebyggda områden. Störst är bristen på data om kulturmiljöer, vilket leder till att en del internationellt och nationellt värdefulla områden blir utan skydd i städerna.

Läget i Finland är inte unikt – i hela Europa har det varit ganska skralt med beaktandet av naturens mångfald inom stads- och grönområdesplaneringen. En av artiklarna påvisar klart detta då den jämför flera europeiska städer sinsemellan. Kunskap om naturen har mest allmänt använts som stöd för naturskyddet, men mera sällan i andra sammanhang. En effektiv biodiversitetspolitik har alltså inte blivit en varaktig del av stadsplaneringen.

Miljöhistorikerna beskriver hur medborgares och andra aktörers attityder och agerande i olika skeden av stadens utveckling inverkat på miljökonflikter.

Mera om ämnet:

forskare Inkeri Vähä-Piikkiö, +358 9 310 36407, inkeri.vaha-piikkio@hel.fi
forskningschef Katja Vilkama, +358 9 3107 8396, katja.vilkama@hel.fi

Publikation:

Inkeri Vähä-Piikkiö (red.): Viherrakenne ja kaupunkisuunnittelu, Helsingfors stadskanslis forskningsöversikt 2018:1, pdf-publikation, Issuu-publikation