Inom förebyggande arbete är det viktigt för polisen att bygga upp tillit och dialoger.

Människoorientering och nätverk har en nyckelroll i bekämpningen av extremism

Polisen arbetar årligen med tiotals personer som lutar mot våldsam extremism. Bemötandet av människan som en människa, omfattande myndighetsnätverk och ihärdigt arbete har gett resultat.
– Ingen lyckas med bara en skruvmejsel, utan det behövs en hel verktygslåda, konstaterar kommissarie Jarmo Heinonen.

När en ideologi strider mot det nuvarande demokratiska systemet och ideologin främjas med hjälp av våld, talar man om våldsam extremism. När polisens förebyggande verksamhet startade år 2012, gav sig gruppen som koncentrerar sig på förebyggande av våldsam extremism direkt ut för att leta efter radikaliserade människor.

– Ganska snart konstaterade man dock att läget är bra i Finland och att det finns en rätt så stark tillit till samhälleliga aktörer inom dessa grupper. Därför letar man egentligen inte nuförtiden, utan arbetar på ett sätt som ska skapa tillit och ge svar, berättar kommissarie Jarmo Heinonen.

– Man strävar efter att känslomässigt skapa en känsla i samhället om att det finns hjälp att få och att myndighetstjänsterna tillhör alla.

En grupp som Heinonen arbetar med är religiösa och kulturella minoriteter. Enligt Heinonen förvärldsligar dock samhället och det vore ganska utopiskt att nå alla människor via religiösa samfund.

– Vi når ju inte heller alla urfinländare via den lutherska kyrkan, förklarar Heinonen.
Därför rör sig polisen förutom i samfundens lokaler även inom organisationsverksamhet och demonstrationer för att skapa kontakter och ge polisen ett ansikte.

Kommissarie Jarmo Heinonen.
Kommissarie Jarmo Heinonen arbetar vid Helsingforspolisens förebyggande enhet.

Man måste servera synpunkter och fakta in i bubblorna

Urfinländare möter Heinonen och hans kollegor främst i samband med extremism och miljöfrågor.

– Ofta upplever de att officiella aktörer inte gör tillräckligt för saker som är viktiga för dem. Till exempel kan de som förhåller sig negativt till invandring gå med på konspirationsteoriernas linje och då börjar de även förhålla sig skeptiskt mot det makthavande maskineriet. Man måste möta de här människorna och öppna en dialog, säger Heinonen.

Polisens strävan är att kila emellan innan människorna börjar bli så ensamma med sina tankar så att våld upplevs som det enda sättet att lösa saker.

– Vi närmar oss, diskuterar och reder ut saker. Ofta behövs det fakta och nya synsätt där i bubblan. När man har fått igång en dialog, försvinner ofta fientligheten snabbt, berättar Heinonen.

Det är också viktigt att försöka hindra spridningen av de vildaste teorierna.
– Vi möter dessa människor vid exempelvis demonstrationer och evenemang. Då försöker vi skapa samspel och om vi till exempel har varit med ända från början i ordnandet av demonstrationer med tillstånd och annat, känner människorna igen oss och litar på oss, berättar Heinonen.

Skapandet av kontakt bygger alltid på frivillighet och enligt Heinonen sköts arbetet av utomordentligt engagerade konstaplar som åstadkommer kontakter och deltar i diskussioner. De mest synliga grupperna för polisen är extremhögern, nationalister samt grupper med olika språk- och kulturbakgrund. – Det svåraste har varit att skapa kontakter med extremvänstern, eftersom gruppen är utspridd och inte har några egentliga ledare, konstaterar Heinonen.

Bakom extremism finns mångahanda härvor

När man talar om våldsam extremism, är människors problemhärvor som ligger bakom gärningarna väldigt olika.
– Det skulle vara bra om vi hade en besiktningslinje dit folk skulle kunna köra, men tyvärr så funkar det inte så, säger Heinonen.

Enligt honom leder rusmedel och psykiska problem till brott och de leder till domar, som nödvändigtvis inte reder ut den här härvan.
– Från polisens håll har vi strävat efter att öka tjänstekedjorna som kan erbjudas till folk. Här är även polisens nätverk med experter från andra sektorer viktigt. Man ska nämligen komma ihåg att man inte kan säga ring dit och sök hjälp till en människa med många problem. De här människorna behöver stöd i varje steg av processen. Vi har samarbetsgrupper där man känner till olika myndigheters verksamhetsmodeller och hur man får människorna till hjälpen. Det är viktigt att känna igen orostecken och göra hotbedömningar.

När man får kontakt med en människa innan brottet sker, lär man sig också för framtiden vilka metoder som fungerar och vad man kan och ska göra.
– Ingen lyckas med bara en skruvmejsel, utan det behövs en hel verktygslåda. Därför är samarbetet med olika aktörer så viktigt för oss.

Polisen ringer även på dörrklockan

Enskilda människor som behöver hjälp får man ofta kontakt med vid sidan om andra uppgifter, men tack vare det ökade samarbetet kan även skolor, hälsovården eller socialväsendet kontakta polisens förebyggande enhet.

– Och visst kan vi sedan helt enkelt ringa på dörrklockan hemma hos folk och be om att få komma och prata. Ett sådant här närmande tas ofta emot ganska bra. Människors tillit till polisen som något annat än utdelare av böter har ökat mycket, berättar Heinonen nöjt.

Polisens agerande i situationer varierar dock mycket. Årligen utförs förebyggande arbete inom extremism med tiotals oroväckande personer. Det är emellertid alltid fråga om individer.

– Det är så klart en helt annan sak om vi möter en person boende i ägarbostad med fast arbete eller en redan marginaliserad person som behöver stöd i hanteringen av livet, säger Heinonen.

– Då kan man fundera över var man skulle kunna hitta tryggt samtalssällskap till en tidigare ISIS-krigare eller någon annan radikaliserad person, eller om polisen eller någon annan inom nätverket ska ta på sig rollen som närmast anhörig, när det inte finns några andra. Ibland är det enda sättet att avslöja det planerade brottet och få personen i fängelse och därigenom till hjälpande tjänster.

Förebyggande arbete med unga som står vid kanten till radikalisering har genomförts via kamratverksamhet. Enligt Heinonen hjälper det nämligen inte om polisen besöker skolan och säger att brott inte lönar sig.

– Hos oss har det varit effektivt med Keijo-verksamheten, där tidigare brottslingar tillbringar tid med ungdomar som förvillat sig in på fel spår, diskuterar och berättar om sina egna erfarenheter till exempel vid en lägereld i skogen. Då är samtalen trovärdiga och väcker tankar på rätt sätt. När förståelsen ökar, kan man förstå att den där egna tanken inte är den enda rätta.



Texten är en del av Nordic Safe Cities-organisationens Safe City Tour-vecka. Nordic Safe Cities (NSC) är ett ideellt nätverk som grundades av Nordiska ministerrådet år 2016 och som koncentrerar sig på att främja trygghet i Norden. NSC:s verksamhet strävar efter att positivt påverka tryggheten i städerna och motverka motsatsförhållanden samt våldsam extremism. Helsingfors har deltagit i nätverkets verksamhet från dess början.

Text: Vilja Roihu/Stooritaivas Oy
Bilder: Vilja Roihu/Stooritaivas Oy