Genom samarbetsaktörerna finns det hundratals ögonpar ute på Helsingfors gator som kan ta tag i eventuella problem.

Inom ungdomsarbetet är samtal även polisens viktigaste verktyg

När ungdomar har att göra med polisen innebär det långt ifrån alltid finka eller böter. Polisen strävar efter att hjälpa ungdomar genom omfattande samarbete med annat yrkesfolk inom ungdomsarbete. – Det viktigaste är tillit och samtal, säger kommissarie Katja Nissinen.

Kommissarie Katja Nissinen.
Enligt kommissarie Katja Nissinen vid Helsingforspolisens förebyggande arbete är det en glädje att möta ungdomar i arbetet.

När det talas om trygghet i städerna, är ungdomars beteende alltid en del av diskussionen. Ungdomarnas sätt att röra sig i grupper i centrala områden, testa sina gränser och ibland göra dumheter, gör ungdomarna ett lätt föremål för kritik och kommentarer.

– Ofta handlar det om störande beteende och ropande, som orsakar otrygghet i omgivningen. Sedan finns det en liten grupp som använder rusmedel och gör sig skyldiga till brott. Ungdomars problem är inte jämnstora, merparten av de unga mår bra och sedan finns det en mindre grupp som har det riktigt dåligt, summerar kommissarie Katja Nissinen vid Helsingforspolisens förebyggande arbete.

När ungdomar sedan får att göra med polisen, antar de ofta att de ska hamna i finkan eller få böter.
– Det stämmer förstås inte. Visst får man bära ansvar om man utför brott, men våra arbetssätt är verkligen mångsidiga nuförtiden. Samtal är utgångspunkten för allt. Om vi till exempel ser en ung person tillbringa tid med en narkotikahandlare, kan vi kalla in hen till samtal tillsammans med föräldrarna. Målet med mötet är att reda ut om det ligger större problem i bakgrunden och försöka hitta rätt slags hjälp. Hela processens mål är att hjälpa ungdomar och deras familjer, inte straffa, berättar Nissinen.

Inom polisens arbete är det viktigt med samarbete med andra myndigheter och aktörer.
– I hela hjälpprocessen behövs yrkesfolk från flera sektorer och via samarbetsaktörerna har vi även ständigt hundratals ögonpar ute på gatorna, beskriver Nissinen.

Ur ungdomsarbetets perspektiv är det viktigt att polisen även respekterar andra yrkesfolks roll, arbetsformer och mål.
– Socialarbetare har till exempel väldigt skarp tystnadsplikt. Vi respekterar den, såsom även varje myndighets verksamhetsmodeller eller förpliktelser för att lösa ärenden, säger Nissinen.

I polisens ankarverksamhet hjälper man hela familjer

En av delområdena inom Helsingforspolisens förebyggande verksamhet är ankarverksamheten, dit man hänvisar ungdomar som oftast befinner sig i en brottsspiral. I ankarverksamheten välkomnas de av ett multiprofessionellt team som förutom polisen även innefattar en psykiatrisk sjukvårdare samt socialarbetare. Teamet har ett gemensamt grupparbetsrum i polisens lokaler.

– Vi väljer våra klienter och ofta hamnar de i ankarverksamheten via polisen eller andra intressentgrupper. Ungdomarna har många slags bakgrunder, klienter kommer från såväl lyckligt som sämre lottade familjer. Där kan finnas utmattning hos föräldrar, familjevåld, marginalisering i flera generationer eller psykiska problem. Naturligtvis inte alltid, berättar Katja Nissinen.

Ett viktigt mål inom ankarverksamheten är att man lämnar varje möte med något slags åtgärdsförslag.
– I samhället som helhet har vi en utmaning med möten, det är många möten, men inga beslut tas. Om man vill hjälpa ungdomar i rätt tid, måste man sätta in åtgärder snabbt. Man kan inte låta någon vänta på beslut i ett halvår. Därför har vi yrkesfolk från flera sektorer på plats och besluten kan fattas genast under samma möte, konstaterar Nissinen.

Inom ankarverksamheten behandlas förutom ungdomar ofta även hela familjen.
– Ibland är man vilse i föräldraskapet och då erbjuder vi även hjälp till föräldrarna. Vi försöker hitta lösningar för alla, men ungdomarna står alltid i centrum. De här sakerna är aldrig enkla och vi strävar in i det sista efter att ungdomarna kan stanna hemma. Tyvärr kan dock en annan plats ibland vara bättre för ungdomarna, säger Nissinen.

Polarisering av diskussionen hjälper inte att lösa problem

Enligt kommissarie Nissinen är unga Helsingforsbor i genomsnitt trevliga och uppför sig väl.

– De vill vara med och göra staden bättre och det är en glädje att möta dem varje dag i arbetet. Ungdomarna tvekar inte att be om råd och oroar sig genuint även för kamraternas problem. Det är fint att de litar på polisen och att vi tillsammans kan föra ärenden vidare. Det kan vara en bidragande orsak till att brott utförda av ungdomar har minskat konstant de senaste åren.

Vid upprätthållandet av den allmänna trygghetskänslan är det även viktigt med kommunikation. Om den misslyckas, är det lätt att stämpla ungdomar och skapa otrygghet. Nissinen förargas själv av diskussionens polarisering.

– I den offentliga diskussionen placerar man sig ofta exempelvis unga mot äldre eller urfinländare mot invandrare. Vi skulle behöva ha en mer öppen diskussion om ungdomars problem i bakgrunden. Ofta har dock till exempel invandrarungdomen i Helsingfors precis samma problem som sina jämnåriga i Kuopio, påminner Nissinen.

Visst finns det en grupp ungdomar som har verkligt stora utmaningar och en ofördelaktig situation i bakgrunden.

– De problemen är delvis samhälleliga, delvis individuella. Här i Helsingfors utför man emellertid ett enormt arbete och uttryckligen samarbete för att lösa grundorsakerna till ungdomars problem. Man strävar ständigt efter att göra bättre och mer, tillsammans, summerar Nissinen.

Texten är en del av Nordic Safe Cities-organisationens Safe City Tour-vecka. Nordic Safe Cities (NSC) är ett ideellt nätverk som grundades av Nordiska ministerrådet år 2016 och som koncentrerar sig på att främja trygghet i Norden. NSC:s verksamhet strävar efter att positivt påverka tryggheten i städerna och motverka motsatsförhållanden samt våldsam extremism. Helsingfors har deltagit i nätverkets verksamhet från dess början.


Text: Vilja Roihu/Stooritaivas Oy
Bilder: Aki Rahikka/Stooritaivas Oy