C21-stadsdirektörerna: Social- och hälsovården reformeras fortare utgående från kommunerna

Social- och hälsovårdsreformen bör ske snabbt, med utgångsläget i kommunerna och alla resurser ska koncentreras på att utveckla servicen, inte förvaltningen.

Ledarna för Finlands 21 största städer är oroade över att nästa regering planerar fortsätta social- och hälsovårdsreformen utgående från landskapsmodellen. Modellen med 18 landskap som presenterats under regeringsförhandlingarna innebär en stor risk för att social- och hälsovårdsreformen också under nästa regeringsperiod blir en illusion och att tiden går åt till planering av nya strukturer. Det finns också en stor risk för att den jättelika reformen inte klarar av utmaningarna från politik och lagstiftning.

Man löser inte de största problemen i servicen genom att skapa nya administrativa nivåer och finansieringsproblemet löses inte med en landskapsskatt. Valfriheten mellan landskapens och kommunernas produktionsansvar försvårar servicens integration och finansiering ytterligare. Problemet bör tacklas med konkreta lösningar som snabbt kan verkställas, i stället för teoretiska och jämkande modeller. Stadsdirektörerna upprepar sin åsikt om att den nya regeringen ska koncentrera sig på en reform av social- och hälsovårdstjänsterna utifrån kommunerna, utan en omfattande omorganisation av förvaltningen som även berör övriga sektorer.

Reformen bör göras utifrån invånarnas behov och med hänsyn till regionala särdrag. Dessa målsättningar når man bäst genom att ansvaret för att ordna social- och hälsovårdstjänster stannar kvar i kommunerna eller samkommunerna. Den modell som baserar sig på kommuner och evolution, har den fördelen att den kan leda till snabba resultat och lösa problem redan under de närmaste åren. Man ska inte upprepa tidigare misstag.

Kommunerna och städerna har redan självmant, på nästan alla områden, samlat ansvaret i större enheter, såsom samkommuner.  Den nya regeringen bör stödja denna utveckling och uppmuntra kommunerna att vidareutveckla sina strukturer inom organisation och produktion. Samtidigt är det möjligt att bereda en lagstiftning som parlamentariskt styr kommunerna att fortsätta förnya verksamheten samt utveckla tjänsternas kvalitet och tillgänglighet på sikt, med hänsyn till den kommunala ekonomins hållbarhet.

Finlands framgång bygger också i fortsättningen på en omfattande kommunal behörighet. Stadsdirektörerna är besvikna på att regeringsförhandlarna igen har åsidosatt det utvecklingsarbete som städerna redan gjort samt städernas betydelse, förmåga och motivation att själva hitta lösningar för vårdreformen.

Att organisera social- och hälsovårdstjänsterna utifrån kommunerna är det mest trovärdiga, det snabbaste och det mest hanterliga sättet att förnya tjänsterna.

Upplysningar:

De stora städernas C21-nätverk