dagshuset fi nns idag. Placeringstävlingens jury ville att riksdagshuset skul- le få en värdig och synlig plats. Observatoriebacken uppfyllde båda idealen. Inom juryn var man mest ense om hur väl Riksdagshuset skulle göra sig på Observatoriebacken och första pris gavs åt Hilding Ekelunds förslag med Observatoriebacken som placering. Riksdagshusets nuvarande plats, Ope- ratomten, kom på tredje plats i tävlingen. Efter att tävlingen om placeringen avgjorts var man inom riksdagshus- nämnden, som drivit projektet, fortfarande oense om det bästa läget och bad Finlands Arkitektförbund och Helsingfors stadsfullmäktige ge sina utlåtan- den om de bästa förslagen. Enligt Arkitektförbundet var det besvärligt att placera riksdagshuset på Observatoriebacken eftersom Observatoriet redan fanns där. Att få två olika byggnader att passa ihop i parken skulle vara en ut- maning. Riksdagshuset skulle också förstöra den värdefulla parken på Ob- servatoriebacken. Enligt Arkitektförbundet vore den enda möjligheten att bygga Riksdagshuset på Observatoriets plats. Det framgick av stadsfullmäkti- ges utlåtande att man inte var redo att avstå från Observatoriebackens tomt. I utlåtandet blev den enda möjliga placeringen för riksdagshuset Operans tomt, som blev tredje i tävlingen. Beslutet att placera byggnaden på sin nu- varande plats vid Mannerheimvägen föddes slutligen av praktiska skäl och enligt de villkor Helsingfors stad dikterade. Enligt många riksdagsmän och Arkitektförbundet var området inte det bästa möjliga för det nya riksdags- huset eftersom det låg i utkanten av den dåvarande innerstaden och sakna- de den önskade närheten till havet. Arkitektbyrån Borg-Sirén-Åbergs förs- lag vann planeringstävlingen för riksdagshuset. Johan Sigfrid Sirén har ritat det riksdagshus som stod klart på Arkadiabacken år 1931. Monumentalitetens logik Även om man ur ett historiskt perspektiv kan anse Observatoriebacken vara den populäraste platsen för riksdagshuset, tyckte man också att den var anin- gen avsides. I en diskussion i riksdagshuset hösten 1908 förundrade sig riks- dagsman Edvard Valpas (sd) över den allmänna ivern att bygga på Observa- toriebacken. Valpas försvarade redan då uttryckligen Tölö stadsdel som säte för riksdagshuset, eftersom det i framtidens Helsingfors skulle komma att vara i centrum, medan Observatoriebacken skulle hamna i skymundan i takt med att staden expanderar. Enligt Riitta Nikula som skrivit om riksdagshu- set stödde valet av Arkadiabacken strävan att höja Helsingfors till en euro- peisk storstad och fl ytta bort maktcentret från det ”tsaristiska” Senatstorget. I det självständiga Finland ville man genom placeringen av riksdagshuset hitta ett nytt monumentalt centrum för huvudstaden, som skulle bli riktgi- vande också för framtidens stadsplanering. Planerna för de monumentalbyggnader som placerats på Observatorie- backen vittnar om hur högt uppskattat området är. Observatoriebacken är en del av den landskapsmässiga linjen som fortsätter via Södra hamnen och 31
Observatoriebacken
To see the actual publication please follow the link above