skaper, astrofysik och fysikalisk kemi. Den förra innebar utredning av stjär- nornas och stjärnsystemens struktur och utveckling, medan den senare led- de raka vägen till atomernas uppbyggnad i grundämnena. Spektralanalysen revolutionerade naturvetenskaperna så märkbart att den kvinnofi gur som representerar vetenskapen i statyn av Alexander II på Senatstorget, håller ett spektroskop i sin hand. I astronomins värld är Helsingfors känt för sina stora stjärnkataloger, som framställdes i observatoriet under ett drygt sekel, som del av ett internatio- nellt program. Arbetsdrygast var det katalogiseringsprojekt som professor Anders Donner ledde, där man fotograferade en hel himmelszon. Ur dessa plåtar mätte man sedan stjärnornas positioner och ljusstyrka mycket nog- grant. Katalogiseringsarbetet räckte ett halvt sekel och blev färdigt på trös- keln till andra världskriget. Helsingfors observatorium var länge det första och enda som slutförde sitt arbete och det med stor precision. När man har jämfört nya plåtar som tagits årtionden efter de här tidigare, har man hittat och mätt stjärnornas egenrörelser, vilket beskriver Vintergatans uppbygg- nad. För att säkra att arbetet med stjärnfotograferingarna obehindrat kan fortgå i Helsingfors, har man bland annat begränsat bygghöjden i observa- toriets omgivning. Det teoretiska arbete där professor Karl Sundman år 1909 bevisade att det fi nns en lösning på det så kallade trekropparsproblemet gav Helsingfors världsomfattande uppskattning. Det här klassiska problemet hade utmanat framstående matematiker och astronomer från slutet av 1600-talet. Den enkla frågan löd: Hur rör sig tre kroppar under infl ytande av sin egen gravitation? Tiden i Observatoriet Helsingfors observatorium har också varit människorna till nytta i vardagen och det praktiska livet. Den almanacka som publiceras av Helsingfors uni- versitet har beräknats och beräknas fortfarande i observatoriet. Himlakrop- parnas uppgångs- och nedgångstider ges enligt meridianen för Helsingfors observatorium. I början använde man observatoriets lokaltid som Finlands offi ciella tid, men från och med 1.5.1921 övergick man till den östeuropeiska zontiden som är den 30:e östliga meridianens lokaltid. Helsingfors observa- torium gav tidigare en tidssignal varje dag då klockan var 12. Fem minuter före restes en signalpåse upp i masten i det mittersta tornet, för att sedan fällas ner då klockan slog jämnt 12. Signalen syntes vida omkring i staden, men viktigast var den för skeppen i hamnen. På kommandobryggan kunde skeppen kontrollera sina kronometrar, som var nödvändiga i positionsbes- tämningen på oceanerna och därmed en livsviktig trygghetsfaktor för sjö- farten. Till signalen hörde under andra hälften av 1800-talet ett kanonskott från Skatudden som ljöd över hela staden. Man slutade ge tidssignalen från observatoriet, då Rundradion som grun- dades 1926 började sända regelbundna tidssignaler och radiomottagarna i 10
Observatoriebacken
To see the actual publication please follow the link above