Suoraan sisältöön

Fostran och föräldraskap

Grunden till all fostran är ankytning och glädje över samvaron. Kärlek och gränser – i den ordningen. Kärlek är säkerhet – tillit till att man klarar av precis vad som helst tillsammans. Säkerhet att föräldern och barnet kan tolka varandra och förstå varandras meddelanden.

Ett säkert ankytningsförhållande är basen till en människas psykiska och fysiska hälsa, och man börjar bygga den genast när barnet föds. Babyn ska kunna knyta an till sina föräldrar på precis samma sätt som en djurunge fäster sig vid sin mor. Hos människor tar det dock längre att forma anknytningsförhållandet än för djur. För att utveckla anknytningsförhållandet är tiden från det första halvåret till fyra år de viktigaste.

Perhe syö yhdessa pöydän ääressä.

Välbefinnandet berör kroppen, sinnet och sociala relationer.

Ett barn som anknutits säkert upplever att man verkligen bryr sig om hen. Hen är inte rädd att man överger hen, även om hen skulle bli arg. Alla känslor är tillåtna, men man får inte slå någon eller söndra något när man är arg. Barnet kan lita på att man får hjälp av föräldrarna för att hantera svåra känslor. Barnet kan också be föräldrarna om hjälp för att reglera sina känslor. En säkert anknytet barn har fått handledning och klara gränser från en vuxen, men även säkerhet och tröst. En säker vuxen hjälper också hen att lägga sina känslor i ord, så att de så småningom blir förståeliga och kan kommuniceras. Ett säkert anknutet barn är självständigt enligt sin åldersnivå.

Alla föräldrar kan dock inte ge sina barn den mängd vård, handledning och säkerhet som ett barn behöver för att säkert kunna anknytas. I sådana fall talar man om ett osäkert anknytningsförhållande. Ett bristfälligt anknutet barn har blivit lämnat ensam med många saker när hen varit för liten. Utåt sett kan hen verka rask, men hen kan inte söka säkerhet och stöd från en vuxen när hen borde. Därför finns det risk för att hen rasar samman eller upplever plötslig ångest eller rädsla utan någon tydlig orsak. Ett sådant barn försöker ofta vara till lags.

Ett motstridigt anknutet barn klamrar sig fast i saker och är lättirriterad. Barnet beter sig ofta på ett sätt som en vuxen upplever som svårt. Hen kan tjata och gnälla. När barnet är uppe i varv är det svårt att lugna ner hen. Ett motstridigt anknytningsförhållande uppstår när man inte lyssnar på barnet och när man behandlar barnet dåligt. Föräldern är inte konsekvent med barnet. Motstridigt anknutna barn lider stor risk att utveckla psykiska problem senare.
Man har forskat mycket i anknytningsförhållanden och uppfostringsmetoder. Härnäst beskrivs positivt föräldraskap och fostran genom metoden De otroliga åren. Genom positivt föräldraskap har föräldrarna goda möjligheter att lyckas i sin uppgift att fostra.

Vanhemmuus-pyramidi - Carolyn Webster-Stratton - www.kasvuntuki.fi

I bilden invid beskrivs föräldraskapet och fostran i form av en pyramid (på finska) som följer principerna för positiv fostran i De otroliga åren-metoden. Allt baserar sig på ett gott förhållande mellan föräldern och barnet samt på att barnet tror på sig själv och klarar av sitt eget beteende, tankar och känslor. Enbart när dessa fungerar väl kan man effektivt ingripa i även utmanande situationer, såsom barnets oönskvärda beteende. Nedan visas från pyramidens bas de viktigaste färdigheterna och delområdena för föräldraskap.

Att förstärka och upprätthålla förhållandet mellan förälder och barn

För att föräldern och barnet ska kunna växelverka måste de ha ett interaktionsförhållande. Hur det här förhållandet ser ut och till vilken grad anknytningen skett är ganska långt ramarna för hur man klarar sig med barnet i andra situationer. När man leker med barnet dyker man in i hens värld och ger barnet en bild av att det hen gör är viktigt och värdigt förälderns uppmärksamhet. Försök att leka med ditt barn varje dag på barnets villkor. Försök fundera på hur barnet tänker och varför barnet gör det hen gör. Ett barn trilskas inte för att reta sina föräldrar, utan det finns alltid någon orsak till beteendet. Genom att se på saker ur barnets perspektiv förbättras förhållandet mellan förälder och barn avsevärt, liksom också barnets självkänsla.

Stöd av barnets känsloreglering och av önskvärt beteende

Ett barn behöver alltid uppmärksamhet. Om hen får tillräckligt med positiv uppmärksamhet, behöver hen inte söka uppmärksamhet genom att bete sig dåligt. Det lönar sig att berömma och uppmuntra barnet massor när hen beter sig på önskat vis, även om det ibland kan kännas lite främmande för en vuxen att ge beröm. Att fästa uppmärksamheten vid barnets önskade beteende har många fördelar. För det första lär sig barnet vad som är rätt och fel. För det andra börjar barnet upprepa sådana beteenden som de fått beröm för. För det tredje börjar barnet tro att hen kan agera rätt och att det själv klarar av sina känslor och svåra situationer.

I grund och botten handlar fostran mycket om det att barnet lär sig handskas med sina egna känslor. Barnet kan inte ännu själv reglera sina känslor, utan behöver en vuxens stöd för det. Den vuxnas uppgift är att godkänna och ge namn åt känslorna, och samtidigt omforma dem till något som det är lättare för barnet att hantera. Om ett barn till exempel får ett jättestort raserianfall när hen inte får godis i butiken, kan den vuxna acceptera känslan och konstatera att barnet är ledset eftersom hen inte fick godis. Samtidigt kan den vuxna visa hur samma känslotillstånd kan hanteras bättre och mer milt än barnet, och på så sätt lära barnet hur man reglerar sina känslor. När barnet själv kan stoppa ett raseriutbrott innan det blir mer än lite ilskenhet eller ledsamhet, är det redan ett stort framsteg som bör prisas. Barnet ska berömmas om hur väl hen lyckades hålla sig lugn. Eller när ett barn är hjälpsamt kan man berömma barnet för hur väl hen tagit andra i beaktande och hur även föräldern blev glad över det.

Klara gränser och regler

När barnet vet vad man förväntar sig av hen och vad barnet får och inte får göra, ger det hen en känsla av säkerhet. Flexibilitet är också viktigt för barnets utveckling och förhandlingsförmågor, men föräldern är den som bestämmer gränserna och vilka saker man kan förhandla om. Det är viktigt att man är konsekvent när man följer regler och principer. Om man ibland följer reglerna noggrant och ibland (till exempel när man är trött) ser igenom fingrarna på samma saker, blir barnet förvirrat och vet inte längre hur hen egentligen ska bete sig. Varje förälder ger ibland upp och tar den lätta vägen, man ska alltså inte skuldsätta sig själv för mycket för det. Barnet kommer dock nästa gång ihåg hur man avvek från reglerna, så det lönar sig att hela tiden försöka vara mer konsekvent, vilket för barnet är det mest klara, säkra och dessutom effektiva.

Därför lönar det sig att ha så få regler som möjligt, men att de är sådana att de kan iakttas konsekvent. De ska också vara klara och noggranna för barnet. En god regel är till exempel ”man får inte slå någon”, eftersom regeln är allmänt giltig och klar: man får inte slåss i något som helst fall. En dålig regel däremot är ”bete dig”, eftersom den är en ytterst mångtolkbar och barnet får ingen klar bild av vad man egentligen förväntar sig av hen.


Handledning och struktur för barnet i utmanande situationer

Ifall barnet beter sig på ett icke önskvärt sätt, lönar det sig att tänka på hur allvarlig saken är. Man bör vara sträng när det gäller våld mot någon annan, och vid behov förhindra barnet och styra beteendet i en önskvärd riktning. I situationer som inte är destruktiva är det ofta bättre att inte uppmärksamma det icke önskvärda beteendet och/eller styra barnets uppmärksamhet mot något önskvärt beteende istället. Till exempel slutar barnet ofta svära om man inte får den spännande reaktionen från vuxna runtomkring som barnet hoppats på. Om barnet kräver någon viss sak kan man istället för att bara säga nej erbjuda andra alternativ.

Det är också viktigt att komma ihåg att bestämdhet inte är detsamma som grymhet. En förälder kan vara verkligt bestämd, men ändå handleda barnet med respekt och lugn, även om det är svårt när barnet utmanar sina föräldrar. Barnet hör meddelandet ännu bättre när hens uppmärksamhet inte är fäst vid att den vuxna är arg. Ifall det finns konsekvenser för barnets beteende, ska de ha att göra med beteendet och vara sådana att barnet snart får möjligheten att göra rätt. Om en 5-åring till exempel på flit slänger sin mat på golvet, kan hen redan till stor del städa upp efter sig själv. Att senare ha spydiga kommentarer om situationen är inte förståndigt och stöder inte barnets utveckling. Det är bättre att när barnet senare äter lugnt och inte förlorar fattningen uppmärksamma detta, eftersom det är det önskvärda beteendet.

Det är också bra att komma ihåg att det inte finns mycket utrymme för fostran medan barnet är ursinnigt eller ledset. Då kan man bara stöda barnet i att lugna ner sig och stanna upp inför barnets känslor och se till att ingen skadar sig. De största framstegen i fostran händer under goda tider genom att förstärka förhållandet och genom att stöda utvecklingen av barnets egna färdigheter.






DELA
17.01.2020 09:01