• utskällning, kritik och ringaktning
• kritisera och kontrollera var den andra rör sig, hur hen klär sig, vad hen gör och hurdan hen är
• kuva och tvinga att följa den andras vilja
• påstå att en nära anhörig är psykiskt sjuk
• hota med våld eller självmord, söndra föremål
• hota att den andra inte längre få träffa sitt barn eller fråntas vårdnaden
• skapa en stämning med rädsla och hot genom att kontrollera, ringa eller skicka meddelanden
• ringakta, kritisera och förolämpa den andras andlighet eller religiositet
• tvinga till ett visst beteende eller en viss livsstil genom att åberopa en religion
• tvinga till arrangerat äktenskap i strid med personens egen vilja

• kritisera utseendet, sättet att vara kvinna eller man
• jämföra med andra kvinnor eller män i sexuellt syfte
• vara otrogen eller hota att vara det
• tvinga, pressa eller övertala till sexuell handling eller att titta på porr
• trakassera, göra närmanden och röra partnern i sexuellt syfte mot hens vilja
• våldta

• knuffa, klappa till, hålla fast och föra till ett annat rum
• slå, sparka och bitas
• hota med tillhygge, skjutvapen eller eggvapen eller använda vapen
• dra i håret och klösa
• strypa och kväva
• kasta saker på den andra

• fatta stora ekonomiska beslut utan att diskutera med den andra
• ge en vuxen veckopeng och inte låta hen ha pengar
• neka en vuxen att öppna ett eget bankkonto
• kontrollera en vuxens penninganvändning

Källa: psykiatern Ben Furman, applikationen MuksuoppiAppi

Vuxna försöker på olika sätt att skydda barn mot uppskakande händelser och olika traumatiska erfarenheter. Trots det blir många barn tvungna att uppleva olika uppskakande händelser, trots att ingen vill det.

Exempel på uppskakande händelser är en nära anhörigs död, familjevåld, mobbning, strider mellan föräldrarna, sexuellt trakasseri, allvarliga sjukdomar, olyckor, en nära anhörigs självmord, rusmedelsproblem, att hen går vilse, blir offer för ett brott, eldsvåda.

Barn är mästare på att klara sig

Barn klarar sig förvånansvärt bra ur olika uppskakande händelser. De bearbetar de jobbiga erfarenheterna på många olika sätt, till exempel genom att fundera över det skedda, bearbeta det skedda genom lek, teckna bilder och diskutera det skedda med sina kompisar, föräldrar eller någon annan pålitlig vuxen. De kan bearbeta det skedda till och med hjälp av drömmar när de sover.

Om barnets beteende ändras efter en uppskakande händelse kan de vuxna som sköter barnet bli oroliga. De vuxna kan vara oroliga över att barnet inte kan klara sig igenom det hemska med naturliga sätt om barnet till exempel får problem som hen inte tidigare har haft.

Man kan bli orolig fastän det inte skulle ske någon väsentlig förändring i barnets beteende. Den vuxna kan misstänka att barnet behöver hjälp av en vuxen för att ta sig ur det hemska hen upplevt.

När ett barn har varit med om en uppskakande händelse är det bra att påminna sig själv om att barn har en naturlig förmåga att klara sig ur sådant som de upplevt. Om du trots det är orolig för att barnet klarar sig kan du för egen del främja barnets återhämtning genom att följa följande instruktioner:

Försök inte tvinga eller pressa barnet att tala om sina upplevelser

Erbjud barnet möjligheter att på eget initiativ tala om det hen upplevt genom att tillbringa tid med hen.

Om det ser ut som att barnet inte vill prata om det hen upplevt, kan det hända att hen emellertid vill bearbeta det skedda till exempel genom att teckna eller lyssna till sagor eller berättelser där motsvarande händelser tas upp.

Om barnet vill prata med dig om det hen upplevt, lyssna till hen i lugn och ro. Besvara hens frågor så gott du kan och var särskilt intresserad av hens sätt att klara sig. Fäst din uppmärksamhet vid bland annat hur hen agerade klokt när det hemska skedde och hur bra hen har kunnat bearbeta saken efter det skedda.

Tänk på att barn klarar sig nästan igenom vad som helst och att vi vuxna bäst kan hjälpa dem genom att helt enkelt vara närvarande, och genom att visa att vi värderar deras förmåga och sätt att klara sig.

Här kommer ännu exempel på hur du kan berömma barnet för hur hen klarar sig:

• Det gjorde du bra. Hur kom du på att göra som du gjorde i den där situationen?
• Du bestämde dig för att prata med mig om saken. Det var modigt av dig.
• Du klarade av att vara helt lugn i den där situationen. Hur klarade du det?
• Vad tänkte du på som hjälpte dig i den där situationen?
• Du kunde säkert hjälpa andra barn som har upplevt något liknande. Hur skulle du hjälpa dem?

Sammanfattning

Barn klarar sig i allmänhet bra igenom traumatiska upplevelser och de kan använda olika sätt att klara sig mångsidigt. Det bästa sättet att stödja barnet är att visa intresse för hens egna sätt att klara sig och värdera hens egen förmåga att klara sig.

Om du vill hjälpa barnet att prata om en uppskakande händelse, men barnet inte verkar vara intresserat att prata om det skedda, använd istället för diskussion tecknande, berättelser, handdockor eller lek som kommunikationsmedel. Det är oftast lättare för barn att prata om svåra upplevelser om diskussionen sker på ett skapande sätt.