Suoraan sisältöön

Att sätta gränser

Mamma och barn diskuterar de gemensamma reglerna för familjen.

Gränssättning skapar såväl psykisk som fysisk trygghet för barnet. Klart och konsekvent dragna gränser skyddar barnet mot saker som hen inte ännu kan förstå eller hantera. Gemensamma spelregler underlättar också föräldrarnas vardag. Gränserna dras i relation till barnets utvecklingsnivå. Barnet lär sig då förstå vad som förväntas av hen i olika åldrar. Följdriktighet, lugn och samtal är nyckelord när man sätter gränser.

Barn kan reagera kraftigt och ljudligt på de gränser som föräldern sätter. För föräldern känns det förstås inte trevligt att göra barnet besviket men ibland är det nödvändigt. Känslor av otillräcklighet, utmattning och osäkerhet är vanliga i barnfamiljers vardag och man behöver inte bli skrämd av dem. Om man känner sig vilsen finns det gott om hjälp, stöd och råd att få.

Läs mer om barns användning av medier och spel på sidan om internet, sociala medier och spel och på sidan om skärmtid.

 

 

Ett alternativ till bestraffning

Källa: psykiatern Ben Furman, applikationen MuksuoppiAppi

Alla barn bryter ibland mot reglerna genom att göra något fel eller förbjudet. De kan till exempel snatta, ljuga, söndra saker, mobba kompisar, vara våldsamma, svära mot läraren och så vidare.

När barn bryter mot reglerna tänker vuxna vanligtvis att det är deras skyldighet att bestraffa barnet så att barnet förstår att hen gjort fel och inte upprepar samma sak på nytt.

Bestraffning leder emellertid inte alltid till önskat resultat eftersom den endast fungerar i situationer där
 

  1. barnet förstår att hen gjort fel,
  2. barnet upplever att bestraffningen är rimlig och rättvis,
  3. bestraffningen genomförs genast efter gärningen och
  4. alla vuxna som fostrar barnet är överens om bestraffningen.


Om dessa förutsättningar inte uppfylls – vilket ofta är fallet – kan bestraffningen väcka trots hos barnet och därmed snarare öka än minska sannolikheten för att barnet kommer att göra om det.

Alternativ

Bestraffning är inte det enda sättet att försöka påverka att ett barn inte upprepar samma sak. Ett alternativ är att ge barnet möjlighet att ta ansvar för det hen gjort.

Att ta ansvar innebär att

  1. barnet öppet diskuterar med dig vad hen har gjort och förstår vilka negativa följder (fara, förargelse eller lidande för andra) handlingen har medfört,
  2. barnet ber om förlåtelse för det hen gjort och erbjuder sig att på lämpligt sätt gottgöra för den skada hen orsakat,
  3. barnet tillsammans med dig funderar på vad hen kan göra eller vad hen borde lära sig för att samma sak inte upprepas och att
  4. barnet gör något för att andra inte ska göra det som hen gjort.

Det är bra att tänka att ett barn inte gör något illa för att hen är elak, utan för att hen saknar en viktig färdighet.

Till exempel:

  • ett barn som slår ett annat barn slår inte för att hen är elak utan för att hen inte kan uttrycka sin ilska på ett bättre sätt.
  • ett barn som stjäl något stjäl inte för att hen är ond utan för att hen inte kan uttrycka sina önskemål och prata med andra om det hen vill ha.

Om man tänker på det här sättet är bestraffning inte det bästa sättet att hindra ett barn från att upprepa en felaktig handling. Det är bättre att hjälpa barnet att lära sig de färdigheter hen behöver för att inte behöva göra något fel.

Du hittar mer information om det här tillvägagångssättet på webbplatsen ansvarstrappan som Utbildningsstyrelsen en gång i tiden beställde av institutet Lyhytterapiainstituutti. Informationen finns också på webbplatsen Muksuoppi.

Furman har också skrivit en bilderbok för barn om ämnet. Den finskspråkiga bokens namn är ”Veikka teki väärin” och den kan beställas bland annat via Lyhytterapiainstituuttis webbutik.

Sammanfattning

Om ett barn har gjort något fel kan du i stället för att bestraffa barnet se det som ett tillfälle att lära barnet att ta ansvar. Tillsammans med barnet kan du också fundera på vilken färdighet barnet borde lära sig så att hen inte gör om det och hur hen själv skulle kunna påverka att andra inte gör det.

  1. Prata med barnet om vad hen har gjort.
  2. Hjälp barnet att förstå varför man inte får göra så.
  3. Hjälp barnet att fundera ut hur hen skulle kunna be berörda parter om ursäkt eller förlåtelse för det hen gjort.
  4. Hjälp barnet att fundera ut vilken tjänst eller god gärning hen skulle kunna göra för den person som hen orsakat skada eller lidande på grund av sin handling.
  5. Hjälp barnet att fundera på vilken färdighet hen borde lära sig så att hen inte gör om det och fundera tillsammans med barnet på hur hen skulle kunna lära sig färdigheten i fråga.
  6. Diskutera tillsammans med barnet hur hen skulle kunna påverka att ingen annan heller gör det som hen gjort.

Kahdeksan kysymystä lapsen median käytöstä, Mannerheims Barnskyddsförbund:

 

Barn och media – en guide för uppfostrare, Nationella audiovisuella institutets enhet för mediefostran och bildprogram (kavi.fi/meku)

 

Sopivaa etäisyyttä etsimässä, Mannerheims Barnskyddsförbund::



DELA
19.07.2018 09:52