Suoraan sisältöön

Föreställningar om babyn

Barnet växer och utvecklas i livmodern under nio månader och att växa in i föräldraskapet tar minst lika länge. Att bli förälder är ett viktigt övergångsskede i livet då har man möjlighet att dryfta och granska sina egna tankar och erfarenheter och lära sig något om sig själv. Det kommande föräldraskapet påverkas mycket av två saker: de egna erfarenheterna i ens tidiga barndom och hurudana föreställningar man har om den kommande babyn under graviditeten.

Den gravida kvinnan funderar på vilken typ av barn hennes blivande baby ska vara.

Med tidiga erfarenheter avser man de blivande föräldrarnas erfarenheter från barndomen, antingen av de egna föräldrarna eller av andra närstående personer. Väntande föräldrar funderar på hurdant förhållande de hade till de personer som uppfostrade dem. Då återkallas i minnet också de egna föräldrarnas positiva och negativa handlingar i olika situationer. Samtidigt får de blivande föräldrarna erfarenhet av hur de egna föräldrarnas val i olika situationer kändes. De kan försöka se och uppleva situationen med barnets ögon. På så sätt får de också tillfälle att fundera på saker utgående ur den kommande babyns synvinkel. En uppfattning om det egna föräldraskapet uppstår.

Undersökningar visar att en människa vårdar på samma sätt som man vårdat henne. Man kan dock mogna och utvecklas i föräldraskapet och göra andra val än man fick uppleva i den egna familjen.

Man söker bland annat svar på frågorna:

  • Hurdana föräldrar eller uppfostrare hade jag?
  • Blir jag en bra mamma eller pappa?
  • Hur skyddar jag mitt barn?
  • Vad gör jag annorlunda eller lika jämfört med min egen barndom?

Det är vanligt att föräldrar har föreställningar eller fantasier om babyn de väntar. Föräldrarna funderar till exempel på vem barnet kommer att likna och vems karaktärsdrag de vill att barnet får. Det är också naturligt att man pratar med babyn redan under graviditeten. Numera finns det kunskap som baseras på forskning om fantasibabyn och om hur viktig denna är för föräldraskapet. Föräldrarnas förväntningar har samband med de olika skedena i babyns tillväxt och utveckling. I början av graviditeten är föreställningarna ofta vaga och det är naturligt att föräldrarna inte ännu är starkt fästa vid barnet. Föreställningarna börjar öka när man känner babyns första rörelser. På det här sättet tillkännager babyn att ”här är jag” och då blir också tanken på det kommande barnet mer konkret.

Föräldrarna kan bilda mycket olika uppfattningar om samma barn, men det skadar inte, eftersom föreställningarna i vilket fall som helst stärker föräldraskapet. I slutet av graviditeten när förlossningen närmar sig blir föreställningarna diffusa och mindre detaljerade. Man återvänder till livets realiteter och koncentrerar sig på den kommande förlossningen.

Med hjälp av föreställningarna skapar föräldrarna ett känsloband till babyn redan under graviditeten. Föreställningarna hjälper föräldrarna att fästa sig vid barnet som föds. Tack vare att föreställningarna fördunklas i slutet av graviditeten är det lättare för föräldrarna att avstå från fantasibabyn och i växelverkan möta det riktiga barnet.

Källa: Brodén, Margareta (2004): Graviditetens möjligheter. En tid då relationer skapas och utvecklas



16.01.2019 17:37