Suoraan sisältöön

Trots

Trotsåldern, eller viljeåldern, hör till barnets utveckling. Viljeåldern infaller i allmänhet i 2–3 års åldern och hänger starkt ihop med att barnets egen vilja utvecklas. Trotsåldern kan pågå olika länge: hos de flesta barn avtar den senast i 4–5 års ålder, hos en del redan tidigare. Föräldrarna söker kanske efter fel i sina egna uppfostringsmetoder. Men trotsighet är vanligen ett tecken på att barnets förhållande till föräldrarna och närstående är tryggt. Också barnets personlighet påverkar hur länge och häftig viljeåldern är.


Mamma lyssnar tyst på trotsutbrott av ett barn i viljeåldern.

Ofta upplever man viljeåldern och trots som besvärlig och negativ, men den är en viktig och nödvändig del av barnets utveckling och uppväxt. Under starka trotsutbrott kan familjemedlemmarna trösta sig med att det för barnets del är fråga om ett uttryck för kärlek och närhet. Viljeåldern och dess olika perioder berättar om att barnet bryr sig om sina närstående och upplever sin tillvaro trygg.

Du behöver inte kämpa ensam med ett barn som prövar gränserna. Du kan kontakta rådgivningen också mellan kontrollerna. Också familjerådgivningen ger hjälp med uppfostringsproblem.

 

 

Tips för att hantera ett barn i trotsåldern ( källa: MLL)

Nedan finns en lista med tips på hur man ska bemöta, lindra och förebygga trotsanfall hos små barn. Kolla om något av dessa kunde vara till hjälp i er familj!

1. Ett litet barn behöver känna att en vuxen tar ansvar och fattar beslut. Den vuxna bestämmer till exempel när man går och lägger sig, äter och går ut eller till rådgivningen. Ta vid behov barnet i famnen och klä på halaren. Barnet känner sig inte tryggt om det får för mycket makt och ansvar.

2. Ett barn kan fatta mindre beslut inom de gränser som en vuxen fastställt. Om barnet får möjlighet att använda sin egen vilja minskar behovet att trotsa. Ge barnet möjlighet att välja mellan två alternativ, som båda är trygga och lämpliga. Beröm barnet för ett lyckat val.

3. Barnet kan tillsammans med en förälder prova på farliga saker, till exempel sidan av en het panna eller en vass kniv, och diskutera varför de är farliga.

4. Små barn kan inte ta emot och förstå långa motiveringar. Berätta varför en sak är på ett visst sätt med beaktande av barnets utvecklingsnivå.

5. Barn har svårt att ta emot långa och komplicerade befallningar och uppmaningar. Dela upp dem i mindre bitar. Undvik vaga befallningar såsom ”bete dig ordentligt”. Berätta i stället konkret vad du vill att barnet ska göra: ”Ät smörgåsen vid bordet.”

6. Fråga inte barnet om saker som det inte kan bestämma om, utan berätta i stället hur det är. Säg ”nu går vi hem från parken” i stället för att fråga ”ska vi gå hem från parken?”. Barnet kan protestera mindre om du berättar om saken i god tid: ”Åk ännu tre gånger nerför backen, sen går vi hem.”

7. Svåra känslor hos barn lyfter lätt fram motsvarande känslor hos föräldrarna; ilska besvaras med ilska. Du klarar dig dock vanligen bäst ur situationen om du bibehåller ditt lugn. Förälderns säkerhet och lugn lugnar också barnet.

8. Hota inte ett trotsande barn genom att ignorera det.

9. Beundra barnet och beröm det då det uppför sig väl och lär sig nya saker.

10. Vardagliga rutiner, en stressfri samvaro och tillgivenhet skapar goda ramar för en bra dag.

11. När barnet plötsligt får ett raseriutbrott, kom i håg att de är en del av utvecklingen och att det inte är fråga om någon störning eller att barnet skulle vara avsiktligt elakt eller du en dålig förälder.

12. I butiken kan du låta ditt barn sitta i kundvagnen och skrika samtidigt som du handlar färdigt. Säg till barnet att det verkar vara mycket argt. Bry dig inte om att andra stirrar, utan tänk lugnt för dig själv: ”Jag är en bra och klok förälder som stödjer mitt barns tillväxt!”

I vissa fall är du kanske tvungen att lugnt gå ut ur butiken med barnet under armen, men även då kan du berömma dig själv. Om du är tvungen att hejda ett trotsanfall på en allmän plats gäller det att ignorera andra människors kommentarer och förundrande blickar.

13. När ett barn får ett trotsanfall har det stora känslor inom sig. Undvik att förminska eller förlöjliga dessa känslor. Du kan sätta ord på dem för att hjälpa barnet: ”Jag ser att du är jättearg.” Ett konkret skydd och gränser, det vill säga en vuxen som lugnt och tryggt tar barnet i famnen, kan lugna barnet. I synnerhet om barnet skadar sig självt, andra personer eller saker är det nödvändigt att både tala till barnet och hålla fast det för att det ska lugna sig.

Man bör dock inte hålla fast barnet så länge om det inte lugnar sig i famnen utan fortsätter streta emot, och man får heller inte hålla fast barnet för att straffa det. Om barnet inte lugnar sig i famnen kan du säga ”gå till en plats där det känns bra att vara”. En sådan plats kan vara till exempel barnets säng eller en säckstol, eller en koja gjord av täcken under ett bord. Berätta för barnet att du sätter dig bredvid eller i närheten. Berätta också att sedan när barnet vill, kan ni prata eller så kan barnet komma upp i din famn.


14. Humor, kreativitet, påhittighet, lek, sagor och fantasi är bra hjälpmedel för personer som uppfostrar ett barn. Humorn får dock inte förlöjliga barnet: skratta med barnet i stället för åt barnet.

15. Du kan taktfullt föreslå att ni ska göra saken tillsammans när barnet vill göra något som ännu är för svårt. Ni kan tillsammans hålla i en tung saftkanna för att hälla saft i muggen eller med gemensam kraft tämja bångstyriga strumpbyxor som är svåra att få in foten i.

16. Ordna i hemmet så att barnet kan leka utan att du hela tiden måste förbjuda eller barnet måste akta något.

17. Om din egen stubin är för kort kan det vara bra att föra barnet till sitt eget rum för att lugna sig en stund eller att själv dra sig åt sidan för att lugna sina egna nerver. Ett barn som skadar sig självt eller föremål kan dock inte lämnas ensamt.

18. Om barnet börjar gnälla kan du försöka rikta barnets uppmärksamhet på något annat. Du kan också lugnt börja pyssla med något intressant och se om barnet kommer med. Du kan också göra något överraskande, till exempel en kullerbytta, för att få barnet att glömma sin ilska.

19. Klander, hot och straff är inga konstruktiva metoder för att bemöta trots.

20. Diskutera situationen i lugn och ro efter raseriutbrottet. Barnet kan vara utmattat, sorgset eller känna skuld. Genom att ni gör något trevligt tillsammans eller du tar barnet i famnen hjälper du det att förstå att allt är bra igen och att föräldrarna fortfarande tycker om barnet.

21. Du kan berätta för barnet vad som händer om det bryter mot de viktiga gemensamma reglerna. Till exempel så här:

a. ”Man får inte lägga fingrarna i mjölkglaset. Det blir kladdigt när det skvätter mjölk på bordet. Mamma blir irriterad när hennes tid går åt till att städa i stället för att göra något roligt. Drick mjölk från kanten av glaset. Så här.” Om det är ett lämpligt tillfälle kan du fortsätta: ”Efter maten kan vi måla med fingerfärger, om du vill klottra. Skulle det vara roligt?”
Barnet fortsätter doppa fingrarna i mjölken… Titta barnet i ögonen för att kontrollera att det lyssnar på dig och säg vänligt men bestämt, utan att skrika: ”Man får inte doppa fingrarna i mjölkglaset. Mamma tar bort mjölken om du lägger fingrarna i den på nytt.” Ge barnet beröm om det slutar kladda och dricker ur glaset. Gör inget stort nummer av saken.
c. Barnet fortsätter doppa fingrarna i mjölken… Ta lugnt bort glaset och berätta för barnet att det får prova dricka på nytt senare.
d. Barnet får ett raseriutbrott och börjar skrika … Föräldern håller sig lugn och berättar för barnet: ”Nu är du arg för att du inte får någon mjölk. Du får prova dricka efter att du ätit tre skedar.”

Om barnet inte är ilsket kan det anpassa sig och äta en stund och får sedan prova dricka på nytt. Du kan berömma barnet om det dricker fint.

Om barnet blir rasande hindrar man det från att kasta mat och saker och tar det i famnen.

Barnet kan kasta sig på golvet och skrika. Föräldern kan berätta att han eller hon fortsätter att äta och att barnet är välkommet tillbaka till bordet när det vill fortsätta äta. Föräldern kan äta och låta barnet skrika; föräldern är ändå tillgänglig och redo att ta barnet i famnen och sluta fred om barnet vill det.

Efter att föräldern ätit färdigt kan han eller hon ta upp det skrikande barnet från golvet, sätta sig i en bekväm stol, hålla barnet i famnen med ett säkert med ömt grepp även om barnet slingrar sig och prata med lugn röst: ”Du blev jättearg. Det blir man ibland, och det är inte farligt. Nu sitter vi här tillsammans i lugn och ro så försvinner det dåliga humöret snart.” Efter att barnet lugnat sig kan ni gå tillbaka till bordet för att äta färdigt. Det får fortfarande inte doppa fingrarna i mjölkglaset.




DELA
09.12.2019 14:55