Sömn och mardrömmar
Ett ettårigt barn behöver 12–13 timmar sömn per dygn. För barn i lekåldern är sömnbehovet 10–13 timmar i dygnet. Sömnproblem är vanliga hos barn under skolåldern. Det finns gott om tips för att klara av sömnproblem hemma (se länkar), och man behöver inte bli ensam med dem. Rådgivningen ger information. Vid behov kan man få avgiftsfri hjälp och handledning även hemma.
I lekparkerna ordnas det sömnhjälpsgrupper för 6–12 månader gamla barn. För spädbarn och småbarn (upp till 18 mån) finns det anvisningar för vård hemma. Läs mer om detta på sidan om babyns sömnproblem.
Föräldrarna bär ansvaret för att barnet får tillräckligt med sömn.
Tillräcklig sömn är viktigt för barnets utveckling. Föräldrarna ska säkerställa att barnet sover gott. Sömnsvårigheter kan förekomma tillfälligt i olika utvecklingsskeden. Också i sömnfrågor spelar föräldrarnas exempel en viktig roll.
Vid tillfälliga sömnproblem lönar det sig att fundera på hela familjens tidtabeller och sömnvanor. En hektisk livsstil är vardag för många barnfamiljer, men oavbruten brådska och stress kan påverka barnets sömn och insomnande. Därför är det bra att hela familjen tillsammans lugnar ner sig redan i god tid innan det är läggdags för barnet.
Mardrömmar (källa: MLL, på finska)
Rädsla och mardrömmar är normala och ingår i barnets utveckling, när hen lär sig att använda fantasin. När ett barn känner rädsla eller har mardrömmar ska föräldern få barnet att känna sig tryggt. Det lönar sig inte att diskutera innehållet i mardrömmarna på natten, utan det är bättre att göra det följande dag.
Mardrömmar kan också förebyggas genom att man ser till att barnet får tillräckligt med sömn. Om barnet sover för lite får hen lättare mardrömmar.
- Lugna ner barnet som haft mardrömmar genom att prata med barnet och hålla hen i famnen. Ha tålamod med barnets rädsla - en lugn och förstående förälder ger barnet en trygg känsla.
- Prata med barnet om dagens händelser före läggdags. Hurdan dag har barnet haft? Vilka roliga saker har hänt? Har det hänt någonting tråkigt?
- Undvik spännande sagor eller att se på tv-program på kvällen. Också spännande saker som hänt under dagen kan dyka upp i drömmarna.
- Se till att sovmiljön är lugn och trygg. Undvik att skicka barnet till sin säng eller sitt sovrum dagtid som straff för någonting. Barnet kan börja uppleva platsen som obehaglig, och obehagliga fantasier gör det svårare att somna och sova.
- En svag nattlampa och att dörren lämnas på glänt ger barnet en trygg känsla. Bekanta och lugna ljud i hemmet kan göra det lättare att somna. Se ändå till att buller som stör barnets sömn inte hörs till barnets rum. Det kan ta lång tid för barnet att somna om hen tänker på allt roligt som kan hända medan hen sover.
- Bekanta föremål i rummet kan i nattens mörker se ut som monster, barnets livliga fantasi blandas med verkligheten. Du kan hjälpa barnet att hantera rädslan genom att gå igenom föremålen i rummet i dagsljus och plocka bort skrämmande föremål.
- Om barnet vaknar ur en mardröm är det viktigast att man tröstar barnet och försäkrar att allt är väl.
Vätning
Sängvätning
Källa: psykiatern Ben Furman,, applikationen MuksuoppiAppi
Sängvätning innebär att barnet kissar i sängen när hen sover, trots att hen är i en ålder att hen redan borde vara torr. De flesta barnen blir torra helt enkelt genom att man slutar tala om sängvätningen och i stället börjar tala endast om de torra nätterna.
På väggen i barnets rum kan man hänga upp en kalender där man klistrar en dekal eller ett annat märke varje morgon om sängen är torr.
Man kommer tillsammans med barnet överens om något trevligt som man gör tillsammans när det finns ett visst antal märken i kalendern.
Förklara problemet med hjälp av en bild
Du kan hjälpa ditt barn också genom att förklara för hen vad problemet beror på. Rita en bild för hen av människokroppen, där man tydligt kan se var huvudet, hjärnan, nedre buken och urinblåsan finns. Förklara för hen att det går en nerv från hjärnan till urinblåsan.
Genom denna nerv ger hjärnan order till urinblåsan.
När hjärnan säger till urinblåsan att nu ska det kissas, öppnar urinblåsan kranen (blåsans slutmuskel) och kisset kan rinna ut. På natten borde hjärnan se till att urinblåsan inte öppnar kranen. Ibland när barnet sover djupt glömmer hjärnan att sköta sin uppgift.
Att öva sig på färdigheten
När du på det här sättet har förklarat hur hjärnan och urinblåsan samarbetar kan du börja fundera tillsammans med barnet:
- hur hens hjärna skulle kunna säga till urinblåsan att den håller slutmuskeln stängd ända till morgonen eller
- hur hens hjärna kunde väcka hen om blåsan är så full att hen måste kissa på natten.
Barnet kan till exempel när hen lägger sig blunda och försöka säga till hjärnan att den ser till att slutmuskeln hålls stängd hela natten.
Hen kan också träna samverkan mellan hjärnan och blåsan genom att med flit hålla sig en stund eller stoppa urinstrålen ett par gånger när hen kissar.
Sammanfattning
Flytta över fokus från våta nätter till torra nätter och för bok över dem med barnet. Hitta tillsammans på en trevlig belöning för ett visst antal torra nätter. Teckna en bild med hjälp av vilken du förklarar hur hjärnan och blåsan samarbetar. Fundera tillsammans med barnet hur hen när hen lägger sig kan påminna hjärnan om dess uppgift.
Vätning under dagtid
Källa: psykiatern Ben Furman, applikationen MuksuoppiAppi
Vätning under dagtid innebär att ett friskt barn som i princip är torrt kissar på sig en eller flera gånger per dag.
Om du försöker lösa problemet genom att låta barnet använda blöja kan det ta längre tid innan hen blir torr. Det är bättre att fundera på vad barnet borde lära sig för att inte kissa på sig. När ni har kommit på det kan du fundera på hur stegen i Muksuoppi kunde hjälpa hen att lära sig färdigheten i fråga.
Dockan har samma problem
Muksuoppi kan med små barn användas genom lek, så att en docka har samma problem som barnet. Ni kan tillsammans med barnet fundera på vad dockan borde lära sig så att den inte kissar på sig, och hur dockan skulle kunna lära sig den färdigheten. Samtidigt förstår barnet hur hen själv kan bli fri från problemet.
Fråga toalettstolen
En livlig treårig pojke blev torr i daghemmet på ett par veckor med hjälp av följande lek. Alltid när skötaren gav honom ett tecken gick han som överenskommet till toaletten, stannade framför toalettstolen och frågade den: ”Behöver jag kissa?” Beroende på vad toalettstolen svarade antingen kissade han eller fortsatte leka.
Förslag till färdigheter
Här följer några idéer om vilka färdigheter barn som kissar på sig behöver lära sig:
- Färdigheten att lägga märke till när hen är kissnödig, så att hen klarar av att gå till toaletten
- Färdigheten att avbryta en lek och gå till toaletten när hen känner sig kissnödig
- Färdigheten att genast gå till toaletten om en vuxen (eller ett annat barn) säger att hen ser kissnödig ut
- Färdigheten att besöka toaletten tillräckligt ofta så att hen inte kissar på sig av misstag
Bajsa på sig
Källa: psykiatern Ben Furman, applikationen MuksuoppiAppi
Att bajsa på sig innebär att ett över 4 år gammalt friskt barn bajsar på sig regelbundet därför att hen av en eller annan orsak inte går med på att uträtta sina behov på toaletten. Detta innebär att barnet håller sig tills avföringen på grund av trycket kommer ut av sig själv. Ibland uppstår problemet av att barnet har haft förstoppning och det har gjort ont att tömma tarmen, men ibland är det en gåta varför barnet beter sig konstigt.
Vuxna anser lätt att för att kunna hjälpa barnet som bajsar på sig borde de komma underfund med varför barnet inte vill uträtta sina behov som andra. Barnet har emellertid ofta inte ens själv ett svar på frågan varför hen gör som hen gör. Därför kan det att man funderar över orsakerna snarare försämra än förbättra problemet.
Vilken färdighet?
Det är bättre att ta sig an problemet genom att fundera tillsammans med barnet vad hen borde lära sig så att bajset skulle hamna i toalettstolen istället för i byxorna.
Är det fråga om att barnet borde lära sig att besöka toaletten regelbundet eller att hen borde lära sig att sitta på toalettstolen tillräckligt länge så att bajset skulle hamna där?
Eller är hen av någon orsak rädd för att bajsa och behöver mod för att sitta på toalettstolen? Det må vara fråga om vad som helst men barnet kan lära sig det på Muksuoppis roliga och trevliga sätt.
Om barnet är stort, låt oss säga sex år eller äldre, kan hen när olyckan är framme lära sig att själv tvätta sig, byta kläder och sätta de smutsiga kläderna i tvättmaskinen. Att ta ansvar enligt åldersnivån främjar möjligheten att komma ifrån problemet.
Gör problemet till en färdighet
- Färdigheten att sitta på toalettstolen varje dag
- Färdigheten att orka sitta kvar på toalettstolen tillräckligt länge
- Färdigheten att säga till en vuxen om barnet är kiss- eller bajsnödigt
- Färdigheten att trivas på toalettstolen
- Färdigheten att själv sörja för sin renlighet
- Modet att sitta på toalettstolen trots att den är förknippad med någon rädsla
25.02.2020 09:20