Källa: psykiatern Ben Furman,, applikationen MuksuoppiAppi

Sängvätning innebär att barnet kissar i sängen när hen sover, trots att hen är i en ålder att hen redan borde vara torr. De flesta barnen blir torra helt enkelt genom att man slutar tala om sängvätningen och i stället börjar tala endast om de torra nätterna.

På väggen i barnets rum kan man hänga upp en kalender där man klistrar en dekal eller ett annat märke varje morgon om sängen är torr.
Man kommer tillsammans med barnet överens om något trevligt som man gör tillsammans när det finns ett visst antal märken i kalendern.

Förklara problemet med hjälp av en bild

Du kan hjälpa ditt barn också genom att förklara för hen vad problemet beror på. Rita en bild för hen av människokroppen, där man tydligt kan se var huvudet, hjärnan, nedre buken och urinblåsan finns. Förklara för hen att det går en nerv från hjärnan till urinblåsan.
Genom denna nerv ger hjärnan order till urinblåsan.

När hjärnan säger till urinblåsan att nu ska det kissas, öppnar urinblåsan kranen (blåsans slutmuskel) och kisset kan rinna ut. På natten borde hjärnan se till att urinblåsan inte öppnar kranen. Ibland när barnet sover djupt glömmer hjärnan att sköta sin uppgift.

Att öva sig på färdigheten

När du på det här sättet har förklarat hur hjärnan och urinblåsan samarbetar kan du börja fundera tillsammans med barnet:

• hur hens hjärna skulle kunna säga till urinblåsan att den håller slutmuskeln stängd ända till morgonen eller
• hur hens hjärna kunde väcka hen om blåsan är så full att hen måste kissa på natten.

Barnet kan till exempel när hen lägger sig blunda och försöka säga till hjärnan att den ser till att slutmuskeln hålls stängd hela natten.

Hen kan också träna samverkan mellan hjärnan och blåsan genom att med flit hålla sig en stund eller stoppa urinstrålen ett par gånger när hen kissar.

Sammanfattning

Flytta över fokus från våta nätter till torra nätter och för bok över dem med barnet. Hitta tillsammans på en trevlig belöning för ett visst antal torra nätter. Teckna en bild med hjälp av vilken du förklarar hur hjärnan och blåsan samarbetar. Fundera tillsammans med barnet hur hen när hen lägger sig kan påminna hjärnan om dess uppgift.

Källa: psykiatern Ben Furman, applikationen MuksuoppiAppi
Vätning under dagtid innebär att ett friskt barn som i princip är torrt kissar på sig en eller flera gånger per dag.

Om du försöker lösa problemet genom att låta barnet använda blöja kan det ta längre tid innan hen blir torr. Det är bättre att fundera på vad barnet borde lära sig för att inte kissa på sig. När ni har kommit på det kan du fundera på hur stegen i Muksuoppi kunde hjälpa hen att lära sig färdigheten i fråga.

Dockan har samma problem

Muksuoppi kan med små barn användas genom lek, så att en docka har samma problem som barnet. Ni kan tillsammans med barnet fundera på vad dockan borde lära sig så att den inte kissar på sig, och hur dockan skulle kunna lära sig den färdigheten. Samtidigt förstår barnet hur hen själv kan bli fri från problemet.

Fråga toalettstolen

En livlig treårig pojke blev torr i daghemmet på ett par veckor med hjälp av följande lek. Alltid när skötaren gav honom ett tecken gick han som överenskommet till toaletten, stannade framför toalettstolen och frågade den: ”Behöver jag kissa?” Beroende på vad toalettstolen svarade antingen kissade han eller fortsatte leka.

Förslag till färdigheter
Här följer några idéer om vilka färdigheter barn som kissar på sig behöver lära sig:

• Färdigheten att lägga märke till när hen är kissnödig, så att hen klarar av att gå till toaletten
• Färdigheten att avbryta en lek och gå till toaletten när hen känner sig kissnödig
• Färdigheten att genast gå till toaletten om en vuxen (eller ett annat barn) säger att hen ser kissnödig ut
• Färdigheten att besöka toaletten tillräckligt ofta så att hen inte kissar på sig av misstag

Källa: psykiatern Ben Furman, applikationen MuksuoppiAppi

Att bajsa på sig innebär att ett över 4 år gammalt friskt barn bajsar på sig regelbundet därför att hen av en eller annan orsak inte går med på att uträtta sina behov på toaletten. Detta innebär att barnet håller sig tills avföringen på grund av trycket kommer ut av sig själv. Ibland uppstår problemet av att barnet har haft förstoppning och det har gjort ont att tömma tarmen, men ibland är det en gåta varför barnet beter sig konstigt.

Vuxna anser lätt att för att kunna hjälpa barnet som bajsar på sig borde de komma underfund med varför barnet inte vill uträtta sina behov som andra. Barnet har emellertid ofta inte ens själv ett svar på frågan varför hen gör som hen gör. Därför kan det att man funderar över orsakerna snarare försämra än förbättra problemet.

Vilken färdighet?

Det är bättre att ta sig an problemet genom att fundera tillsammans med barnet vad hen borde lära sig så att bajset skulle hamna i toalettstolen istället för i byxorna.

Är det fråga om att barnet borde lära sig att besöka toaletten regelbundet eller att hen borde lära sig att sitta på toalettstolen tillräckligt länge så att bajset skulle hamna där?

Eller är hen av någon orsak rädd för att bajsa och behöver mod för att sitta på toalettstolen? Det må vara fråga om vad som helst men barnet kan lära sig det på Muksuoppis roliga och trevliga sätt.

Om barnet är stort, låt oss säga sex år eller äldre, kan hen när olyckan är framme lära sig att själv tvätta sig, byta kläder och sätta de smutsiga kläderna i tvättmaskinen. Att ta ansvar enligt åldersnivån främjar möjligheten att komma ifrån problemet.

Gör problemet till en färdighet

• Färdigheten att sitta på toalettstolen varje dag
• Färdigheten att orka sitta kvar på toalettstolen tillräckligt länge
• Färdigheten att säga till en vuxen om barnet är kiss- eller bajsnödigt
• Färdigheten att trivas på toalettstolen
• Färdigheten att själv sörja för sin renlighet
• Modet att sitta på toalettstolen trots att den är förknippad med någon rädsla