Hoppa till innehållet

Tidig interaktion

Den tidiga interaktionen är vardaglig samvaro mellan föräldern och barnet där barnet lär sig att uttrycka sina behov och föräldern att identifiera dessa behov. Barnet kommunicerar genom blickar, beröring, ljud, leenden och gråt. Varje barn har sitt eget sätt att uttrycka sig på. Efter att barnet fötts bekantar sig föräldrarna med sitt barn och lär sig hur det kommunicerar. Varje barn kommunicerar på sitt eget sätt, men signalerna för exempelvis hunger är ofta desamma.

Babyn tycker om olika röster. Särskilt föräldrarnas röster, som den hört redan när den låg i magen, lugnar. Att höra tal stödjer språkutvecklingen redan från början. Det är därför viktigt att tala med babyn och sätta ord på olika saker i vardagen. Det är viktigt för babyn att få uppleva att den är viktig och unik för sina föräldrar. När man beundrar och berömmer barnet utvecklas dess självkänsla. Förälderns famn är den bästa platsen för en baby. I famnen känner babyn att den är älskad. Av beröring lär den sig godkännande och får en uppfattning om sin egen kropps gränser.

Förutom vardaglig interaktion tycker babyn om olika lekar och ramsor. Nyfödda barn tycker om att titta på glada ansikten och utforska sin omgivning. Nyfödda ser på omkring 20–30 centimeters avstånd. De flesta barn tycker också om beröring och närhet. En nyfödd interagerar korta stunder och kan behöva vila efter att ha varit vaken i 1–1,5 timme.

När barnet lär sig att fokusera blicken kan man börja undersöka olika föremål och leksaker tillsammans med barnet. På så sätt utvecklar barnet sin förmåga att använda händerna och gripa tag i olika föremål. När barnet lär sig att gripa tag i leksaker och stoppa dem i munnen bör man ge det leksaker som är trygga. Man kan ge barnet leksaker som aktiverar olika sinnen. Man kan till exempel ha leksaker som låter, leksaker av olika material och leksaker med olika funktioner.

Vid några månaders ålder börjar barnet uppskatta gemensamma stunder med ramsor och lek. Man kan till exempel ägna sig åt babydans och babymassage tillsammans med babyn.

Redan innan det fyllt ett år övar barnet på att reglera sina känslor med stöd av föräldrarna. Detta innebär att man delar glädje och erbjuder famnen när barnet är ledset. Det är också viktigt att trösta med ord.

Tips för interaktion med babyn:

  • Se på babyn, prata med den, småle, sjung och läs ramsor.
  • Orka vänta på babyns svar, som i början ofta bara innebär att den stannar upp och fokuserar blicken.
  • Babyn blir ivrig och börjar röra på sig då den hör din röst. Snart svarar babyn med ett leende.
  • En dialog innebär att båda får rum och tid att tala.

Mamma och baby leker med trygga leksaker som aktiverar olika sinnen.

Babydans ("vauvatus")

Babydans är en interaktionsmetod mellan babyn och den vuxna. Genom metoden kan man träna och fördjupa interaktionen mellan babyn och den vuxna. Babyn blir hörd och förstådd. För den vuxna blir det belönande när hen förstår barnet och får föra en dialog med barnet. Babyns tänkande och handlingar är ett. Babyn gestaltar sina erfarenheter, förstår och tänker genom serier av rörelser. Då rörelserna upprepas i serier lär sig babyn så småningom att känna igen och förutse händelseförloppet.

Med hjälp av rörelserna uppstår en dialog mellan den vuxna och babyn och den vuxna lär sig att tala babyns språk. Den vuxna lär babyn fyra olika rörelser, som upprepas i serier fem till sju gånger och två till tre gånger om dagen. Rörelseserierna upprepas alltid i samma ordning. Den idealiska åldern för att börja är två månader. Då söker babyn aktivt växelverkan med en vuxen. Babyn lär sig rörelserna på två veckor och börjar själv att föra rörelserna. Den vuxna följer efter babyns rörelser och lyssnar på detta sätt på babyns prat. Under babydansen lockar man babyn till ögonkontakt och diskuterar med babyn med mjuk röst. Det är viktigt att beakta babyns tillstånd då man börjar. Om babyn är sjuk, trött, hungrig eller just har matats är det inte ett lämpligt tillfälle att börja med babydans.




18.02.2019 15:25