Det trivsamma rummet uppe på fjärde våningen i ett gammalt kontorshus på Sörnäs strandväg bågnar av stora mjuka kuddar nästan i alla regnbågens färger. Det är här som Ung Pride samlas på torsdagskvällarna.

”För att prata, för att umgås, för att göra grejer tillsammans. Det viktigaste är att erbjuda ett tryggt rum för unga som är i en sårbar ålder och behöver starkt stöd för att kunna vara sig själv, att hitta sin identitet.” Det säger Nicole Stambej, ungdomsledare på ungdomscentralen som Helsingfors stad upprätthåller. I konceptet Ung Pride ingår ett samarbete med HeSeta, som å sin sida verkar inom Seta, föreningen för sexuellt likaberättigade. Och givetvis är Regnbågsankan, föreningen för svenskspråkiga hbtiq-personer med.

Ung Pride startade egentligen redan för snart fyra år sedan, då snarast som en stödgrupp men från i höstas har man ett eget vardagsrum att samlas i.

”Många unga mår dåligt, och i synnerhet är det är viktigt med ett fysiskt ställe där hbtiq-personer kan möta andra, att de inte bara har olika sociala medier att ty sig till”, säger Stambej.

Målesättningen hos Ung Pride är vid sidan om att stöda hbtiq-ungdomar, även att ge unga färdigheter att vara aktiva, ta initiativ och påverka.

Och Ung Pride är rummet där de inte är en minoritet. Ibland kommer en handfull unga, ibland är det nästan knökfullt i rummet och sammansättningen varierar stort.

Stambej leder verksamheten tillsammans med Tobias Larsson från Regnbågsankan och han säger: ”Alla som kommer är lika viktiga, men ur verksamhetens synvinkel är det krassa idealet att alla inte kommer alltid. Då varierar nämligen gruppdynamiken och varje torsdag blir unik på sitt sätt. Vår närvaro ger struktur men vi utgår från de unga och deras villkor.”

Verksamheten är gemensamma aktiviteter till exempel kring en podcast, bloggar, fi lm eller litteratur. Torsdagskvällen ska ge något gott att bära med sig i vardagen.

Ella Hemming hör till de unga som kommer ganska ofta.

”Det känns trevligt att komma, att träffa andra och prata”, säger hon och lyfter fram en tygkaktus, en garderobsblomma
som finns hos Ung Pride som en uppmuntran att tala om saker.

”Det finns unga som inte vågar eller har någon att tala med. Men att höra sig själv säga är som självterapi och ett steg på vägen. När man har sagt är det sant.”

Text: Nina Weckström
Foto: Leif Weckström