Kaj Korkea-aho

Lycklig med sin närmiljö

Tölöviken är som livet självt för Kaj Korkea-aho för det är vid och kring Tölöviken han arbetar, han har blivit kär, umgåtts, joggat, grälat och njutit.

Det är den glittrande viken, det vackra stråket runt och i synnerhet Villa Kivi, författarhuset där han har sitt arbetsrum som Kaj Korkea-aho ser som något av det fi naste i sin stad.
”I ett och ett halvt år har jag haft förmånen att få arbeta i det finaste kontor man kan ha. Arbetsrummet med utsikt över Tölöviken har inte bara gett mig arbetsro, det känns som en bekräftelse på att jag har ett riktigt yrke. Det låter kanske konstigt men där jag växte upp är det viktigt att ha ett redigt jobb, helst med någon sorts arbetsuniform. Men ett riktigt fint kontorfunkar också”, säger han.

Kaj Korkea-aho är uppvuxen i Esse i nuvarande Pedersöre, han är prisbelönt författare, föreläsare, kolumnist och komiker, känd för allt från absurda underhållande Radio Pleppo till romanen Gräset är mörkare på andra sidan, en stark skildring av vänskap, uppväxt och tragedi i barnoch ungdomens Österbotten. Tillsammans med Ted Forsström driver han podcasten Ted & Kaj och så har duon gett ut två ungdomsböcker i serien Zoo! med den tredje på kommande i höst. Zoo!, som blir tv-serie på Yle, vill uppmuntra tonårspojkar att läsa.

Som bäst sitter Korkea-aho i Villa Kivi och skriver på nya vuxenböcker.
”Det känns uppfriskande och lekfullt att skriva för tonåringar. Processen bakom vuxenromanerna är för mig mera komplex och krävande, texterna är längre och förutsätter mera eftertanke och introspektion. Allt skrivande är självutlämnande men jag blottar mig mer när jag skriver för vuxna.”

Efter tio år i huvudstaden beskriver Korkea-aho sig som ett lyckligt mellanting av österbottning och helsingforsare.
”I Esse finns familjen och barndomsvännerna och det är bara där jag kan tala mitt modersmål, den lokala dialekten. Men min vardag lever jag i Helsingfors, båda är betydelsefulla.”

Han har hunnit med boende i allt från Vallgård och Sörnäs till Tölö, Gardesstaden och Rödbergen där han bor idag. Boendet är i sig egentligen det enda negativa han har att säga om sin stad, och då avser han kostnaderna.
”Man borde ha råd att bo i stan utan att bli utblottad. Det är klart jag kunde flytta och bo på relativt kort avstånd och pendla med tåg men i så fall skulle jag föredra den riktiga landsorten”, säger han och fortsätter:
”Jag trivs med känslan av att stadsmiljön inte tar slut och därför gillar jag innerstaden. Tölöviken är favoriten, på ett starkt avgränsat område möter det urbana landskapet naturen. Jag tycker också om särdragen i olika stadsdelar, att atmosfären varierar genom människor och miljöer. Ska jag gå på en öl gäller Berghäll, på kafé Rödbergen och ska jag löpa effektivt är Arabiastranden ett gott alternativ.”

Ur hans två minoritetsperspektiv håller Helsingfors måttet. Han är svenskspråkig och hittar svenska rum och sammanhang, han är homosexuell och staden känns frisinnad.
”Och levande! På tio år har jag upplevt utveckling och förändring. Nya stadsdelar som Fiskehamnen och Busholmen växer fram, vi har sett evenemanget restaurangdagen komma och gå, fått stadscyklar, Allas och det nya biblioteket Ode.”
”Här finns allt jag vill ha. Också ur den synvinkeln att det är lätt att resa från Helsingfors när jag önskar omväxling.”

Text: Nina Weckström
Foto: Leif Weckström