Hoppa till innehållet

Osynlighetskampanj för förebyggande av marginalisering av unga

Se mig. Hör mig. Bry dig.
Inkludera också mig.


Ett osynligt barn är ett barn vars nöd ingen ser och vars klagan ingen hör. Hen har ingen trygg vuxen som hen kan anförtro sig åt och som hen kan lita på. Ett osynligt barn är ensamt och kan utsättas för mobbning. Vem bryr sig?

En osynlig ung människa riskerar att marginaliseras. Hen är utan framtidsutsikter. Hen kan hamna utanför utbildning och arbetsliv – om ingen hjälper. Vem märker hen och kunde uppmuntra hen?

Helsingfors vill säkerställa att varje barn och varje ung person har minst en trygg vuxen i sitt liv. Genom ett särskilt projekt samlas de åtgärder som Helsingfors vidtar för att förebygga marginalisering av barn och unga.

Vi alla bär ett ansvar för osynliga barn och unga. Vi kan öppna ögonen. Vi kan bry oss och tillsammans ta ansvar för dem. Vi kan göra det som är osynligt synligt.

Varje barn och ung ska inkluderas.


Kampanjen har förverkligats i samarbete med studerande vid det finska bildkonstgymnasiet Helsingin kuvataidelukio i Helsingfors. Bilderna är deras tolkning av ”ett osynligt barn”.


Vilka uttryck tar sig ojämlikheten i barns och ungas vardag ?

Var tionde högstadieelev har ingen nära vän.
Fler än var tionde ung person känner sig ensamma.


Var tredje ung i högstadieåldern har varit oroad över sin sinnesstämning.
16 procent har haft ångest.

En tredjedel av barn och unga har utsatts för mobbning, diskriminering eller något annat osakligt beteende i samband med en motionshobby.


De som hör till en minoritetsgrupp drabbas klart oftare än andra.

 

Var tredje flicka i högstadieåldern har upplevt sexuella trakasserier eller förslag med sexuella anspelningar under föregående år.


12 procent av barn i 4 års ålder har varit närvarande då ena föräldern eller bägge föräldrarna har druckit i berusningssyfte.

12 procent av högstadieeleverna har utsatts för fysiskt våld av sina egna föräldrar under sitt liv.

Var femte helsingforsare i åldern 20-29 år har ingen examen efter grundskolan.
Till antalet är de över 20 000.

8 400 helsingforsare i åldern 16-29 år har hamnat utanför både utbildning och arbetsliv.

Vad kan vem som helst av oss göra?

Vi kan alla reflektera över hur vi förhåller oss till unga och hur vi genom vårt beteende påverkar de ungas välmående. Ingriper jag då jag blir vittne till osakligt beteende eller mobbning? Går jag förbi eller stannar jag upp om jag ser ett ensamt barn som gråter? Uppmuntrar jag unga i min närmaste krets att tro på sig själva och på sina drömmar? Lyssnar jag på mitt eget barn och är jag närvarande på riktigt? Är jag en trygg vuxen?

På finska »



06.12.2019 07:41