Suoraan sisältöön

Kort om fullmäktiges historia

Helsingfors stadsfullmäktige 125 år - kort historia

Den 12 januari 2000 har det gått 125 år sedan Helsingfors stadsfullmäktige sammanträdde första gången. År 1875 samlades 48 nyvalda fullmäktige i Rådhuset vid Senatstorget. Det var en tid av stora förändringar i storfurstendömet Finland och dess huvudstad.

Då tsar Alexander II bestigit tronen 1855 började många reformer så småningom genomföras i Finland. Det blåste friare vindar. Lantdagen hade inte sammankommit sedan Borgå viktiga lantdag 1809.

Då den reformvänlige Alexander II slutligen sammankallade lantdagen i Helsingfors 1863, fick detta stor betydelse för vårt land. Reformernas och förändringarnas tid var inne och det innebar en period av positiv samhällsutveckling.

Av den orsaken reste tacksamma finländare en ståtlig staty över den uppskattade tsaren på landets mest ansedda plats, mitt på Senatstorget 1894.

Kommunalförvaltningen reformeras

Det livliga lagstiftningsarbetet i storfurstendömet Finland ledde snart till många anmärkningsvärda ändringar. Städernas sekellånga kommunalstyrelse omarbetades i grunden genom en förordning 1873.

Förordningen gjorde slut på borgerskapets privilegierade ställning inom kommunalförvaltningen. Stadens äldste, som företrädde huvudsakligen borgarna, upphävdes och samtidigt förlorade magistraten mycket av beslutanderätten i staden. Drätselkammaren inrättades för den verkställande makten och skötte ärendena ända till följande reform 1930.

År 1931 började stadsstyrelsen sammanträda och övertog den tidigare drätselkammarens uppgifter.

Reformerna på 1870-talet gav städerna större befogenheter i och med att den lägre undervisningen, dvs. folkskolan, och fattigvården överfördes på kommunerna. Det var upptakten till dagens omfattande kommunala sektorer.

Även om den nya förvaltningen med fullmäktige togs i bruk, var steget långt till det som vi i dag kallar kommunal demokrati.

Penningens makt
Rösträtten i fullmäktigeval stod i proportion till skattöret. Det bestämdes att de som ålagts att betala endast ett skattöre blev befriade från skatt. Det innebar samtidigt att majoriteten av stadens invånare förlorade sin rösträtt! Två skattören gav en röst, tre skattören gav två röster, men fyra skattören gav fyra röster, fem gav fem osv. Fler än 25 röster beviljades inte. Det mesta av detta system som byggde på förmögenhet gällde vid kommunala val fram till 1918, även om allmän och lika rösträtt hade införts i vårt land redan 1906, vilket var en synnerligen framstegsvänlig statlig reform.

Helsingfors första fullmäktige valdes av 10,6 procent av stadsborna.

Invånarantalet och det allmänna välståndet i staden ökade. Trots det var det bara 24,2 procent av stadsborna som hade rösträtt i det sista kommunalvalet enligt gammal modell 1916. Den begränsade rösträtten återspeglades givetvis i stadsfullmäktige, där ledamöterna främst företrädde de förmögnaste i staden, fabrikörer, högre tjänstemän osv.

Allmän och lika rösträtt i kommunala val infördes 1919.

Fullmäktige och sessionssalar

De första fullmäktige sammanträdde i januari 1875 i Rådhuset, det s.k. Bockska huset i hörnet av Alexandersgatan och Katrinegatan. I huset, som delvis härstammar från 1700-talet, gjordes stora ingrepp under arkitekt Engels ledning då Helsingfors blivit upphöjd till huvudstad 1812. Fasaden fick fyra ståtliga pelare och i gårdsflygeln inreddes en representativ festsal i empirestil. Huset var bostad för generalguvernören till slutet av 1820-talet då staden köpte fastigheten och magistraten började hålla sina sammanträden i festsalen. Stadsfullmäktige sammanträdde i samma sal till 1912. Då hade fullmäktige 60 ledamöter som behövde mera utrymme. Nya lokaler uppläts i det nybyggda Börshuset vid Fabiansgatan, ritat av Lars Sonck.

I hyrda lokaler under finansvärldens beskydd sammanträdde fullmäktige nästan 20 år. Först 1931 flyttade fullmäktige under kristallkronorna i stadshusets festsal. Staden hade köpt Hotell Societetshuset redan i början av seklet, men hotellet flyttade till Brunnsgatan 1913. I det f.d. hotellet verkade ett militärsjukhus för ryssar under första världskriget. Efter kriget byggdes huset så småningom om för kontorsbruk, efter att man avstått från de storslagna planerna att riva hela kvarteret Lejonet och bygga ett nytt pampigt stadshus i stället.

År 1965 beslöt stadsfullmäktige flytta sammanträdena till den s.k. Vita salen i grannkvarteret. Orsaken var den förestående genomgripande saneringen av stadshuset. Festsalen i gamla societetshuset återfick efter saneringen sin tidigare status som dans- och festlokal, men fullmäktige, nu 77 till antalet, stannade i Vita salen ända till 1988. Då invigdes fullmäktiges första egna sessionssal mitt i kvarteret Lejonet. Det är en modern för beslutsfattarna skräddarsydd sal mellan Empiresalen och salen i gamla societetshuset.

I det historiska stadshuskvarteret beslutar 85 fullmäktigeledamöter i dag om helsingforsarnas bästa.

Martti Helminen



DELA
06.02.2017 12:00