Jordmånen

Jordmånen i Helsingforsregionen bildades huvudsakligen under den senaste isbildning och medan randen på den smältande glaciären drog över området för cirka 13 000 år sedan.

Den mest typiska skiktstrukturen i Helsingfors jordmån är följande. Underst på berggrunden finns ett högst några meter tjockt siltmorän- eller sandmoränskikt. Moränen omger bergbackarna så att det oftast finns mest av den sydost om backarna. Ovanpå moränen kan det finnas ett sandskikt av material som ursprungligen fördes av glaciärälvar. Ovanpå moränen eller sanden finns ställvis tjocka lerskikt.

Vid kanterna av åsarna och moränbackarna kan det på lerlager eller andra skikt ännu finnas sandlager som på nytt skiktats ur strandlinjernas åsar eller moräner. Överst finns oftast ett skikt organiska jordarter som torv och slam. I Helsingforsområdet löper moränryggarna och ofta även åsarna i riktningen sydöst eller sydsydost.

Jordskiktet i Helsingfors är sällan tjockare än några meter, men ibland kan i synnerhet lerskikten nå djupare än 20 meter. Av Helsingforsområdet är cirka 35 % bergsområden, 20 % morän, 15 % sand-grusområden och cirka 30 % täckt av lera.

Kärren i Helsingfors är till största delen uttorkade, men några mindre kärr har bevarats i närapå naturligt tillstånd.

Helsingfors klassificerade grundvattenområden ligger i såväl sand- och grusbildningar som krosszoner i Östra Helsingfors. Grundvattenområdena av klass I som är viktiga för vattenanskaffningen ligger i Nordsjö, Botbyviken och Tattaråsen. De hålls som förråd med hushållsvatten för exceptionella omständigheter och kvaliteten på vattnet i områdena kontrolleras. Grundvattenområdet i Kallvik hör till klass III.

 

DELA

06.12.2019 13:03