Tysta områden i Helsingfors - resultat från invånarenkäten

I utredningen behandlades enkätmaterialet angående Helsingforsbornas erfarenheter av buller, bullerbekämpning och tysta områden i Helsingfors. Materialet samlades in vintern 2007-2008, när handlingsplanen för bullerbekämpning utarbetades. Enkäten gjordes per post och på internet och sammanlagt ca 2100 svar lämnades in. Fyra frågor ställdes om tysta områden. Litteratur om branschen behandlades som bakgrund till arbetet i en kort litteraturöversikt som gav stoff till analysen.

Svarsgivarna bads nämna platser som på grund av tysthet eller stillsamhet i ljudlandskapet har en särskild betydelse för dem. Resultaten prickades in på kartan parallellt med bl.a. stadsplaneringskontorets klassificering av grönområden.

De tysta områdenas existens i staden var allt som allt ganska viktig för svarsgivarna: hela 64 % värderade dem till 8–10 på skalan 1–10. En stor del hade också namngett en plats som är särskilt viktig för dem.

Svaren var koncentrerade till rätt så stora områden, välbekanta skogar, parker och stränder samt holmar. Centralparken från Dal till Tomtbacka var enligt antalet svar att bedöma en klar etta. Fölisön, helheten Vik-Gammelstadsfjärden samt skogs- och strandområdena i Nordsjö (Svarta backen, Nybonds och Kallvik) var ganska jämnstarka. Sveaborg, där nästan ingen trafik förekommer, är en speciellt stillsam oas. Stränderna vid Vanda å är en viktig, tyst rutt inom staden. Malms flygfält var enkätens överraskare. De stora variationerna visade sig vara flygfältets särdrag – områdets rätt så totala stillsamhet och en speciell tystnad på kvällarna, nattetid och på vintern. I Södra Helsingfors accentuerades som väntat stränderna och skärgården, där ljudet från havet överröstar trafikbullret och stadens övriga ljud. Tölöviken med omgivning nämns rätt ofta som ett tyst område, trots att parken i själva verket på vardagarna är mycket bullrig. Viktiga var också de små rogivande fickorna såsom Universitetets Botaniska trädgård och förortszonens tysta grönområden, som kan nås utan personbil. Exempel på dylika var Dals parkområde i Västra Helsingfors och motsvarande i öster Turholm på Degerö.

Även andra än mätbara ljudnivåer inverkar på hur ett relativt tyst område upplevs och värderas: områdets areal och enhetlighet, tillgängligheten och hur lätt området kan nås. I de fritt formulerade svaren beskrevs också många andra faktorer än ljudlandskapets värden. Särskilt viktiga egenskaper tillsammans med relativ tysthet var naturvärden – möjligheter att ströva i naturen och att iaktta naturen samt naturens mångfald och kulturlandskapets värden.

På basis av enkätsvaren kan konstateras att ett ljudlandskap upplevs vara en mycket viktig del av rekreationsområdenas kvalitet. Målet med handlingsplanen för bullerbekämpning i Helsingfors, som är att trygga låga bullernivåer på rekreationsområdena, är mycket viktigt för stadsborna.

Källa: Jani Päivänen och Paula Leppänen: Tysta områden i Helsingfors - resultat från invånarenkäten. Publikation 5/2010 (på finska) (pdf 5 304 kB)