This content requires HTML5/CSS3, WebGL, or Adobe Flash Player Version 9 or higher.

PIHA

GÅRDSPLANEN

COURTYARD

Helsingin työläiskortteleissa Pitkänsillan takana pihat olivat puutalojen aikaan 1800-luvun lopulla ja 1900-luvun alussa ahtaita. Parikerroksiset talot ympäröivät karua ja kivistä pihamaata, ja joka puolella nousi portaita ja aukesi ovia. Pihan perällä oli puuliiteri, pesutupa, käymälä ja vajoja. Vähät istutukset olivat vaatimattomia. Vain harvoilla työläispihoilla, kuten Ruoholahden villoissa, perheet saivat oman viljelypalstan.

Työväenasuntomuseon pihapiiri Kirstinkujalla on Helsingin harvoja säilyneitä puutalopihoja. Tämä vanhojen kunnallisten työväenasuntojen piha on tavallista avarampi ja siistimpi, koska arkkitehti sijoitti halkoliiterit ja käymälät kellareihin. Piha sai hiekkapinnan jo 1910-luvulla ja sinne istutettiin koivuja. Kun rapistuneet puutalot korjattiin 1987–89, pihaa kaunistettiin uusin nurmikoin, hiekoituksin ja aidoin.

Gårdsplanerna i Helsingfors arbetarkvarter bakom Långa bron var trånga under trähusens tid i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Husen med ett par våningar omgärdade en karg och stenig gårdsplan och på alla håll började trappor och öppnade sig dörrar. Längst inne på gårdsplanen fanns ett vedlider, dass och skjul. De få planteringarna var anspråkslösa. Endast på de bästa arbetargårdsplanerna, till exempel vid villorna i Gräsviken, fick familjerna sin egen odlingslott.

Arbetarbostadsmuseets gårdsområde på Kristinegränden är en av de få trähusgårdsplaner som bevarats i Helsingfors. Gårdsplanen vid dessa gamla kommunala arbetarbostäder är öppnare och snyggare än vanligt eftersom arkitekten placerade vedlidren och dassen i källaren. Gårdsplanen fick en grusbeläggning redan på 1910-talet och där planterades björkar. När de förfallna trähusen renoverades åren 1987–89 snyggades gårdsplanen upp med nya gräsmattor, grusbeläggningar och staket.

In Helsinki’s workers’ district on the other side of the Pitkäsilta bridge, the courtyards were cramped during the wooden house period in the late 19th and early 20th century. Houses, usually with two storeys, encircled a barren and stony courtyard, and there were stairs and doors everywhere. At the bottom of the courtyard, there was a woodshed, a washing house, a privy and some sheds. The scant plantings were modest. In only a few workers’ housing courtyards, such as Ruoholahti villas, families had their own vegetable patches.

The courtyard of the Worker Housing Museum on Kirstinkuja is one of the few wooden house courtyards preserved in Helsinki. The courtyard of this old municipal workers’ housing is tidier and more spacious than usually because the architect placed the log storage facilities and privies in the basements. The courtyard was covered with sand as early as in the 1910s, with birches planted there. When the rundown wooden houses were renovated in 1987–89, the courtyard was made more attractive with new lawns, sand areas and fences.