Canserförekomst bland dem som bott på soptippsområdet i Kvarnbäcken – uppföljning till året 2009

Antti Pönkä ja Eero Pukkala

Sammandrag

Vintern 1998–1999 framgick det att en del av Kvarnbäckens höghusområde var byggd ovanpå en före detta avstjälpningsplats. I jordmånen hittades flera olika slags miljögifter. Med anledning av detta började man utreda hälsotillståndet hos områdets invånare. Helsingfors stads miljöcentral och Finlands Cancerregister utförde en undersökning om incidensen av cancer och kroniska sjukdomar. Undersökningen omfattade en uppföljning som sträckte sig till slutet av år 1998 (1). Det konstaterades att män som hade bott i Kvarnbäcken hade mer cancersjukdomar än vad som hade kunnat förväntas på basen av de genomsnittliga incidenstalen för cancer i Helsingfors: antalet var 34, medan det förväntade antalet hade varit 21. Hos kvinnor var motsvarande siffror 37 respektive 33. Den ökade förekomsten av cancersjukdomar hos män berodde på en incidens av cancer i mag-tarmkanalen och av hudcancer som var större än väntat.

I den fortsatta utredningen studerades cancerincidensen fram till år 2001, i särskilda grupper, i förhållande till boendets ägoförhållanden, hur högt bostaden låg och dess mera exakta läge på avstjälpningsplatsen, samt genom att jämföra cancerrisken förutom med invånarna i hela Helsingfors, även med invånare i hyreshus i Stapelstaden, Östra centrum och Gårdsbacka (2). Fokuseringen av analysen baserar sig på åsikter som presenterats efter den första analysen. Skillnaderna mellan invånarna i Kvarnbäcken och i de jämförda områdena var inte statistiskt signifikanta.

På basen av de två ovan beskrivna undersökningarna kunde man inte konstatera att exponeringen på grund av avstjälpningsplatsen skulle ha orsakat den ökade förekomsten av cancerfall hos män. Men denna möjlighet kunde inte heller helt uteslutas. Detta var orsaken till att man våren 2010 genomförde en tredje uppföljningsundersökning, den som beskrivs i denna rapport. En annan orsak till att denna utredning gjordes, var en motion till stadsstyrelsen, vilken invånarna i Kvarnbäcken hade gjort, angående en fortsättning av hälsoutredningarna och det löfte som man hade gett invånarna, om att uppföljningsundersökningarna skulle fortsätta vid behov. I denna undersökning, som nu rapporteras, konstaterades fler cancerfall hos män som bott i området kring Understensvägen i Kvarnbäcken, än hos invånare på andra områden i Helsingfors. Antalet konstaterade cancerfall hos män vid slutet av år 2008 var 46, det förväntade antalet 37 (standardiserad incidenskvot [SIR] 1,27 med 95%-igt konfidensintervall [95% CI] 0,93–1,69). Hos kvinnor konstaterades 43 cancerfall medan det förväntade antalet var 52 (SIR 0,83, 95% CI 0,60–1,12). Skillnaden mellan den konstaterade och den förväntade cancerincidensen är inte statistiskt signifikant hos något av könen. Antalet cancerfall hos män och kvinnor sammanräknat motsvarade cancerfallen hos invånarna i Kvarnbäcken tämligen exakt medeltalet för alla Helsingforsbor (SIR 1,01, 95% CI 0,81–1,24).

Under perioden som följde efter att de tidigare cancertalen (2001–2008) publicerats, konstaterades hos män 22 cancersjukdomar (väntevärde 17) och endast 8 cancersjukdomar hos kvinnor (väntevärde 22). Cancerrisken hos kvinnor i Kvarnbäcken på 2000-talet är statistiskt signifikant mindre än medeltalet hos kvinnor i Helsingfors.

Hos dem som bott i Kvarnbäcken förekom endast ändtarmscancer oftare än hos invånare i de hus i Östra centrum, Stapelstaden och Gårdsbacka som utgjorde jämförelsematerialet, medan skillnaden i fråga om många andra cancerformer var åt det motsatta hållet.  I jämförelsegruppen ökade cancerrisken svagt med tiden för boendet, i förhållande till vad det gjorde för helsingforsbornas genomsnittliga cancerrisk. Hos invånarna i Kvarnbäcken kunde detta inte konstateras.  

Även om husen nu har rivits och exponeringen därmed har upphört för alla, är tiden mellan exponering och uppkomsten av cancer vanligen så lång att en ökad cancerrisk – om den skulle ha varit förknippad med exponering på grund av avstjälpningsplatsen – inte borde ha minskat omedelbart efter att exponeringen upphörde, vilket var fallet i Kvarnbäcken. Denna fortsatta undersökning stärker inte uppfattningen om att exponeringen på grund av avstjälpningsplatsen skulle ha ökat cancerincidensen.

Publikation 11/2010 (på finska) (pdf 638 kB)