Luftkvaliteten I Helsingfors vägtunnlar

Liisa Pirjola, Kati Loukkola, Tarja Koskentalo och Outi Väkevä

Sammandrag

Hösten 2009 gjordes en utredning om luftkvaliteten i tunnlarna i Helsingfors. Undersökningen består av två delar (del I och II). Syftet med del I var att göra en utredning om luftkvaliteten i tunneln vid Eliel Saarinens väg. I tunneln har man placerat fläktar som automatiskt startar då kväveoxidhalterna uppnår det uppsatta tröskelvärdet. Invånarna i närområdet har kommit med klagomål rörande fläktarnas buller. Målsättningen med undersökningen var att utreda om fläktarnas automatstart på grund av försämrad luftkvalitet är nödvändig och om fläktarna inverkar på luftkvaliteten i tunneln. Halten av kväveoxider och partiklar i tunneln vid Eliel Saarinens väg mättes vid den fasta mätstationen vid samkommunen Helsingforsregionens miljötjänster (HRM, tidigare SAD) och med yrkeshögskolan Metropolias Nuuskija-bil.

I del II av undersökningen utredde man luftkvaliteten i Helsingfors vägtunnlar mer omfattande. Förutom tunneln vid Eliel Saarinens väg undersökte man också vägtunnlarna vid Skogsbackavägen, Nylandsgatan och i Nordsjö. Mätningarna av luftkvaliteten i dessa tunnlar genomfördes med Nuuskija-bilen. Tunnlarna vid Skogsbackavägen, Nylandsgatan och i Nordsjö avvek från tunneln vid Eliel Saarinens väg såtillvida att de endast var genomfartstunnlar och det finns inga busshållplatser i dem. Gränsvärdena för luftkvaliteten tillämpas endast på områden där människor bor eller vistas. I tunneln vid Eliel Saarinens väg finns en busshållplats och därför måste gränsvärdena för luftkvaliteten efterföljas där.

De högsta timhalterna av kvävedioxid som mätts i tunneln vid Eliel Saarinens väg låg klart under riktvärdesnivån och gränsvärdesnivån. I körbanans omedelbara närhet låg halterna på samma nivå som på de mest trafikerade gatuområdena och i gatuschakten. Småpartikelhalten (PM_2.5) i tunnelluften låg på samma nivå som vid mätstationerna som är belägna i livligt trafikerade områden och halten inandningspartiklar (PM₁₀) var högre än värdena vid dessa vid motsvarande tidpunkt. I tunneln förekom dock tillfälligt ytterst höga antalshalter avgaspartiklar. Halten av gatudamm (PM₁₀) som stiger upp i luften på grund av bildäck var större i tunneln än på de omgivande gatorna. Resultaten tyder på att en effektiv rengöring av gatuytan skulle förbättra tunnelns luftkvalitet. Fläktarnas inverkan på halterna har inte helt kunnat fastslås.

Kväveoxidhalterna (NO₂- och NO) som mätts i alla tunnlar som var med i undersökningen var en aning lägre eller av samma storleksklass som medelhalterna som mätts av Nuuskija-bilen utanför tunneln. I Nordsjötunneln var antalshalterna avgaspartiklar fem gånger så höga jämfört med andra tunnlar och nästan dubbelt så höga jämfört med medelhalterna som mätts utanför tunneln. Orsaken till de höga halterna var det stora antalet tunga fordon. Halten av gatudamm som stiger upp i luften på grund av bildäck (PM₁₀) var synnerligen låg i alla tunnlar, om än högre än utanför tunnlarna. Den renaste tunneln var Skogsbackatunneln vars gatubeläggning är tämligen ny och där andelen tung trafik är liten.

Publikation 3/2010 (på finska) (pdf 1 454 kB)