Päänavigaatio Alanavigaatio Sisältö
Förminska texten Förstora texten  | 
|   Suomeksi   |   In English   |  
 
Miljöcentral publikationer
Sök på www.hel.fi:
 
Sidkarta
Sök tjänster
Sök telefonnummer
02.09.2014
Miljöcentralen >  Kundtjänst >  Publikationer >  Publikationer > 
 Publikation 2/2000
Lyssna

Ammoniak i inomhusluften i bostäder i Finland
 
Hiltunen, K.

Sammandrag

Syftet med undersökningen var att utreda ammoniakproblemet i de finländska bostäderna. Det material som togs till grund för undersökningen var resultaten av mätningar företagna av kommuner och samkommuner beträffande ammoniakförekomsten i bostäder, i kombination med observationer av de för bostäder använda byggmaterialen och olika boendevanor. Material för undersökningen inkom från 20 kommuner eller samkommuner. Det totala antalet bostäder var 632, antalet mätresultat var 1199. Undersökningen täcker 90,2 % av de bostäder som blivit föremål för mätningar på kommunal försorg. Ammoniakmätningar har övervägande företagits i landets sydliga och mellersta delar.

I undersökningsmaterialet ingick också uppgifter om ammoniakmätningar företagna dels av företaget Suomen Sisäilmaston Mittauspalvelu Oy, dels av Lungskadeförbundets regionalcenter i Norra Karelen. Totalantalet ammoniakmätningar som var med, kommunala och privata sammanräknade, var 2452.

Upplysningarna i det material som insamlats i anslutning till ammoniakmätningarna visade sig vara ganska bristfälliga. Rätt sällan hade det antecknats uppgifter om huruvida rökning förekom i bostäderna och om där förekom sällskaps- eller husdjur. Likaså saknades det ofta uppgifter om vilket år respektive byggnad färdigställts. Av denna anledning var tillgången på material för granskningen av vissa faktorers inverkan rätt liten.

Med det insamlade materialet som grund undersöktes variationer i ammoniakhalt beroende på hustyp, byggår, ventilationssystem, golv-, vägg- och takkonstruktioner, golv- vägg- och takytmaterial. Likaså granskades det vilken inverkan inomhusluftens relativa fuktighet och temperatur samt förekomsten av sällskapsdjur och rökning hade på ammoniakhalten. Granskningarna sammanställdes till medianvärden, extremvärden och värden för standardavvikelse. Olika faktorers samverkan granskades med olika statistiska beräkningsmetoder, av vilka variansanalys användes som huvudmetod.

I anslutning till undersökningen företogs det också en utredning av vad som publicerats i ämnet i samband med utländska ammoniakundersökningar. Det fanns ytterst begränsat med publicerat material att tillgå; det lilla som fanns var övervägande producerat i Sverige.

I undersökningen ingick därtill en förfrågan om ammoniakproblem som riktades till ett antal europeiska storstäder (Eurocities). Av de länder som berördes av frågan var det bara i Sverige som man hade undersökt ammoniak som förorening i inomhusluft.

I Finland har mätningar av ammoniakhalten i bostäder företagits sedan år 1990. Den vanligaste orsaken till att ammoniakmätningar gjorts har varit att någon invånare uppvisat symptom. Av de undersökta bostäderna var 66 % i flervånings- och andra lägenheter, 21 % radhus, 5 % parhus och 8 % villor. Variationen i hela materialet var 2…520 µg/m³, medianvärdet var 30 µg/m³. I 68,8 % av mätresultaten var ammoniakhalten maximalt 40 µg/m³, d.v.s. den halt som enligt social- och hälsovårdsministeriets instruktion fastställs som indikativt gränsvärde för eventuell hälsovådlighet. Andelen halter över gränsvärdet var 31,2 % av resultaten. 7,1 % av de uppmätta halterna var över 70 µg/m³.

Den största gruppen i granskningen enligt byggåret var bostäder som blivit färdiga åren 1990-94. Deras andel var 34 %, medan andelen bostäder som blivit färdiga åren 1995-99 var 26 %.

I granskningen enligt byggmaterial var betong den största gruppen, så att andelen betonggolv var 97 %, andelen väggkonstruktioner av betong 34 % och andelen betongtak 85 % av det totala materialet till grund för undersökningen. Av golvmaterialen var plastmatta den största gruppen (78 %), av väggytmaterialen målarfärg (54 %) och av takmaterialen var omålat spackel det vanligaste (71 %). I 5 % av bostäderna förekom det rökning inomhus. Rökning konstaterades ge upphov till 2,5 gånger större ammoniakkoncentrationer i jämförelse med bostäder där rökning inte förekom.

I 28 % av de undersökta bostäderna förekom det ett eller flera sällskaps- eller husdjur. I bostäderna med djur konstaterades 1,5 gånger större ammoniakhalter än i bostäder där det inte fanns djur. Av djuren gav marsvin de största ammoniakhalterna, akvariedjur ökade minst ammoniakhalterna i inomhusluften. Hur många djur som fanns i bostaden konstaterades inte vara av betydelse för ammoniakhalten, när djuren ifråga var katter eller hundar.

Hustypens inverkan på inomhusluftens ammoniakhalt var illusorisk, eftersom de skillnader som uppmätts i olika hustyper snarare hade att göra med byggmaterialen. Samverkande effekter konstaterades mellan hustyp och byggnadsår samt mellan hustyp och innertakets material.

Högre fukthalt i inomhusluften verkade höjande på ammoniakhalten ifall väggarna var spacklade och omålade. I husen som blivit färdiga åren 1990-94 uppmättes större värden på inomhusluftens relativa fuktighet än i de övriga husen.

En positiv korrelation konstaterades förekomma mellan bostads-
temperaturen och ammoniakhalten, när väggarna var spacklade och omålade. Samma korrelation konstaterades när väggarna var målade.
Det observerades högre halter av ammoniak i bostäderna ju nyare dessa var, om innertakets ytmaterial var omålat spackel.

I en granskning av ammoniakhalterna i inomhusluften i relation till golvytans material konstaterades en påfallande skillnad mellan plastmatta och parkett, ifall väggarna var målade. I bostäder med plastmatta på golvet konstaterades signifikant högre ammoniakhalter än i bostäder med parkettgolv. Om det i bostäder förekom plastmatta som golvmaterial och omålad spackelyta i talet, var ammoniakhalterna i regel höga.

I de flesta bostäder som hade målade väggar, målad spackelyta i taket och plastmatta på golvet var ammoniakhalterna maximalt 70 µg/m³.

Av undersökningarna kan man härleda en rekommendation som går ut på att man i byggandet i Finland kunde överväga en omläggning av byggtidtabellerna så att konstruktionerna ges bättre möjligheter att torka ordentligt innan de ytbehandlas. Medan byggandet pågår bör större uppmärksamhet fästas vid behovet att behärska fukthalterna. Krav bör ställas på byggföretagen att de mäter upp betongens fuktighet med ändamålsenliga mätanordningar. Likaså är det skäl att man kontrollerar om de nuvarande gränsvärdena som anges för på betongkonstruktionernas fukthalter är tillräckligt stränga, så att man kan vara säker på att det inte under ytmaterialen till följd av höga fukthalter uppstår materialsönderfall, som eventuellt kan resultera i förhöjda ammoniakhalter i inomhusluften.

Närmare upplysningar:

Ledande miljöinspektör
Markku Viinikka
tfn +358-9-310 31993
förnamn.släktnamn@hel.fi


20.04.2012




 Beställningar

ymk@hel.fi

Besöksadress:
Viksbågen 2a
må - fr kl. 8.15 - 16

 
   
Underhåll: Miljöcentralen | Respons ang. sidan | | Sidans topp |

Helsingfors stad - Miljöcentralen