Som nätturist i 1700-talets Helsingfors

En ny utställning har öppnats på Helsingfors stadsmuseums Nätmuseum på adressen www.helsinginkaupunginmuseo.fi/verkkomuseo. Den presenterar minnen som tidiga inhemska och utländska resenärer antecknat i sina dag- och reseböcker om Helsingfors och Sveaborg, Finlands viktigaste turistattraktion dåförtiden. 

Utställningen, som till en stor del är finskspråkig, innehåller talrika citat på originalspråk, granna bilder, ljudeffekter och tidsenlig musik. De bjuder på en upplevelserik utflykt i fotspåren av de första turisterna som vågat sig hit till oss. Utställningen är en del av Helsingfors stadsmuseums kontribution till den nyss öppnade finskspråkiga nätsidan om turismens historia www.matkoilla.fi.

”Helsingfors är en stad af Lador”, skrev år 1789 den svenske diktaren Carl Gustaf Leopold, men tio år tidigare fann William Coxe, en engelsk reseförfattare, Helsingfors läge vid hav och klippor mycket romantiskt. År 1754 blev den lärde svensken Nils Reinhold Broocman förtjust i helsingforsarnas välgödda kor, men år 1791 tyckte Alphonse Fortia de Piles, en fransk adelsman, att man på stadens gator kunde se minst lika många kossor som förbigående. Tidiga Helsingforsbesökare hade vitt skilda upplevelser. Många såg en anspråkslös trästad som råkade ha en bra hamn, medan andra förtrollades av vyerna och den nordiska exotiken.

Turism var en ny företeelse på 1700-talet. De första som fann sin väg ända upp till Norden var vetenskapsmän och senare britter på grand tour – en resa som adelns ungdomar gjorde för att bredda sin bildning. Lappland var den största attraktionen, men resenärer lockades också av S:t Petersburg och Ryssland. Vägen till S:t Petersburg gick oftast via Södra Finland längs Stora kustvägen som numera kallas Kungsvägen. I förbifarten tog resenärerna också en titt på städerna längs rutten, till exempel Helsingfors, som kunde bjuda på den enda verkliga sevärdheten, nämligen fästningen Sveaborg.

I de flesta reseskildringar blir Helsingfors helt överskuggat av Sveaborg, vilket i sig är naturligt. Den massiva fästningen som anlades 1748 för att trygga den östra gränsen var århundradets största byggprojekt i hela svenska riket. Både i fråga om storlek, läge och tekniska lösningar var anläggningen helt enastående och trots att den aldrig färdigställdes blev den mäkta berömd ute i världen. De flesta resenärer – i synnerhet de inhemska – glödde av iver och förtjusning, medan somliga utlänningar tecknade ner kritiska observationer om de svaga punkterna i fästningen som betraktades som oslagbar.

Turistbegreppet i Helsingfors befann sig ännu i sin linda på 1700-talet. Nivån på värdshusen varierade, och före sekelskiftet kunde det vara svårt för en kräsen resenär att hitta mat och logi av dräglig kvalitet. Många prisade den lokala societetens gästfrihet. I en småstad var ankomsten av bildade utlänningar en efterlängtad omväxling, och sällsynta gäster välkomnades därför med största vänlighet. Ofta blev främlingarna bjudna på bal eller supé. Värdfolket lyssnade säkert med intresse på beresta människors nyheter och erfarenheter, och dessa stiftade i sin tur gärna bekantskap med folk som bodde här och gjorde observationer om deras seder och vanor.

Nätsida om turismens historia öppnad på nätet

Sexton finländska museer har i samarbete öppnat adressen www.matkoilla.fi där man har samlat finskspråkig information om turismens historia och museisamlingar som kan belysa denna. Nätmuseet presenterar en färgrik och mångsidig bild om finländarna som turister under olika tider samt Finlands utveckling som resemål.

Vidare upplysningar om utställningen Reseminnen från 1700-talets Helsingfors och Sveaborg
forskare Jere Jäppinen tfn (09) 3103 6505 eller jere.jappinen(at)hel.fi.

Vidare upplysningar om www.matkoilla.fi
forskare Kati Selänniemi, Hotell- och restaurangmuseet, tfn (09) 6859 3744 eller kati.selanniemi(at)hotellijaravintolamuseo.fi